Chiringuito

Text: Tina Julsgaard

Det är mycket mer än en snackbar, eller, egentligen är det inte någon snackbar alls. Jag skulle hellre översätta det med fisk-restaurang, men det är heller inte rätt, för när en svensk hör ordet fiskrestaurang tänker han ofta på en finare restaurang, vilket det ju heller inte är…

Strandrestaurang
Men, låt mig istället förklara vad det är, om man nu inte utan vidare kan översätta det med ett övergripande ord.
En av mina kolleger gav sitt bidrag till förklaringen och sade: ”det är ett sådant ställe där salladen är lite brun i kanten, men det gör inget, och där dom där calamares friterats två gånger, så de blivit helt sega”. Nä, det var inte riktigt rättvist, han har säkert bara haft dålig erfarenhet av att äta på en chiringuito. Jag själv däremot har haft många goda upplevelser och kan varmt rekommendera att prova på det. Ett faktum är dock att det råder delade meningar om chiringuitos. En del tycker det är för primitivt och att be-tjäningen är dålig, sura servitörer som inte låtsas om ens beställningar och som slänger tallrikarna på bordet för att de är så stressade. Kanske har de blivit för populära, men kvaliteten beror självklart på, vilken chiringuito man besöker. Däremot bör man vara förtjust i fisk och skaldjur för att riktigt kunna njuta av det.


Färsk fisk på menyn med havsutsikt
Los chiringuitos ligger längs stränderna och är en slags medel-måttig fiske/strandrestaurang. När jag säger medelmåttig menar jag rent inredningsmässigt; man sitter ofta på plaststolar och vid plastbord med pappersduk, men maten kan som sagt vara av högsta standard. Det är med säkerhet färsk fisk och skaldjur de serverar och tillagningen brukar också vara utsökt. Kvaliteten kan variera från chiringuito till chiringuito, då de inbördes inte har något med varandra att göra annat än att de har fisk på menyn och läget på stranden. De ligger bredvid varandra och även om det är många av dem, blir de snabbt fyllda vid lunchtid (vid 14-tiden).

Strandstämning med sand mellan tårna
Det finns heller inget bättre än att ligga och dåsa på stranden på förmiddagen och när man sedan börjar bli hungrig, masa sig de 20 metrarna upp till chiringuiton för att serveras ett glas iskallt vitt vin och en tallrik gambas a la plancha. Det är en självklar hit att få ett bord utanför, under de stora reklamparasollen. Som regel är det spanjorerna som sitter inne och turisterna ute. Det är härligt informellt att äta på en chiringuito, för strandstämningen finns precis nedanför borden. Man kan utan att någon rynkar på näsan, sitta med sand mellan tårna och bara vara iförd en bikinitop och en sarong.

Tidigare var en chiringuito en liten bod på stranden, som regel en primitiv bambuhytt, där man kunde köpa dricka, men fenomenet har idag utvecklat sig till att vara en restaurang som alltid har färsk fisk på menyn. Några har öppet för säsongen från mars till november, medan andra håller öppet året runt.

Sardin på spett
En typisk specialitet som varje chiringuito med självrespekt har på menyn, är ”espeto de sardinas” (sardinspett). Spettet tillagas i en gammal fiskekutter fylld med sand, där man gör upp en eld. Fiskekuttern står utanför chiringuiton, på själva stranden. Spetten är långa bamburör som stuckits ned i sanden vid sidan om elden. Det är verkligen en delikat rätt, men man ska stå ut med att smutsa ned fingrarna när man äter dem för kniv och gaffel kan man ju glömma att använda. Och så ska man vara beredd på att svälja lite fiskskinn och – ben, det är bara omöjligt att undgå. sardinspett-traditionen härstammar från fiskarna som förr gjorde eld på stranden när de kom in med sin fångst, så att de kunde smaka på dagens byte.
En annan läcker specialitet är coquinas, en slags sandmussla som lagas till med vitt vin, vitlök och persilja. Eller så kan man prova deras pescaito frito, en tallrik med blandad, frityrstekt fisk och olika bläckfiskarter.

Det bästa med chiringuiton är prisnivån och läget. Man kan få de läckraste fiskrätter, naturligtvis tillagade på ett enkelt sätt, till rimliga priser. Och så ligger de på köpet så att man har utsikt över hav och strand.

381 chiringuitos längs Costa del Sol
Det är kommunen som sätter upp reglerna för en chiringuito och bestämmer hur många det finns plats för. Regeln är att det skall vara minst 200 meter mellan dem. Har man planer på att öppna en chiringuito, skall förfrågan således gå genom den aktuella kommunen. Idag ges inga fler tillstånd i de mest populära turistortenar såsom t.ex. Marbella, Fuengirola och Torremolinos. Dessa stränder är redan fulla. Los chiringueros (ägarna) har själva betalt för deras chiringuito. Bygget av den har gjorts i samarbete med och under kontroll av kommunen, ofta med en arkitekt som kommunen ställt till förfogande. Äganderätten ges på 15 år åt gången och kan förnyas. Vill el chiringuero sälja sin chiringuito ska kommunen ha en procentuell del av försäljningspriset. El chiringuero betalar även en årlig avgift till kommunen för att driva sin restaurang. Man kan se att byggstilarna varierar mycket, kommunerna emellan. I Torremolinos håller sig många av dem till traditionella bambukonstruktioner, medan man i Fuengirola generellt sett är mindre mysiga; de flesta liknar vita cykelskjul.
En chiringuito får vara högst 150 m2. 

Vi rekommenderar • La Triana Carib Playa, vid Marbella • Las Dunas, Cabopino nära Marbella (har bara lunchöppet) • Banana Beach nedanför slottet Sohail i Fuengirola på stranden Bikini Beach • El Sardinà vid Los Alamos • Las Flores strandpromenaden i Rincón de la Victoria • Aquí Mismo stranden Torre de Benalgabon • Merendero Ayo Burriana-stranden i Nerja • Pepe dígame San Cristóbal-stranden i Almuñecar

E-mail adresse

Tilmeld · Sänd till en vän