Text: David Norheim, Veterinär, Clinica San Blas

De flesta har säkert märkt former av vanskötsel av djur här på Costa del Sol, och att detta ibland sker relativt öppet utan att någon ingriper. För alla djurvänner har detta varit mycket frustrerande. Det finns förmod-ligen flera orsaker till denna situation, som exempelvis brist på kunskap om djur och deras behov samt att det inte är särskilt länge sedan som Andalusien var en mycket fattig provins med en låg utbildningsnivå. Men i och med djurskyddslagstiftningen, som trädde i kraft i november 2003 har djurens situation idag förändrats, men jag hoppas emellertid att djurens levnadsvillkor och beskydd kommer att förbättras ytterligare

Själva lagen är ett 14 sidor långt dokument som är för omfattande för att återge i sin helhet. Jag vill istället belysa några viktiga punkter, samt ett par detaljer som kan vara aktuella för djurägare utefter kusten. Lagen handlar om behandlingen av alla husdjur. Vilda djur, definierade som faunadjur, omfattas inte av lagen, vilket i sin tur betyder att exempelvis vilda,  herrelösa katter innefattas av lagen. Vidare är tjurfäktning ett undantag i denna lagstiftning. (Det finns andra regler för just tjurfäktning, men visst är det motsägelsefullt att exkludera dessa djur). Lagen skiljer även mellan sällskapsdjur och produktionsdjur. Lagen är mer omfattande och deltaljerad angående ägandet av sällskapsdjur, som enkelt defi-nieras som djur som vanligtvis bor i ägarens hus och som primärt är ett sällskap.

Inledningsvis anger lagen en del generella förpliktelser som ägaren har, såsom att tillhandahålla ett tillräckligt stort utrymme för djuret, bra utfodring samt att man måste meddela om djuret försvinner. Därefter listar lagen en rad detaljerade förbud, varav några ganska självklara, som till exempel förbud mot djurmisshandel eller att använda levande djur som måltavlor. Andra förbud behandlar förhållanden som dessvärre är rätt så vanliga och det ska bli spännande att se om polisen följer upp dessa. Till dessa förbud hör till exempel förbud mot att överge djuret för att klara sig självt, förbud mot rent estetiska förändringar av djuret såsom kupering av svans och öron, förbud mot att använda djur som lotterivinster eller kommersiella gåvor eller att sälja djur till minderåriga (under 16 år) utan fullmakt från förmyndare eller föräldrar. Det råder också förbud mot att hålla djur där de stör grannarna och att ge djur medicin utan samråd med en veterinär. Lagen betonar speciellt förbud mot hundkamper och tuppkamper (det sistnämnda gäller dock med undantag av godkända uppfödares användning av sådana kamper i avlingssyfte). Lagen anger även regler för bruk av djur vid filminspelningar samt regler för djurtransporter, som i praktiken mest gäller produktionsdjur.

Lagen ställer också hälsokrav. Det är till exempel obligatoriskt att vaccinera hundar och katter mot rabies. Vidare ställs det krav på att djurägaren ska kunna uppvisa ett hälsokort (vaccinationskort) utställt av en veterinär. Om sällskapsdjuret måste avlivas ska detta göras av en veterinär och med hjälp av anestesi (undantag är naturligtvis ”force majeur”)

För hundar anges speciella krav på deras uppehälle. De måste ha skydd mot solljus och regn och tillräckligt med plats. Hundar som alltid står bundna ska ha ett band som är minst tre meter långt, eller tre gånger hundens längd om detta är längre. Dessa hundar ska även tillbringa minst en timme per dag i frihet, utanför sitt vanliga område.

Lagen anger också regler för djurs tillträde till offentliga platser. På offentliga plaser ska hundar alltid vara kopplade och hundar över 20 kg ska bära munkorg eller liknande. Ägaren ska även ha med sig ett giltigt ID-kort för hunden och är förpliktigad att plocka upp efter hunden (det sistnämda gäller alla djur). Sällskapsdjur har tillgång till offentlig transport, när de uppfyller de krav som ställs. Lokala myndigheter kan ha angett speciella tidpunkter då dessa transporter får ske. Sällskapsdjur kan även ha begränsad tillgång till hotell, restauranger, barer och liknande, beroende på ägarens regler. Sällskapsdjur får dock inte vistas i lokaler där det säljs eller produceras matvaror, samt på sportarenor och liknande.

Identitetsmärkning med mikrochip är obligatoriskt för alla hundar och katter äldre än tre månader. Hundar och katter ska också registreras i kommunens register. Det finns idag några få kommuner, såsom Estepona och Benalmádena, som har egna register, men nu har det också blivit möjligt för vissa kommuner att knyta sig direkt till det Andalusiska centralregistret som djuren automatiskt registreras i vid mikrochipmärkningen hos veterinären. Detta betyder i sin tur att djurägare som bor i vissa kommuner inte längre behöver registrera sina djur speciellt. Är man inte säker på vad som gäller där man bor, bör man antingen kontakta sin kommun eller sin veterinär.

Herrelösa och omkringströvande djur får också bättre skydd med den relativt nya lagen. Alla djur utan mikrochip anses som herrelösa och djur med mikrochip som strövar omkring klassificeras som herrelösa om ägaren inte hör av sig inom fem dagar efter det att djuret infångats. Herrelösa djur ska enligt lagen hållas kvar i minst tio dagar innan de kan bli omplacerade eller avlivade. Innan de omplaceras ska djuren alltid steriliseras, märkas med mikrochip, parasitbehandlas och vaccineras.

Lagen anger också bestämmelser för veterinärer, uppfödare, kennlar och tävlingar, samt en hel rad detaljer som jag inte går in på i detta sammanhang. Allt som allt är djurskyddlagen ett stort framsteg för djurskyddet i Andalusien och sedan lagen trädde i kraft 2003 har många djur fått det bättre.

Allvarliga övergrepp sker nu inte lika ofta och generellt sett är människor nuförtiden mer kunniga vad gäller djurs behov. Men det återstår fortfarande mycket, speciellt i de mer lantliga områdena. Det viktigaste är nog ändå en ökad allmänbildning om djurs känslor och behov, som i sin tur leder till en attitydförändring - någonting som kommer att ta tid.