Hem ljuva hem

Text: Anna Karin Billquist

Att man är integrerad i det spanska samhället behöver inte betyda att man slutar att tänka och leva som en svensk. Tvärtom är det ganska skönt att kunna “plocka russinen ur kakan” och ta efter de spanska vanor man trivs bäst med. Svenskars “lustiga idéer” accepteras också utan problem av våra spanska grannar.

Äktenskap före barn
Att t.ex. vara sambo är något som verkar lite konstigt här. Spanjorer vill gärna göra saker i rätt ordning: först köper man en bostad, sedan gifter man sig och skaffar barn. Varför krångla till det? Min svärmor tyckte däremot att det var naturligt att jag och min nuvarande man var sambos några år.

Utlänningar har ju andra värderingar, menade hon. Men jag blev alltid presenterad som hans fru. Någon ordning fick det vara!

Hjälpande svärmor
Svenskar blir däremot ofta förvånade över hur mycket spanska föräldrar hjälper sina vuxna barn; något som nästan är nödvändigt här i Andalusien, där bostadskostnaderna är höga och lönerna låga. Det är inte ovanligt att föräldrarna står för insatsen till en lägenhet, eller ibland hela kostnaden. När en av mina arbetskamrater gifte sig, betalade hans blivande svärmor hela möblemanget, från soffgrupp till diskmaskin. Allt var naturligtvis sprillans nytt! Jag undrade lite försynt om hon inte hade någon ogift son också, som jag kunde gifta mig med.

In i minsta detalj
På min lilla bygata har många av grannarna barn i giftasvuxen ålder. Paret mitt emot inredde en lägenhet till sin dotter och svärson, precis ovanpå deras egen bostad. Jag fick gå husesyn och kunde konstatera att allt var perfekt in i minsta detalj: broderade handdukar i köket och komplett kryddhylla. 
Grannfrun visade också stolt upp den prydligt inredda barnkammaren, trots att inget barn var påtänkt än. Ett svenskt par hade nog tyckt att det hade varit lite stressande!

Då blev det bråttom
Riktigt så perfekt blev det inte för grannarna bredvid. Hur bra man än planerar för sina barn, går naturen ibland sin egen väg… Dottern, 30 år och med pojkvän sedan många år tillbaka, väntade barn – trots att hon inte var gift!! Visserligen hade de redan datum för bröllopet några månader senare, men nu blev det plötsligt väldigt bråttom och de fick gifta sig i all hast, trots att det nya radhuset där de skulle bo inte var riktigt färdigt. Innan bröllopet hade ägt rum fick man inte gratulera grannarna till det kommande barnbarnet – då låtsades de som om det regnade eller bytte hastigt samtalsämne. Efter bröllopet tackade de däremot översvallande, och gladde sig även officiellt åt att det skulle bli tillökning i familjen.

Äldre ungdomar
Skillnaden mot svenska ungdomars situation är ganska markant. De är ju också runt tio år yngre när de flyttar hemifrån. Spanska ungdomar är i genomsnitt 28 och 29 år när de gifter sig, medelåldern för förstföderskor är 30 år och födelsetalen är bland de lägsta i världen. Men allt är åtminstone välordnat när barnen kommer! Däremot blev några av mina spanska vänner helt förfärade när de läste i dagstidningen att hälften av alla svenska, nyblivna mödrar är ogifta.

Stackars mammor som får föda upp sina barn själva! Jag fick skrattande förklara att i Sverige är “ogift” inte samma sak som “ensamstående” och att de flesta svenska nyfödda har både mamma, pappa och bostad. Vi är bara lite slarvigare med formaliteterna!