Ojén Pueblo

Text: Tina Julsgaard

Joxán, Hoxen, Oxen... Nej, idag heter byn Ojén. De många versionerna av namnet avslöjar att araberna, såsom i många andra andalusiska byar, haft stort inflytande även här Ojénborna har under årens lopp hört många roliga uttal av sin bys namn. 
Inte minst svenskarna har problem med ordet, eftersom vi inte känner till det spanska j-ljudet från vårt eget språk. Ojén utalas på följande sätt: O:et uttalas som o:et i ”och”. J:et uttalas som en blandning mellan ett snarkljud och ”ch” på tyska (till exempel som i ach och machen). Betoningen ligger på e:et och n:et ut-talas som ett vanligt svenskt ”n”.

Lätt som en plätt, alltså!  Hmmm, kanske inte?

År 1500 hade Ojén 104 invånare, 4 kristna och 100 muslimer. Men det gick inte många år förrän araberna var borta. Araberna kapitulerade till den kristna kungen Fernando den katolske år 1485, men fick under de kristnas herravälde lov att stanna i Spanien mot att de betalade en årlig skatt. Längs kusten blev det beslutat att de araber som ville stanna, var tvungna att bosätta sig minst en mil inåt landet. Detta för att man ville undvika att de skulle slå sig samman med turkiska pirater och barbarer, som höll till i farvattnet. Och eftersom Ojén låg precis på den andra sidan av denna gräns, blev byn hem för många moriscos, som de ”omvända” och döpta araberna kallades.
 
Men araberna kunde varken vänja sig vid kristendomen eller de årliga skatterna, så 1568 gjorde de uppror. Upproret började i Istán, men spred sig snabbt till Ojén. De satte eld på hus, förstörde borgen och kyrkan, som tidigare varit en moské, och flydde sedan upp i bergen. Kungens trupper sattes dock in och de laglösa arabernas dagar var nu räknade. Byns räddare, Fernando de Solís, kom till Ojén i början på 1600-talet.

Han måste nog ha tyckt att byn var alltför vackert belägen för att ligga öde, för han satte igång att bygga upp den igen. Tack vare honom bor det idag cirka 3 000 personer i byn, som ligger 10 kilometer nordöst om Marbella.

Los ojenetos, Ojénborna, är stolta över deras lilla by som fortfarande bjuder på många arabiska stilar. De branta, smala gatorna mellan de vitkalkade husen är ett typiskt tecken på ett morisk förflutet, men även områdets terrängförhållanden bidrar till husens säreget kurvade former. Man skulle kunna säga att terrängen utan tvekan krävt mycket kreativitet och uppfinningsrikedom av byggnads-mästarna. De flesta av husen är fint pyntade med färgglada blommor. På många av byggnaderna smyger sig den vackra och doftrika bouganvillean uppför de vita husfasaderna. Förutom att detta ger husen ett mycket förtjusande intryck, fungerar växten samtidigt som skydd mot den heta solen. Något så enkelt som att bara promenera genom byn är värt en söndagsutflykt. Och när man ändå är här bör man ta sig en tur förbi olivkvarnen, som idag är ett museum, samt den moriskinspirerade kyrkan med ett vackert innertak av trä, La Iglesia de la Encarnación. Vid sidan av kyrkan kan man även passa på att njuta av byns stolthet, vattenkällan La Fuente de Chorros, som uppfördes år 1905.

I den övre delen av byn finner man tecken på att Ojén alltid varit en populär plats att bo på. I grottan Cueva de Pecho Redondo finns det spår från stenåldersmänniskor. Enligt rester man funnit odlade detta folk jorden och de hade även boskap. Idag är dock lantbruken ett minne blott. Det korta avståndet till Marbella har lett till att många av byborna arbetar där istället. Men en örtträdgård har varje
ojeneto med självrespekt. Druvodling är än idag en inkomstkälla för många av människorna i byn och det finns flera bodegor som framställer det söta Málagavinet. Men även hemma har de flesta ett litet ”bryggeri”, där de producerar vin för familjens privata bruk. 

Det är den fridfulla atmosfären i bergen kombinerat med det korta avståndet till stadslivet längs kusten, som gör Ojén till en attraktiv plats. Det kom även smörsångaren Julio Iglesias underfund med efter han bott i Marbella några år. Han köpte därför en stor herrgård i Ojén, som han besöker när han känner att avståndet till fosterlandet blir för stort. Dessvärre har jag lovat Julio att inte uppmana läsarna att stanna till framför hans miljonvilla – han vill inte gärna att den blir en turistattraktion.

Istället rekommenderar jag att man besöker vinmuseet. Det ligger på Calle Carreras 39. Här får man lära sig lite om Málagavinets historia, ta sig en titt på gamla destillationsapparater, samt se hur flaskorna sett ut genom tiderna. Här får man även veta mer om hur det typiska brännvinet från området framställdes. Brännvinet som är känt under smeknamnet ”la media copita de Ojén” var under 1800-talet Spaniens mest omtalade brännvin. Det tillverkades uteslutande av druvor från Ojén, som värmdes i destillationsapparaterna och blandades med enbär och andra lokala kryddor, som gav vinet en mycket speciell arom. Tyvärr framställs brännvinet inte längre, eftersom grundaren Morales efter tre generationer, år 1920, stod utan arvinge, vilket gjorde att destilleriet slog igen.

Brännvinsreceptet var hemligt och ännu idag finns det inte någon som känner till den mystiska och framgångsrika formeln. Under denna starka drycks storhetstid exporterades den till London, Paris, Filippinerna och Kuba och självaste Picasso har förevigat den karaktäristiska flaskan på ett av sina värdefulla konstverk. Av naturliga skäl kan man alltså inte smaka på Morales-brännvinet, men man ska inte gå miste om en provsmakning av de lokala vinerna samt andra andalusiska viner, vilka det också berättas om på museet.

Om det börjar att kurra i magen medan man är turist i Ojén, behöver man köra ut ur byn och upp till El Refugio de Juanar, som ligger cirka 12 kilometer i riktning mot Coín. El Refugio de Juanar grundades år 1906 av en av Málaga-provinsens rikaste adelsfamiljer, Larios. År 1965 blev slottet utsett till Parador, men sedan 1984 drivs hotellet av en familj i Ojén. Den vackraste utsikten har man från hotellets restaurang, som bjuder på lokala och traditionella rätter. Dessa får man bara inte missa. Dessutom är naturen runt omkring el Refugio mycket speciell. Man kan faktiskt tro att man hamnat i Nordeuropa på grund av den plötsliga förändringen i vegetationen. Här finner man löv och pinjeträd, så en solig och klar vinterdag möts man av en storslagen höstlik färgkombination som de flesta av oss från Norden känner igen. Från hotellet kan man även gå upp till utsiktsplatsen el Mirador, varifrån man har en underbar panorama utsikt över Marbella och kusten.

Man kommer till Ojén genom att köra norrut i rondellen vid shoppingcentret La Cañada. Och som sagt, byn ligger bara 10 kilometer från Marbella.