Javier Solana

Text: Tina Julsgaard

Den tidigare amerikanske presidenten Bill Clinton uttryckte en gång att Javier Solana var uppfyllelsen av Henry Kissingers gamla dröm att bara behöva slå ett enda telefonnummer för att få tala med Europa. Uttalandet säger något om Solanas förbluffande karriär inom europeisk politik.

Vi fascineras alltid när våra landsmän tar sig in på världsscenen och blir tilldelade internationella toppositioner. Men ingen svensk har varit i närheten av det inflytande som spanjoren Javier Solana uppnått inom europeisk politik. Fysikprofessorn från Madrid är EU:s högste representant för ut-rikes- och säkerhetspolitiken. Han leder västunionen och han är självskriven till posten som EU:s förste utrikesminister, när den europeiske gemenskapen om några år, efter allt att döma, etablerar en europeisk regering.

Vid första anblick liknar Javier Solana dock snarare en stillsam lektor än en europeisk topp-politiker. Det välansade gråsprängda skägget, de oinfattade glasögonen, de bekymrade pannvecken och den diskreta klädstilen ger ett förtroendeingivande, men långt ifrån karismatiskt intryck. Solana är framför allt kompromissens man och denna egenskap har fört honom långt. Vägen till makt och inflytande är alltid sammankopplad med paradoxer och kompromisser och i Solanas fall tycks det vara speciellt påtagligt. Han var oerhört engagerad i motståndskampen mot Franco men gifte sig trots det med dottern till en topp-general i Francos regim. Han var den ledande figuren i motståndet mot Spaniens medlemskap i NATO 1982. 13 år senare blev han generalsekre-terare inom samma organisation. Medan han utåt sett med stort engagemang kämpar för global nedrustning, ägnar han sig i det privata åt att samla på skjutvapen.

Doktorsgrad i fysik vid Virginia University
Javier Solana har från att han var ganska ung visat en sällsynt självdisciplin och en vilja av stål för att nå sina mål. Han sägs ”äta lite och sova ännu mindre” samt hålla en diet bestående av fisk och frukt. Han föddes i Madrid 1942 och från tidiga barnsben blev han påverkad både intellektuellt och politiskt. Hans morfar var den berömde spanske diplomaten och författaren Salvador de Madriaga, som var en uttalad republikan och därför fiende till Francisco Franco, som övertog makten 1939 efter slutet på det spanska inbördeskriget. Solana erfor Francos diktatur personligen då han 1963 dömdes till disciplinärstraff för att organisera en kritisk studentorganisation. Året efter blev han medlem i PSOE, det spanska socialistpartiet, som vid den tidpunkten var illegal. 1965 blev det för hett kring den unge Solana och han reste till USA för att utvidga sina studier i fysik och kemi och uppnådde en doktorsgrad i fysik vid Virginia University. Parallellt med studierna tog Solana aktiv del i den amerikanska organisationen mot kriget i Vietnam. 1971 återvände han till Spanien där han blev anställd som professor vid Complutense universitet i Madrid och höll sig utanför regimens kritiska sökljus. Då Francisco Franco dog 1975 gav han sig på nytt in i politiken och blev 1977 invald i parlamentet för PSOE. Från och med nu gick allt slag i slag för den ambitiöse Solana. Från 1982 innehade han åtskilliga minister poster i Felipe Gonzalez regering, bland annat som kulturminister, utbildningsminister och senast som utrikesminister från 1992 till 1995.

Solana var alltså en ganska framgångsrik politiker i Spanien och han var given att ta över ledar-
skapet för PSOE efter Felipe Gonzalez. Men ödet ville något annat. Den 30 november 1995 mottog Solana per telefon beskedet att han blivit utnämnd till ny generalsekreterare för NATO. Försvarsalliansen hade blivit utan ledare efter att belgaren Willy Claes varit tvungen att avgå i oktober 1995 till följd av en omfattande korruptionsskandal. Utnämningen av Solana var resultatet av en överraskande kompromiss mellan medlemsländerna. 52 medlemmar av USA:s kongress protesterade med hänvisning till Solanas påstådda sympatier för marxismen och Fidel Castros Kuba. Solana hade tidigare varit en av de mest aktiva och prominenta motståndarna till Spaniens medlemskap i NATO och han hade 1982 skrivit en pamflett med titeln ”50 anledningar till att rösta nej till NATO”. Satte man vargen till att vakta fåren? Det ansåg kritikerna medan anhängarna framhävde Solanas bevisliga resultat i den spanska regeringen. Solana själv, då? Han ville ha makt och var villig att försona sig med forna dagars radikala åsikter för att uppnå den högsta, internationella post en spanjor någonsin innehaft. Han skapade det nödvändiga stödet för sin person och bortsett från de amerikanska kongressmännen var det egentligen ingen som hade något att invända mot denne trevlige, förtroende- ingivande professor från Spanien.

Javier Solana - militära insats i Jugoslavien
Solanas utnämning var kontroversiell men NATO skulle snart få annat och mer att tänka på. Under Javier Solanas ledning gick alliansen, som alltid kännetecknats av att vara en försvarsallians, för första gången in i en aggressiv militär operation. Det var konflikten i det tidigare Jugoslavien som fick NATO att gå in i konflikten med syftet att skapa stabilitet i det krigshärjade området. Det var en historisk händelse. Inte sedan andra världskriget hade det varit någon väpnad konflikt mellan europeiska stater men nu hade flera länder gått ihop för att bomba ett annat europeiskt land. I spetsen för slaget gick den tidigare fredsaktivisten och uttalade NATO-motståndaren, Javier Solana. Den 30 januari 1999 fick Javier Solana ett nästan oinskränkt bemyndigande över den militära insatsen i Jugoslavien och den dåvarande amerikanska utrikesministern Madelaine Albright uttryckte det på följande sätt: ”Vi talar med en röst genom Javier Solana”.

Även om Solanas ledning över NATO blev en framgång, lämnade han sin post två månader före ämbetsperiodens slut. Men inte heller denna gång var det tal om en tillbakagång. Solana hade den 30 oktober 1999 blivit utnämnd till högste representant för den gemensamma europeiska utrikes- och säkerhetspolitiken och fick därutöver titeln ”Generalsekreterare för den Europeiska Unionen”. Dessa utnämningar har i den europeiska pressen givit honom smeknamnet ”EU:s utrikespolitiske Tsar” med tydlig anspelning till mannens tilltagande befogenheter.   

Nästa mål?
Javier Solana har alltid siktat högt och han har alltid nått sina mål. Just nu sitter han som den officielle representanten för ett Europa som är mer sammansvetsat och mer maktfullt än någonsin. Hans prägel på den internationella politiken är oemotsäglig. Vad blir hans nästa mål? Fram till nu har hans väg varit outgrundlig men mycket tyder på att han kommer att göra ytterligare karriär inom EU. 1 juni 2004 blev Solana utpekad som EU:s förste utrikesminister, när den nya EU-författningen träder i kraft, men i verkligheten utövar han redan den makt som den framtida ministern kommer att ha.

Visionen om ett starkt, förenat Europa, en stark europeisk stat, som agerar självständigt och maktfullt i oppositionen mot USA, är på god väg att bli en verklighet. EU kommer att spela en större och större roll som medlare i internationella konflikter och vi kommer under de närmaste åren att få se en europeisk stat med en ännu mer aktiv och förenad utrikes- och säkerhetspolitik. Mannen som ska leda denna politik, heter med all sannolikhet Javier Solana.

Från tweedklädd universitetslektor till europeisk superpolitiker. Sannerligen en imponerande utveckling.

 

JAVEIR SOLANA Född:  14 juli 1942 i Madrid Familj: Gift med Concepción Giménez Díaz-Oyuelos, har två barn, Diego och Vega Utmärkelser: Mottog Charlemagne Prize of Aachen honours i maj 2007. Detta pris delas ut till medborgare som å den europeiska föreningens vägnar gjort ett utmärkande arbete.

Javier Solana