Skilsmässa i Spanien

Text: Angel M. Almagro

För att få igenom en skilsmässa måste paret först separera, och det kan ske på två olika sätt. Det första är genom en så kallad ”de facto-separation”, dvs. paret bor inte längre tillsammans, oavsett om de kommit överens om detta eller om bara en av parterna bestämt sig för att flytta ut. 

Det formella förblir dock oförändrat. Äktenskapet är fortfarande giltigt, men det kan bli svårt att dokumentera separations-tiden vid skilsmässoansökan. Det andra sättet är genom en juridisk separation. Denna kan göras genom ett gemensamt avtal eller rättsligen, om makarna inte är överens om att skiljas.

När man separerar genom ett gemensamt avtal måste det ha gått minst ett år från det att giftemålet ägde rum. Det är inte nödvändigt att ange någon bakomliggande orsak, bara man ansöker gemensamt. Den juridiska processen är enkel, snabb och relativt billig när äkta makar har samma advokat och procurador (speciell ombudsman).

När parterna inte är eniga måste man gå den rättsliga vägen. Detta gäller även när den ena parten har övergivit sin äkta hälft, är dömd till fängelse i mer än sex år, varit otrogen, försummat sina äktenskapliga förpliktelser eller är alkoholist. Dessa typer av domstolsbeslut innebär vanligtvis en problematisk, långsam och kostsam process. 

För att få skiljas måste paret ha varit separerat i minst ett år från det att separationsansökan inlämnades, eller i två år efter domslut efter ”de facto-separation”. Om paret inte bott tillsammans under minst fem år, kan detta också vara en grund till att få ut skilsmässa. Separationskravet är inte nödvändigt i de fall då det finns en rättslig dom, som inte kan överklagas, för mordförsök på sin äkta hälft eller någon av hans/hennes nära familj.

Det finns två typer av skilsmässor i Spanien: den man gemensamt ansöker om och den rättsliga (det finns ingen ”de facto-skilsmässa”). Såsom vid separationen, är sakbehandlingen vid en skilsmässa där båda är överens om äktenskapskillnaden både snabb och enkel. Det krävs dock ett tillägg till skilsmässoansökan, där man reglerar umgängesrätt, pension osv. På samma sätt som vid separationen är skilsmässa efter dom en lång och komplicerad process, med höga ekonomiska och, ofta även känslomässiga, kostnader. Under sakbehandlingstiden fastställs ofta provisoriska regler om umgängesrätt, daglig omsorg, pension, osv.

Efter skilsmässan kan parterna gifta om sig och de fd. äkta makarna mister arvsrätten och rätten till änkepension. De befrias samtidigt från de plikter som var förenade med äktenskapet. Skyldigheterna gentemot barnen berörs ej, eftersom de fötts ur en familjerelation och inte genom äktenskapsingåendet. Den äkta make/maka som vigt sin tid till barn och hem  kan få en pension som syftar till att kompensera för förlorade intäkter under tidsperioden, men i motsats till många andra europeiska länder finns det här inga riktlinjer som domaren måste följa för att fastställa pensionen. Allt är upp till domarens tolkning av lagen.

Pensionstiden beror på äktenskapets längd och på mottagarens arbetskapacitet att komma upp till samma ekonomiska nivå som under äktenskapet. När det gäller underhåll/bidrag till barnen, i Spanien så kallat ”pensión de alimentos”, beräknas detta på betalarens intäkter och mottagarens behov. Inte heller här finns några regler för beloppen. Domarens egen värdering är således det som avgör bidragets storlek.

Alla pensioner justeras som regel efter konsumtionsprisindexet varje år. Om de fd. makarnas förhållanden förändras måste man ansöka om justering via domstol och det kan bara ske genom en juridisk process med en giltig dom.
Barnen kan även i vissa fall mista sitt bidrag: om betalaren inte har pengar nog till att försörja sin egen familj, om mottagaren har fått förbättrad levnadsstandard och inte behöver pensionen för att överleva, om barnen inte uppför sig ”bra” eller gör någonting som upphäver arvsrätten.

Underhållet till barnen betalas här i Spanien fram tills de blir myndiga. Barnen har också möjligheten att kräva detta bidrag personligen utan att den andra föräldern kan motsätta sig det (om de till exempel väljer att fortsätta studera eller inte har egna intäktsmöjligheter).
Om pension eller bidrag inte betalas under två månader i rad eller fyra osammanhängande månader kan det leda till fängelse på mellan 8 till 20 helger. Även tvångsindrivning av utestående skuld kan ske.