Den offentliga sjukvården

Text: Tina Julsgaard 

Från Vaggan Till Graven
I Spanien är det kostnadsfritt att använda sig av hälsovården om man är registrerad hos Seguridad Social.

Som vi tidigare har beskrivit i denna artikelserie, omfattas man av Seguridad Social om man arbetar, är äkta maka/make till arbetstagare, är hemmaboende barn eller pensionär. Detta gäller både för spanjorer och utlänningar bosatta i Spanien.

Det sociala välfärdssystemet i Spanien är annorlunda uppbyggt än i Sverige. Det spanska systemet är mindre ideologiskt än det svenska. Om man vill njuta i detta land, ska man i gengäld också prestera något. För det är mängden av det man ger som bestämmer vad samhället kan ge tillbaka, i alla fall med hänsyn till de sociala prestationerna såsom arbetslöshetsunderstöd och pension. Vad gäller sjukvården är det dock lika för alla. Det vill säga; nästan alla har rätt till läkarbehandling och sjukhusvistelse, och det är de förhållandena som vi ska titta lite närmare på i denna artikel.

En analys gjord av OECD visar att Spanien brukar 8,1% av sin bruttonationalprodukt till hälsovård, jämfört med Sverige som använder 9,1%. Beträffande utbudet av sjukhussängar för akuta fall ligger talet i Spanien på 2,8 sängar per 1.000 invånare, medan det i Sverige ligger på 2,2. Låga tal i förhållande till exempelvis Tyskland, som har 6,4 sjukhussängar för akuta fall per 1.000 invånare. År 2004 använde Spanien 1.524 euro per invånare på hälsovård medan motsvarande siffra i Sverige var 2.055 euro per invånare. För att jämföra kan nämnas Luxemburg, som använde 3.703 euro och ligger överst på listan över länder i Europa, medan Turkiet, sist på listan, använde 422 euro per invånare.

Enligt OECD ligger Spanien vare sig i botten eller i toppen vad gäller sjukvårdssystemet. Frågan är därför om vi som användare egentligen har något att vara missnöjda över? Och är förhållandena verkligen bättre i t.ex. Sverige? 

Som vi känner till från samhällsdebatterna i Sverige, lägger man även här i Spanien stor vikt vid problemet med väntelistor till operationer på sjukhusen. Zapatero-regeringen arbetar mycket med att komma fram till en generell lösning för att minska väntelistorna. 

Väntetid
Men det finns en annan form av väntetid, en väntetid som kan vara svår för en svensk att vänja sig vid; den tid man kan få sitta och vänta när man har en tid hos läkaren. Det är självklart något man kan lära sig att leva med – att kl. 16.00 inte alltid är kl. 16.00, utan kanske först kl. 17.00 eller ännu senare. Det verkar som att flera patienter ges samma tid, och varför systemet är uppbyggt så, är svårt att ge ett svar på. Möjligen pga. erfarenheten att folk inte ringer återbud om de bestämmer sig för att inte komma till läkaren. Så det har kanske i grunden mer att göra med patientens mentalitet än systemets effektivitet. 

Spanska läkare
Avseende expertis är spanska läkare mycket välrenommerade. Läkarutbildningen är en sexårig universitetsutbildning och för att bli specialist ska man studera ytterliga tre till fem år, beroende på vilken specialitet man väljer. Praktiserande läkare har gjort den specialutbildning som kallas familjeläkare, en treårig praktisk påbyggnad där läkaren skickas runt på de olika sjukhusavdelningarna. Som avslutning på studierna ska läkaren göra en ytterst krävande examen (MIR) inom det gällande området.

En allmänläkare inom det offentliga har en grundlön på ca 2.100 euro per månad. Därutöver ges ett tillägg för exempelvis nattvakt och jourtjänst. På så sätt kan man således komma upp till 2.500-3.000 euro per månad, men då är arbetsveckan helt säkert mer än 40 timmar. Många läkare väljer därför att även arbeta inom det privata för att tjäna lite extra. I förhållande till de svenska läkarna är det inte så att de spanska läkarna tjänar lite. En svensk läkare tjänar som nyutbildad ca 23.000-24.000 kronor före skatt.

Om man tillhör Seguridad Social har man rätt att få sin egen läkare. De praktiserande läkarna finns samlade i ett läkarhus (Centro de Salud) och man hör till det läkarhus som ligger i distriktet där man bor. Man ska anmäla sig på läkarhuset för att få sig tilldelad en läkare. Det är en bra idé att alltid ha med sig sitt Seguridad Social-kort för skulle man råka ut för en olycka vet ambulanspersonalen att man omfattas av den offentliga sjukvården och man blir då körd till närmaste, offentliga sjukhus. Speciellt då man är utlänning, kanske de utgår från att man har en privat försäkring och därmed ska behandlas på ett privat sjukhus!

När täcks man då av Seguridad Social?
Det är man om man arbetar, antingen som egenföretagare eller anställd, om man är pensionär (också de utländska pensionärerna är täckta om de är folkbokförda i Spanien) eller om ens äkta make/make eller föräldrar (barn under 26 år) omfattas av Seguridad Social. Om man uppehåller sig i Spanien under en kortare period kan man också få sjukvård men det kräver att man har ett europeiskt sjukförsäkrings-kort.

Det europeiska sjukvårdsintyget infördes 2005 och ersatte de tidigare E-111, E-128 och E-121-blanketterna. Det underlättar medborgarnas rörlighet inom unionen när man ska på utlandsvistelse, resa eller önskar flytta till utlandet. I Sverige fås EU-kortet hos försäkringskassan.

Bor man i Spanien bör man ta med sig det europeiska sjukförsäkringsbrevet när man reser till Sverige eller till andra resmål - även andra spanska regioner - än där man bor. Man kan vända sig till sitt lokala Seguridad Social-kontor för att få det europeiska sjukförsäkringsbeviset. För förvärvsarbetande gäller kortet under ett år, medan det för pensionärer har en giltighetstid på fyra år. Man kan när som helst få kortet förnyat om man fortfarande uppfyller kraven, som är samma som ställs för att täckas av det spanska hälsovårdssystemet. EU-kortet ger rätt till läkar- och sjukhusbehandling, medicin, mm, om man blir sjuk under en vistelse i ett europeiskt land. Hemtransport omfattas dock inte av kortet.

Om man flyttar till Spanien före pensioneringen och inte har planer på att arbeta här nere, är man inte på något sätt täckt av den offentliga hälsovården, förutom om man gör studie-uppehåll eller är utsänd av ett svenskt företag. Så om man inte har en privat försäkring, skall man själv betala för eventuell sjukhusvistelse eller allmän läkarhjälp. Hittar man däremot ett arbete eller låter sig registreras som egen företagare under en period, täcks man så länge arbetet varar samt under 90 dagar efter ett tillfälligt arbete. Detta gäller också spanjorerna själva. Det kan därför förekomma personer, både spanjorer och utlänningar, som inte täcks av den offentliga hälsovården. Men för personer med få medel och som på andra sätt inte faller in under de ovan uppställda kriterierna, är det dock möjligt att ansöka om att få registreras inom Seguridad Social. Många av de immigranter som kommer hit är just omfattade av sådana speciella regler, detsamma gäller de hemlösa.

Nästa månad fortsätter vi att se på den spanska hälsovården. 

Vi påminner om att Seguridad Social är en separat institution med egen budget och administration. Skattepengarna går exempelvis inte till sjukvården. I stället betalar man via sin lön direkt till Seguridad Social, som således bl.a. fungerar som en slags privat (obligatorisk) sjuk- och socialförsäkring.