Det är fem år sedan jag gjorde det för första gången. Gick på yoga. Jag visste inte mycket annat än att det var något med att sitta i lotusställning, utsätta sin kropp för obekväma ställningar kallade kon, hunden, fisken och annat, samt le ett milt Buddha-smile, medan man håller grannen – yogin – i hand, omgiven av en kvalmig doft av örtte. Jag såg i mitt inre en församling av “naturliga personlig-heter”, som luktade apa eller som brunt ris i botten på en bränd kastrull. Naturligt, okej, men då vill jag inte vara naturlig!
Stor blev min lättnad då jag träffade min yoga-lärare och fick reda på att hon inte alltid var gospelglad. Hon kunde bli arg över bilen som inte startade och levde inte på örtte, utan som jag, behövde en kopp svart kaffe efter övningarna. Sedan dess har jag flera gånger i veckan gjort solhälsningar, trekanter och hjul, ja, t.o.m. djurvarianterna har blivit mina vänner. Och vet ni vad? Det ger energi – det gör det faktiskt! – för att stå ut i bankkön och acceptera spammail nr. 135 på en och samma dag, utan gnäll. Det ger energi till att dra på smilbanden åt en fembarnsmor, som kör som en galning och pekar finger för att jag bromsar in för en bil som gärna vill ut i körbanan (ok, det var kanske lite för mycket Dalai Lama-aktigt en grå, måndagsmorgon).
Apropå energi – jag har fått en köksträdgård. I samband med en större omläggning av vår trädgård, blev jag tilldelad en liten plätt, där jag har sått en massa spännande saker. Det spännande är kanske inte så mycket örterna och grön-sakerna i sig, som säkert är helt vanliga på dessa breddgrader. Nej, det spännande är att se om det över huvudtaget kommer upp något ur jorden. Jag har i alla fall gjort mig stort besvär; köpt speciell jord som jag har spritt ut och vattnat – mycket. För mycket, kanske. I varje fall blev köksträdgården snabbt till ett gyttjebad som min hund, Karla, självklart plaskade runt i.
Snart kom hon på att om hon tog sats från den andra änden av trädgården och kastade sig ner på magen strax innan hon kom fram till köksträdgården, ja, då kunde hon ju glida igenom pölen, så vatten och jord stänkte åt alla håll. Men då jorden äntligen var klar och solen sken ned på min trädgård och mig själv iklädd chic overall, sommarhatt och blommiga träskor samt en praktisk liten trädgårdsväska med en liten kratta, en spade och en sax, skulle jag då äntligen så. Jag hade inhandlat både tomatfrö, rucola, koriander, persilja och basilika, som jag generöst hällde ner i små rännor jag gjort i jorden. Glad och nöjd vattnade jag lite mer och började vänta. Och vänta. Jag gör solhälsningar och dansar regndans, men inget händer. Nåja, det kommer nog (lite väl optimistisk eftersom det nu nästan har gått en månad och inte så mycket som ett skott har kikat fram) – det kommer nog snart. Helt klart.
Nu är problemet naturligtvis bara att få Karla till att låta bli att göra buddhistiska glidanfall i min köksträdgård – men, kan den inte användas till annat, så är i alla fall hunden glad åt sin nya lekplats.
Trevlig sommar!
Diverse | Juli 2007
| E-mail adresse | Tilmeld · Sänd till en vän |
