Text: Jette  Christiansen

Tunas studentmusikanter som förr i tiden gick från restaurang till restaurang och spelade traditionell spansk musik iklädda färgsprakande dräkter är nu inne i en ny glansperiod och kan återigen ses och höras på diverse matställen och vid festliga tillfällen.Tunas studentmusikanter som förr i tiden gick från restaurang till restaurang och spelade traditionell spansk musik iklädda färgsprakande dräkter är nu inne i en ny glansperiod och kan återigen ses och höras på diverse matställen och vid festliga tillfällen.

Låt oss börja med att förklara att en grupp studentmusikanter heter en tuna, medan flera grupper heter tunas. 
En studentmusikant kallas en tuno, medan flera kallas tunos. Tunas härstammar från 1200-talet då Kung Alfonso X införde det som idag kommit att bli en flerhundraårig tradition. Kungen hade sett de franska trubadurerna, som alltid kom till Santiago-området för att spela för pilgrimerna och därmed tjäna ihop pengar för att kunna betala för sina studier. 
Han tyckte att detta var så bra att han startade ett liknande koncept på Spaniens första universitet, Salamanca och Compostela. Detta för att även studenter med mindre förmögna föräldrar skulle kunna klara sig igenom studietiden. Studenter från andra om-råden i landet, som var på väg till universitets-städerna, kunde i utbyte mot lite musik även övernatta och äta gratis på krogarna utefter vägen. De blev först kallade sopistas, eftersom man sade att de fick soppa i gengäld för sin musik. Härifrån tvecklades det hela och allt-eftersom fler och fler universitet kom till, bildade studenterna grupper som fick det namn som används ännu idag - tunas. 

Studentmusikanterna gick från restaurang till restaurang för att tjäna lite pengar, men de använde också sina musikaliska talanger och färgsprakande dräkter för att locka till sig flickor. När en tuno, som en enskild medlem av gruppen kallas, förälskade sig spelade och sjöng han för henne tillsammans med sin grupp – något som vi alla känner igen från filmens värld där en ung man står under en flickas balkong och spelar ”Bésame Mucho” eller någon liknande serenad.

På Málagas universitet finns det idag sex grupper som bildats i relation till vad medlemmarna studerar. Det vill säga, de medicinstuderande spelar tillsammans medan de som läser till sin magisterexamen spelar ihop, och så vidare. Alla tunos uppträder i samma slags dräkter i hela landet, men för att skilja sig från varandra har de ett band över bröstet som talar om för åskådarna att de exempelvis är juridikstuderande. Som symbol för att de tillhör Málaga universitet har de skolans vapenmärke på bröstet. Dräkterna görs ännu mer färgsprakande med hjälp av kappor, på vilka studenternas nära och kära syr sina namn. Det är alltså inte bara flickvännen som signerar plagget utan det kan även vara hans mor, syster eller andra familjemedlemmar. Inte nog med det. På själva dräkten sys även vapenmärkena från de byar och städer de spelat i, så att de kan visa varandra och omvärlden var de turnerat.

Tunas på turné
Tunas spelar på gator och restauranger, på fester och för sina flammor. De reser även runt i landet för att spela. En gång om året försöker Málagas tunas att åka utomlands. Förra sommaren var magisterstudenterna på turné i Tyskland och Österrike, där de bland annat spelade på Wiens gator. Gatumusikanter är mycket popu-lära även i Österrikes huvudstad och trots att man där är van vid klassisk musik, väckte den spanska truppen i färgglada dräkter stor uppmärksamhet. På samma sätt som genom de 800 åren tunas existerat, tjänade studenterna ihop till resan och uppehället genom att samla in pengar under sina uppträdanden. En gång om året deltar de även i en landsomfattande tävling. Förra året hölls tävlingen i Segovia och  magistertruppen från Málaga tog då hem tredjeplatsen.

Det är numera för gemenskapens skull som de åker och tävlar, och inte för att tjäna ihop till sitt uppehälle under studietiden. Pengarna de samlar in går istället till bland annat resor. De unga männen väljar att bli medlemmar på grund av gemenskapen och för att de vill hålla denna charmerande tradition vid liv för kommande generationer. Och så har de ju roligt också. En av de äldre medlemmarnas främsta uppgifter är att finna nya, lämpliga medlemmar så att traditionen inte dör ut. De äldre har även till uppgift att lära upp de nya medlemmarna, varav några kan spela när de börjar i gruppen medan andra måste lära sig ett instrument. Det är naturligvis först och främst traditionell spansk musik som spelas, men man kan även höra dem spela latinamerikansk musik, spanska slagers och gamla favoriter såsom ”O Sole Mio”.

För några år sedan startade en grupp lite äldre tunos ett nytt fenomen, som de kallar cuarentunas. Detta är för män runt 40 och över, som fortfarande tycker att det är roligt att träffas och spela. Precis som ett ”oldboys fotbollslag” där deltagarna nu har barn, fast jobb och inte så mycket tid över till annat, träffas de för att njuta av musiken och ha trevligt tillsammans.

Medlemmarna av gruppen ”Magister-tuna”, som vi träffade en eftermiddag i Málaga, säger att de
gärna spelar på arrangemang utefter kusten. De berättar att de redan uppträtt på många platser. Från lyxhotell i Marbella, bröllop, svensexor och firmafester, till Málaga flygplats där en man ville ge sin hustru som kom tillbaka från en resa ett ovanligt mottagande på parets bröllopsdag.
Är man intresserad av ett uppträdande kan man kontakta Antonio Sánchez, chef för truppen och som också talar en gnutta engelska, på telefon 605 040 839. Man kan även ringa till Roberto Corral på telefon 667 316 645.