Angela Merkel, kansler, EU-ordförande och ceremonimästare

- men vad vill vi göra under de kommande 50 åren?

Ett halvt sekel har gått sedan undertecknandet av Romavtalet, som var den tunna starten på den Europeiska Unionen. Dagen högtidlighölls i Berlin med ett betänkande som blev uppkallat efter staden. De 27 medlemsländernas regeringschefer träffades för att fira dagen och unionen som förenar 489 miljoner européer. Samtidigt gav jubileet anledning till en nyttig och nödvändig debatt om vad vi vill göra under de kommande 50 åren

Text: Jette Christiansen

Vi tar det europeiska samarbetet som en självklarhet men korthuset kan alltjämt rasa ihop. Nio av de 27 länderna har inte ratificerat författningsavtalet, som 76% av de spanska väljarna 2005 röstade för. Avtalet i sin tidigare förslagsutformning kanske är dött men inte begravet och med Berlindeklarationen försöker man nu att återuppliva det. Utsikterna är emellertid något grumliga.

Många av oss lägger skulden för allt ont på ”Bryssel” som även ofta är förtjänt av det, bland annat på grund av sin benägenhet till över-administration och en skenbar brist på beslutsamhet. Men när man föreställer sig Europa anno 1957, eller efterkrigsåren, och jämför med Europa anno 2007, har det hänt mycket som är bra. Och det har varit 50 år utan krig mellan de 27 länderna.
Medan några europeiska länder samlades 1957 och kom fram till hur Europa enat kunde kämpa för fred, frihet och framgång, levde inte bara Spanien och östblocket utan hela 15 av de idag 27 medlemsländerna under någon form av diktatur. Och Spanien är just ett av de länder som bäst har dragit fördel av att inlemmas i skaran. Under loppet av 21 år har landet, från att ha varit ett av kontinentens fattigaste länder, blivit världens nionde mest inflytelserika land och har alltså gått om flera av de ”gamla” medlemsländerna. Därför är det förståeligt att José Luis Zapatero, den spanske regerings-chefen som själv kallar sig europeist, uttryckte en personlig tillfredsställelse över resultaten av det europeiska samarbetet och över att Spanien kan vara med och prägla de kommande 50 åren.

Deklarationen från Berlin
Berlindeklarationen, som är en tresidig skrivelse, ska bli EU:s nya handbok under de kommande förhandlingarna om författningen. Inget av de 27 länder skrev dock under födelsedagskortet eftersom man inte var överens om innehållet. Endast ordförande för kommissionen, José Manuel Barroso, ordförande för Europaparlamentet, Hans-Gert Pottering och den tyska förbundskanslern Angela Merkel, som innehar ordförandeposten för unionen fram till juni, skrev under. Angela Merkel var också ceremonimästare under festligheterna i Berlin. Tonerna av Beethovens Ödessymfoni gav en passande pompös bakgrund vid utdelningen av gratis öl och korv till samlingen av de 27 ländernas ledare.

Den tyska originaltexten talar om lycka och införseln av euron, men nämner inte det sista försöket för två år sedan att få konstitutionen godkänd. Den blev som bekant stoppad av folkomröstningarna i Holland och Frankrike, två av de grundläggande medlemsländerna.
Den tyska kanslern höll ett respektingivande tal under ceremonien och visste att hon idag är en av Europas starkaste ledare. Platsen var den kända museibyggnaden Zeughaus, som tidigare använts av både Hitler och DDR:s regim, som Merkel själv växte upp under. Den 25 mars ramade byggnaden istället in ceremonien som markerade 50 års fredligt samarbete. Merkel bad enträget de 26 andra ländernas representanter om att stödja henne i arbetet med att blåsa nytt liv i avtalet, som kan besvara de många frågorna kring EU:s framtid.

Utrikespolitiska frågor
Vi har inte något gemensamt försvar och inget utrikesministerium, det närmsta är unionens utrikespolitiske chef, spanske Javier Solana. Ett exempel på de många kockarna i det europeiska köket är problemet Irak. Medan spanjorerna inte ville deltaga i kriget, även om landet var med i det inledande skedet, står andra medlemmar som Storbritannien fortfarande vid USA:s sida.
Problematiken är också att oavsett vad som beslutas i EU-regi, gör många i alla fall det de tycker är bäst. Spanien rättade sig t.ex. inte efter sanktionerna som EU år 2003 bestämde mot Kuba, utan fortsatte samarbetet som bl.a. innebär en rad, stora, spanska hotell. 30% av all utländsk investering på Kuba kommer från Spanien. Den spanske utrikesministern, Miguel Angel Moratinos, uttryckte sig entydigt då han dagen efter jubileet besökte Kuba. ”Det är helt otänkbart att Spanien inte för sin egen politik i förhållande till Kuba”, citeras han av nyhetsbyrån Europa Press. Bl.a. Sverige har förberett sig för en konfrontation med Spanien om denna likgiltiga och ovan-liga hållning.
Därutöver visar Polen och Tjeckiens överväg-ande att låta USA ställa upp missilsköldar att det är svårt att hitta en gemensam stämma i EU. Men beloppet Polen kan förväntas ta emot från USA för denna tjänst, är litet i förhållande till de 100 miljarder euro som Kaczynski-bröderna fram till 2013 kan förvänta sig från EU. Demokrati är som bekant ett besvärligt begrepp att arbeta med, och ofta leder denna frihet till anarki.

Det har vi uppnått
Medlemsländerna är dock eniga om öppna gränser, varvid vi nästan alla, fritt kan bosätta oss och arbeta i andra EU-länder. Trots detta bor endast två procent i arbetsför ålder i ett annat land än sitt eget.

I Berlindeklarationen nämns också euron, som 315 miljoner homo europeus använder, som en av de stora milstolparna under de första 50 åren. Vi var dessutom drivkraften bakom Kyoto-avtalet och stöter ständigt på för att reglerna ska efterföljas och bli strängare. Och så har det slutligen givit många en anledning till att resa till Bryssel. 

Några veckor före jubileet enades man om att skära ned högsta tillåtna värdet på CO2-utsläppen från 1990 med 30 % fram till år 2020 och att 20% av all energi fram till dess ska komma från förnybara energikällor. Men även om EU lovprisas för att tänka på miljön, ser de nordiska länderna gärna fler åtgärder och i frågor om bekämpningsmedel i grönsaker och giftämnen i andra matvaror tycker vi att EU-lagstiftningen bör vara hårdare.

Samarbete eller De Förenade Europeiska Staterna
Visionerna för de nästa 50 åren är vitt skilda. En union med 27 länder verkar vara oregerlig och några ser Europas framtid som ett ekonomiskt samarbete utan en förmyndarregering medan andra gärna ser ett De Förenade Europeiska Staterna. Spanien har dragit så stor fördel av medlemskapet, att flertalet spanjorer, inklusive regeringen, är för en utvidgning av samarbetet och införseln av en grundlag, medan t.ex. Storbritannien, som är en av de starkaste nationerna inom unionen, hellre ser EU som en gemensam marknad.

I Berlin uppmanade Angela Merkel uppmanade i Berlin till en regeringskonferens, så att man före utgången av år 2007 kan enas om att få ett modifierat avtal förhandlat på plats. Lyckas hon med det, kan det bli godkänt före nästa val till Parlamentet, som hålls år 2009.
Men EU ska kanske ses som en resa och inte som ett mål. Och oberoende av detta, har mer än 50 år gått utan att vi försökt att utrota varandra, och bara för den sakens skull är EU väl värd att firas med både öl och korv.

Ladda ner Berlindeklarationen översatt till svenska

--1--
Ord för ord
“53% av den spanska befolkningen menar att tillvaron blivit bättre tack vare EU-medlemskapet”. 20 Minutos

 ”EU är ofta förknippad med Bryssel-byråkrater, som sätter upp regler för hur en gurka ska se ut, men sakta men säkert, avtal efter avtal, har Europa blivit återskapat”. International Herald Tribune 

”Det viktigaste som EU har uppnått är kanske de många interna förbindelserna, utan att skapa en maktfull federal regering, polisstyrka eller armé”. The New York Times

”När Javier Solana, EU:s utrikespolitiska tsar, reser omkring i Mellanöstern, som han gjort på senare tid, påstår ingen att han har samma inflytande som USA:s utrikesminister. Men kanske har den gamla måttstocken där makt och inflytande bedöms, blivit omodern”. Time Magazine.

”Under mötet talade Zapatero och Merkel (utöver Endesa-saken) även om den europeiska konstitutionen, atomkrisen i Iran och ETA:s vapennedläggning”. El Mundo

--2--
Spaniens 21-åriga medlemskap
När Spanien blev medlem 1986, utgjorde den internationella handeln 27% av landets BNP, idag representerar den mer än 60%.
• Landet mottog de första 20 åren ca. 80 miljarder euro netto i bidrag från EU.
Sedan 1986 har i genomsnitt 286.000 arbetstillfällen skapats per år.
• Före medlemskapet hade man en årlig inflation på i genomsnitt 10%, idag ligger den på omkring 3%.
• 24% av lantbrukarnas inkomster har varit EU-stödda.
• 90% av utländska investeringar har kommit från ett annat EU-land,
• Européerna har stått för 87% av all turism.
4 av var 10-kilometers motorväg är betald med EU-medel.
• Under de tio första åren ökade de skyddade naturområdenas utsträckning från 375.000 till 2.800.000 hektar.
• Under 2006 skapades 40% av alla de nya jobben bland EU-länderna i Spanien.

--3--
Från EKSF via EF till EU
Det var passande att EU:s 50-års jubileum firades i Tyskland, som var orsaken till två världskrig och så mycket ödeläggelse på

1900-talet. Det sista kriget gav anledning till att samla Europa.
Det var snarare amerikanarna än européerna som tryckte på för att skapa en gemenskap som skulle förhindra att Europa bröt ut i krig igen. De var säkert trötta på att offra människoliv och pengar på att rädda vårt skinn, så efter att ryssarna bromsades i Berlin, skapades både Marshallplanen och NATO i Washington.

Frankrike ville dessutom dra nytta av det besegrade Tysklands resurser, men att ta dessa till Frankrike var opraktiskt så man behövde få Tyskland integrerat. Man kom fram med den så kallade Monnetplanen som 1951 satte den tyska kul- och stålindustrin under en gemensam förvaltning, Den Europeiska Kul- och Stålgemenskapen. Denna gemenskap bestod av sex länder, utöver de två tidigare nämnda var även Italien, Holland, Belgien och Luxemburg med. Romavtalet uttryckte att syftet var att ”förena de ekonomiska krafterna” och att ”bevara och stärka freden och friheten”, varvid ekonomin var tänkt som ett medel snarare än ett mål.

Sex år senare formade de sex EKSF-länderna den Europeiska Gemenskapen, som de skrev under på i Rom, och idag har denna gemenskap blivit den Europeiska Unionen, bestående av 27 länder.

EU-enhetliga korvar och tyskt öl till alla vid den stora Europafesten