Välkomna till ett nytt nummer av En Sueco

”Congratulations”, sa en amerikansk kund nyligen i telefon. Grattis till vad? ”With your 50th anniversary”. Vilket jubileum? Mannen gick helt klart ut från att jag kom ihåg att det denna dag var 50 år sedan, Rom-avtalet blev underskrivet. Under samtalets gång, gick det upp för mig att han betraktade hela Europa som mitt land – typisk amerikansk okunnighet och arrogans, kanske någon tycker, men hans överbevisning om att jag kände mig som europé (som självklart visste att jag fyllde 50 år…), och inte som en skandinav bosatt i Spanien, tvingade mig att se mig själv och mina medborgare ur ett annat perspektiv. 
Jo, jag är EU-anhängare, och även om Spanien har väldigt stor nytta av medlemskapet, är jag också kritisk och svär högljutt över byråkrati, handlingsförlamning, för stora utgifter i förhållande till resultaten. Men vad är det egentligen vi gråter över? Rom skapades ju inte på en dag – inte heller på 50 år. Det gjorde inte USA heller för den delen. Från 1789 ända fram till 1860-talet kämpade de amerikanska delstaterna hårdnackat mot centralmakten i Washington. Först efter inbördeskriget accepterade man det federala uppbyggandet som idag kännetecknar USA. Goda ting tar – som bekant – tid, och ärligt sagt, så dåligt går det ju inte heller i Europa (amerikanarna underlåter sig att använda begreppet EU- kanske skulle vi också göra det?):

Vi har en enorm ekonomisk tillväxt. Kanske inte i samma takt som den amerikanska varit under de senaste åren, men så har vi i gengäld ett fullgott socialt säkerhetsnät, hög levnadsstandard, stor språklig och kulturell mångfald etc.. Vi har under loppet av de senaste 50 åren skapat en imponerande gemensam marknad, omformat mer än 20 tidigare diktaturer (däribland Spanien) till väl fungerande demokratier, och skapat ett gemensamt mynt (kom igen, Sverige!). Internt har vi tagit bort gränserna och skapat en faktisk och fri rörlighet för alla. Därtill kommer naturligtvis stora framsteg inom miljö och alternativ energi.

Vi står självfallet inför en stor fråga: skall vi ha den författningen eller ej?
Efter avtalssituationen utvecklades en tankepaus (betyder det tro en paus till att tänka, eller en paus från att tänka…?) Man kan inte komma ifrån att avtalssituationen försatt oss i en kris, som säkert kan leda till en oändlig trampkvarn av nederlag, men låt oss se – med Angela Merkel vid EU-rodret är ingenting omöjligt.

Läs mer om EU:s första 50 år på annan plats i detta nummer av En Sueco.
Trevlig läsning!