Olvera och Vía Verde de la Sierra

Olvera ligger 40 km norr om Ronda och är en mycket fin, original stad med en pärla av en arabborg uppe på toppen. Denna stad är utgångspunkten för den jättefina 37 km långa helt jämna vandringen ”Via Verde de la Sierra”, som verkligen förtjänar att bli känd över hela landet. Det handlar om en järnväg från 1920-talet som leder igenom ett fantastiskt bergslandskap i La Sierra Subbética, förbi en klippa med hundratals gamar och längs med den vackra floden Guadalete. Detta är en utflykt som har allt: en vacker stad, en fantastisk vandringsled och både natur, kultur samt historia. Vi är helt tagna av allt detta, så ta er upp ur soffan och ta er ut på denna vandring…

Järnvägen som i dag kallas ”Via Verde de la Sierra” har en intressant historia. Den byggdes på 1920-talet och gick från Almargen till Jeréz. Detta var ett gigantiskt byggprojekt så banan skulle dras igenom det vilda bergslandskapet i La Sierra Subbética, varför det krävdes både en massa tunnlar och broar. Och dyrt var det, men 1926 kunde den dåvarande diktatorn Primo de Rivera inviga projektet med stor medieövervakning. Nu saknades bara rälsen. Men den blev aldrig lagd då det vid denna tidpunkt i historien uppstod en massa social oro i landet, som ju ledde till grundandet av den 2:a spanska republiken år 1931 och kungarikets fall, när Alfonso XIII lämnade landet. Det rådde stor pengabrist i Spanien och det fanns viktigare saker att tänka på än en tågräls, och därför blev den aldrig anlagd. Så nu låg detta stora ingenjörsprojekt övergivet i mer än 70 år. Men omkring år 2000 grundades La Fundación Vía Verde de la Sierra med syfte att utnyttja leden som rekreativt område. Den ursprungliga järnvägsleden förbereddes på över 100 km så det är bara en bit i mitten som har gjorts om Vía Verde, helt enkelt för att man på denna sträcka inte ska behöva korsa stora vägar.

I dag finns det alltså 37 fina, jämna km mellan Olvera och Puerto Serrano, som bara väntar på någon som vill uppleva dem. Och det är det som tur är många som vill. De flesta cyklar sträckan men vi är ju vandrare så vi gav oss iväg till fots. Nu kan 37 km ju vandras på en dag men vi väljer att göra det på två dagar för att inte pressa oss för mycket.

Vandringen börjar med att man kör till Olvera där man kör till den gamla stationsbyggnaden. När man kommer in till någon sorts rondell i stadens centrum svänger man till höger och så ser man en skylt varpå det står Vía Verde. Härifrån är vägen ned till stationen brant. Vid stationen finns det massa parkeringsplatser och själva stationsbyggnaden är ombyggt till restaurang och hostal, den gamla godshallen är ombyggd till ”Centro de Interpretación” och det finns ”tågvagnar” som man kan hyra. Dessa vagnar är små lägenheter, fyra stycken, och till dem finns de en gemensam pool. Allt ser mycket fint ut. Här finns det även cykeluthyrning där man kan hyra cyklar om man inte vill vandra. Och så finns det minsann även hästuthyrning, för på en Vía Verde kan man bara färdas på tre sätt: till fots, till cykel och på hästryggen – samt naturligtvis även i rullstol.

Vi åker till Olvera en tidig morgon och vid 11-tiden har vi fått kaffe, en karta över rutten Centro de Interpretación och vi är redo för dagen. Vi har ryggsäcken packad med proviant, vatten och övernattningsgrejer, för vi ska övernatta på stationen i Coripe, som ligger halvvägs. Vädret är härligt och vi riktigt njuter av att beundra utsikten över dalen, för järnvägen är anlagd halvvägs upp på bergssidan, och det är vackert. Lite bakom oss kan vi se arabtornet framför staden Pruna – det är häftigt. Och så är det bara att ge sig iväg. Här går det inte att gå fel och då vi bara ska gå rakt fram kan vi hålla en genomsnittspromenadfart på 4 km i timmen. Det är 30 tunnlar på rutten och det är en speciell upplevelse att gå i dem. När det är varmt är det härligt med den svalkande skuggan som tunnlarna erbjuder och när det regnar så skänker tunnlarna skydd för regnet. De längsta tunnlarna är dessutom upplysta. Faktiskt leder 6 km av de 37 km genom tunnlar. Det är ganska speciellt.

Efter 7 km kommer vi fram till den gamla stationsbyggnaden: Navalagrulla. Detta är den enda stationsbyggnaden som inte är återuppbyggd. Alla de andra är fina och nya. Den gamla stationen är inte mycket att se på, men ger ett intryck av förfallets väsen. Efter ytterligare 5 km når vi fram till den vackra stora klippan Peñon de Zaframagón, som är hem för fler än 200 par gamar av arten El buitre leonado, mer känd som Leo, eller Gåsgam på svenska. Utanför klippan är luften tjock av gamar över oss, vi har aldrig sett så många gamar på en och samma plats. Det är en fascinerande syn. De ser ut att trivas och beståndet är växande. Gudarna ska veta varifrån de får sina kadaver. I Zaframagóns gamla stationsbyggnad finns det ett informationscenter som bjuder på all information om dessa jättestora fåglar.

Nu börjar klockan närma sig tre och vi börjar bli lite trötta. Efter varje tunnel som vi passerar tror vi att nu når vi fram till stationsbyggnaden i Coripe, men icke. Det är 22,3 km mellan Coripe och Olvera, och inte 20 km som vi förväntat oss, Men vid femtiden släpar vi oss in i baren och beställer stora mängder läsk. Det är här vi ska övernatta och det finns sex stycken fina, nyrenoverande rum – med täcken! Vi är helt förundrade. Här lagar Maria mat och hennes man serverar, så allt är bra. Vi serveras god hemlagad mat och får en mycket lugn natt där ute mitt i ingenstans.

Nästa morgon har vi så bara 15 km tillbaka till Puerto Serrano, så vi har krafter kvar att gå ned och se en av ledens sevärdheter: den 700 år gamla eken på Chaparro de la Vega, strax till vänster efter att vi kommer ut ur Coripe och innan den andra av ledens fyra broar. För att ta sig till eken ska man gå ned 600 m i en liten dalsänka. Under denna ek kan det, enligt sägnen, stå 700 män. Det gjorde det inte nu, så det var lite av en flopp. Men på tillbakavägen till vår vía verde kan vi beundra den fina bron Viaducto de Coripe.

Precis när vi kommit över bron kommer vi fram till ledens längsta tunnel, den är 990 m lång, och det är lite av en prestation att gå så länge inuti denna sparsamt upplyst tunnel mitt i berget. Vi är lättade när vi kommer ut på den andra sidan. Här möter vi floden Guadalporcún och vi får lov att säga att de sista 15 km är ledens vackraste, för nu går vi längs denna flod, och senare Guadalete ända till Puerto Serrano. Vi når fram till Puerto Serrano vid 14-tiden, dit vi i förväg har bokat en taxi från Olvera genom att ringa: 669 84 81 11, och vi behöver bara vänta 20 minuter innan Daniel kommer för att köra oss tillbaka till Olvera. Denna taxitur kostar 45 euro.

Åter på stationen i Olvera tar vi in på El Centro de Interpretación, som vi verkligen kan rekommendera, för det är en fin minimodell av landskapet med ljus och ljud, och så finns det ett tio minuter långt filmklipp i 3D av leden med både vind, doft och allt. Det är någon som har ansträngt sig här, kan det kanske vara EU? Fint är det i alla fall, vi applåderar!

Nu hoppar vi in i bilen och kör upp till El Castillo de Olvera, som ligger och tornar upp sig ovanför staden. Borgen är visst från romartiden men det är morerna som byggde det som kan ses i dag. Ett finare läge för en borg får man lov att leta länge efter. Man måste bara gå upp och beundra utsikten, och därefter gå in i det mycket fina och nya museet, som ligget vid biljettluckan. Allt kan verkligen rekommenderas.

Vi unnar oss en övernattning i Olvera på Hotel Sierra y Cal, som är ett välskött, opretentiöst hotell, där ett dubbelrum kostar 50-60 euro. Se: www.tugasa.com/hotel13_1.php. På denna hemsida kan man också boka rum men vi fick det dock billigare genom att boka genom Booking.com. Här på hotellet äter man också både billigt och gott, så alla är glada.

För mer information om denna härliga led, se: http://www.fundacionviaverdedelasierra.com, och om man vill hyra cykel kan det göras på: www.sesca.es eller genom att ringa: 687 676 462. Om man hyr cykel men bara vill cykla enkel väg kan man ringa taxichauffören Daniel (669 84 81 11) som också tar cyklar, bara han får information om det i förväg. Det måste också sägas att denna led har fått pris för att vara tillgänglig för även rullstolar, så här kan man alltså komma ut och njuta av naturen med även detta transportmedel.