Text: Anna Karin Billquist

...eller vill gärna tro att de har det. Jag läste en gång om en svensk företagare i Madrid, som tyckte att den största skillnaden mellan att ha svenska och spanska arbetskamrater var att svensken kan säga: “Det där vet jag faktiskt inte, men jag kan kolla upp det och återkomma”. Så skulle tyvärr sällan en spanjor uttrycka sig. När en spanjor inte vet något, chansar han gärna. Dessutom kan han konsten att låta tvärsäker på sin sak!

Det här ger ju upphov till en del lustiga missförstånd i arbetslivet. Men ännu värre är det om man råkar vara gift med en spanjor. De flesta spanska män älskar att berätta hur saker och ting ligger till; det kan gälla allt från att Real Madrid förlorade för att de valde fel högerback, till vilken väg man bör köra för att spara tid. När man påstår något, får man sällan ett enkelt “Ja, så är det!” till svar. Istället förklarar de tålmodigt hur det ska vara – ofta är det precis samma sak, bara med andra ord. Min man och jag kan ha väldigt givande samtal, som dessa:

Jag: När kom ni fram? Vid midnatt ungefär?
Mannen: Nej, mycket senare. Klockan hann bli tolv innan vi kom fram.

Jag: Vilka jobbiga grannar! Vilken tur att de bara är här på somrarna.
Mannen: Där tar du fel. Hela sommaren stannar de!

Visst kan frun ha rätt – men man ska absolut inte erkänna det! När min man skulle köpa en ny halogenlampa till vardagsrummet, tyckte jag att han borde ta den gamla med sig, eller åtminstone mäta den. “Det behövs inte, det är standardstorlek!”, fick jag veta.
Efter ett tag kom han tillbaka med en ny lampa, som inte passade. Bara att ge sig iväg igen – fortfarande utan den gamla lampan. “Det fanns bara två storlekar, så då måste det ju vara den andra” hette det då.
Vi har fortfarande ingen lampa i vardagsrummet...
Nu har vi fått ett erbjudande att låna några vänners GPS för att bila upp genom Europa från Málaga till Sverige. Det känns onekligen tryggt och bra med en vägvisare. Fast jag undrar i mitt stilla sinne om den där GPS:en har en mansröst eller kvinnoröst? Om det är det senare är det ju upplagt för problem. Det kommer att låta ungefär så här, bland de franska vinodlingarna:

Metallisk kvinnoröst: Ta av till höger vid nästa korsning!
Mannen: Höger??? Men det är ju norrut vi ska, och vi har ju solen i ryggen! Dessutom har vi minst fem kilometer kvar innan vi ska svänga av. Enligt mina beräkningar.

Det kan bli hur roligt som helst att resa genom Europa...