Kanarieöarnas kulturarv återupplevs

Text: Jette Christiansen 

Kanarieöarnas kulturarv återupplevs 
Baskien och Katalonien vill ha större självständighet från den spanska staten. Andalusierna talar även de med högre och högre röster om möjligheten och samma självständighets-linje hittar man även på Kanarieöarna.

När ett folk vill ha mer självständighet, grävs det ofta i historieböckerna för att hitta skillnaderna mellan regionen och resten av landet.

För Kanarieöarna är det guancherna, öarnas urbefolkning, som gör dem annorlunda, och öborna ser dem allt mer som en del av deras kulturarv.

Det finns ingen äkta guanche kvar. Spanjorerna erövrade öarna för mer än 500 år sedan och alla invånare har nu också spanskt blod i ådrorna. Dock finner man i DNA-prover en större grad av rena guanche-gener på de mindre öarna, såsom La Gomera och La Palma. 


Vilka var guancherna?
Många guancher var långa och ljusa med blå ögon, och hypoteserna om vilka de egentligen här-stammade ifrån har kretsat kring allt mellan avkomlingar av det försvunna Atlantis till vikingar och goter. Men den enda teori som kan stödjas av antropologiska undersökningar är att de var berber från det närliggande Nordafrika. Genetiska undersökningar visar också att det än idag finns ett samband mellan berberna i Atlasbergen, trots att de flesta är blandade med araberna, och befolkningen på Kanarieöarna, även om dessa också har spanskt blod i ådrorna.
Man vet dock ännu inte hur de kom till öarna. Arkeologer menar att de inte var kapabla till att bygga båtar, än mindre navigera de endast 95 kilometrarna på det smalaste stället, en resa som skulle ha tagit flera dagar på det strömfyllda havet. Även för immigranterna som idag lämnar Afrika i motorbåt, går det ofta galet. 

Och om de kunde, är det tveksamt om de hade givit sig iväg, när de inte ens kunde veta att öarna fanns. Det är också diskutabelt att sjöfarande folk som vikingarna, fenicierna eller kartagerna skulle ha tagit på sig uppdraget som färjkarl. 

I dag håller sig de flesta till teorin att öarna för 10.000 eller 15.000 år sedan var förbundna med Afrika. Kontinentplattorna kan sedan ha förskjutits eller också var öarna under den sista istiden förbundna med det afrikanska fastlandet. Invånarna västerut blev i så fall isolerade då vattnet steg igen. Det förklarar också närvaron av djur som får, getter och grisar. Man menar att det var tal om så mycket som 100 eller 200 meter och att det större djupet idag beror på erosion förorsakad av strömmarna.

Kulturella skillnader
De äldsta spår av människor på öarna i form av offerplatser, mumier, vapen och redskap härstammar från omkring 2.500 f.Kr. Det är egentligen bara urbefolkningen på Tenerife (på svenska: Teneriffa), man kan kalla guancher. Beteckningen Guanche kommer av sammansättningen ”Guan”, som var deras ord för människa och ”Achinch”, som de kallade Tenerife. Guanche betyder alltså ”människa från Tenerife”. För enkelhetens skull blev den dock den gemensamma beteckningen. 

Det finns bara lite kvar av språket, t.ex. gamla stadsnamn som börjar med Te, Ti, Ta eller Gua. Guanchespråket ska ha haft många berberord i sig och skiljde från ö till ö. Det visade sig dock att befolkningen snabbt förstod varandra, när spanjorerna senare tog dem från ö till ö, så de var av
samma språkstam. Visselspråket silbo fanns bara på La Gomera och utvecklades på grund av öns oframkomliga berg. Här visslar man fortfarande efter och till varandra, och idag upplever silbo-språket en renässans. 

Det fanns en viss skillnad från ö till ö med hänsyn till folkets utseende. Befolkningen på Gran Canaria var t.ex. mörkare än folket på Tenerife. Guancherna bodde delvis i grottor som var bekväma bostäder, men många bodde även i träkojor med stråtak. En del fattiga bor fortfarande i grottor, där man nu ser TV-antennen sticka ut från klippväggen. Annars används de till att förvara lantbruksredskap och husdjur, och några är helt enkelt inredda till restauranger.

De levde på lite fiske, lantbruk, frukt, nötter och husdjur samt samlade skaldjur vid stranden.
Från mumierna vet man att guanchen nådde en högre genomsnittsålder än t.ex. erövrarna från Spanien. Teknologiskt sett var de på stenåldersnivå, kände inte till bruket av metall, men framställde vapen av sten och ben. De använde tillhuggna stenkulor som kastvapen och spjuten hade en udd av flinta, ben eller trä. Man räknar med att det fanns mellan 30.000 och 35.000 invånare på Tenerife och upp emot 40.000 på Gran Canaria, då de första européerna ankrade vid öarna.

Spanjorerna kommer
De första kastilianska skeppen kom till öarna 1340 på slavräder. Själva erövringen pågick mellan åren 1402 och 1496, då kungariket Spanien dessemellan skapades genom föreningen av Kastilien och Aragonien. Redan 1402 kom Lanzarote, Fuerteventura och El Hierro under Kastiliens herravälde. Gran Canaria dukade under 1483, La Gomera fem år senare, medan Tenerife erövrades av Alonso Fernández de Lugo först 1496 efter flera stora slag. Det sista slaget var en större massaker på guancherna som dock lyckades att göra sig av med omkring 2.000 av de spanska soldaterna. 

Man räknar med att omkring 20 procent av guancherna miste livet under de 92 år som erövringen varade. Flera skickades till Amerika och det spanska fastlandet som slavar och ännu fler dog i sjukdomar som vanlig influensa, som de inte hade immunförsvar emot. De som blev kvar konverterade till kristendomen, kanske för att rädda sitt eget skinn, och unga flickor gifte sig med de spanska bosättarna. Det betydde också att den största delen av den ursprungliga befolkningens kultur försvann och det är det kulturarv och stoltheten över guanche-bakgrunden många önskar återvinna. 

Öarna fick en form av självstyre, Cabildos Insulares, 1912, något som borgarkrigen och diktaturen tog kål på. Det återinfördes dock igen 1982 och då Spanien fyra år senare blev medlem i EU, fick öarna även här en viss särstatus. Det finns flera välfinansierade oberoende organisationer som försöker återuppleva historien från tiden innan spanjorerna erövrade öarna. Det ges ut publikationer och det finns flera hemsidor om ämnet. Man försöker att återuppliva guanchernas kultur och sport, som t.ex. brottningsmatcherna vi känner till under namnet lucha canaria. På La Gomera undervisar man nu i visselspråket i skolorna, men inte alla initiativ har en politisk bakgrund –många vill bara hitta en del av öns kulturarv. 

Guanchernas brottning, känd som lucha canaria, här från El Hierro