Andalusien blir aldrig tyst

Det första som slår mig när jag kommer tillbaka till Spanien efter min Sverigesemester, är hur annorlunda ljudnivån är. Mina öron har vant sig vid tystnaden, eller rättare sagt, ett ganska behagligt bakgrundsljud av trädens sus, fåglarnas kvittrande och någon avlägsen gräsklippare

Text: Anna Karin Billquist

Varför använda ringklockan?
När man går ut genom dörrarna på Málaga flygplats, blir man välkomnad av en kakofoni av ljud som det tar en stund att vänja sig vid: trafikens brus, brölande tutor och taxichaufförer som grälar högt i sina mobiltelefoner. Väl hemma på gatan är det lite lugnare. Jag bor i en stillsam del av byn, med traditionella låga tvåvåningshus och sporadisk trafik. Men var man än bor i Andalusien blir det aldrig tyst, det ser grannarna till. De pratar högt och använder sällan ringklockan. Istället ställer de sig utanför husen och ropar namnen högt – det kan ju hända att den man vill prata med sitter på sin patio eller hänger tvätt på taket.

Tidiga morgnar är lugnast i min by. Folk är ju trots allt uppe till midnatt och vaknar därför också sent. Dagen börjar med att några fiskare stillsamt ger sig iväg och den tidiga brödbilen kör runt och diskret hänger små påsar på dörrarna. Värre blir det när konkurrenten gör sin runda – då har grannarna vaknat och man kan tuta ljudligt i varje gathörn. Samtidigt ropar han ut namnen på sina kunder, så att ingen missar sina nybakade franskbröd. När man hör “Antooooonia, Emiiiiiiilia, Merceeeeeeedes” vet man att klockan är nio.

Kniv- och saxsliparen
Sedan finns det olika spontana försäljare, som kör runt med små lastbilar med högtalare på taket. Mest handlar det om nyskördade säsongsprodukter, meloner, jordgubbar och potatis, men även tjänster som omklädning av soffor. Frukt- och grönsaksbilarna är för grannfruarna här ungefär vad glassbilen är för barnen i Sverige. Enda skillnaden är väl att de här är så många fler - och kanske lite mer högljudda. Trevligast är knivsliparen, el afilador, som enligt traditionen spelar på en slags metallisk vissla medan han långsamt går gatan fram. Man kan då springa ut med allehanda knivar och saxar, som får tillbaka sin skarpa egg på nolltid. Min favorit här i byn är en gammal man som kommer ner från bergen varje år vid vin-druvsskörden. Han har en fint utsmyckad åsna, lastad med russin och vino moscatel, som han går gata upp och gata ner med medan han ropar ut sina varor.

Dygnet avslutas med sopbilen, som passerar varje natt vid ett-tiden för att inte störa (!). Den har visserligen ingen megafon, men det skramlar ganska ordentligt när de stora plåttunnorna skakas. Under helgerna fortsätter underhållningen även under natten. Vi har varken diskotek eller pianobarer i närheten, men med jämna mellanrum kör bilar förbi med fönstren nervevade och bilradion på högsta volym. Vid femtiden börjar sedan tupparna att gala. Men då har jag redan vant mig vid att ständigt ha ljud i bakgrunden, och sover riktigt gott.

E-mail adresse

Tilmeld · Sänd till en vän