Mérida, Teatro Romano

Denna månad tar vi läsarna med till den autonoma regionen Extremadura, som betyder “landet på andra sidan av floden Duero”. Regionen, som uppe i väst gränsar mot Portugal, Andalusien i söder och Kastilien och León i norr, omfattar provinserna Badajoz och Cáceres. Extremadura har en yta på 41.602 km2 och invånarantalet är cirka 1 miljon 

Extremadura är säkert inte den mest kända regionen i Spanien och det är nog inte så många som vet att det är hemlandet för de flesta conquistadores - de första spanjorerna som erövrade Amerika på 1500-talet. Härifrån kom bland annat den spanske upptäcktsresanden och fältherren Francisco Pizarro (1475-1541) som bidrog till uppbyggnaden av det spanska riket i Amerika, och den spanske krigaren Hernán Cortés (1485-1547) som drog till Mexico och ödelade aztekernas rike. Det är säkert också få som vet att detta är ett av Europas viktigaste områden för en rad fågelarter, speciellt för rovfåglar och arter med anknytning till stäpperna. Det kan nämnas att cirka 25 procent av alla världens stortrapp-fåglar finns här, vilket motsvarar cirka 6.000 exemplar. 
Cirka 30 procent av världens falkbestånd hittas här, liksom 75 procent av Spaniens svarta svanar. När man tänker på allt det skräp storken efterlämnar, de förstör tak för att bygga ett 300 kilo tungt bo, kan man förstå att många av invånarna har ett spänt förhållande till den stora fågeln. Ja, faktiskt trivs storken så bra i detta område att några av dem inte flyger söderut på vintern. Dock överger de flesta sina bon under vintermånaderna och återkommer till Extremadura först i februari. Bona ligger ofta på den högsta punkten i kyrkor eller katedraler, lyktstolpar eller högt uppe på fabriksskorstenar som inte längre används.

50.000-60.000 tranor
Skall man tro på experterna, har området fler fåglar än de flesta andra områden i Spanien, med undantag för våtområdena (som nästan helt saknas i Extremadura). Om man intresserar sig för fåglar, är maj och juni utan tvivel de mest intressanta månaderna att besöka denna del av Spanien. Det betyder däremot inte att det är ointressant att göra ett besök under resten av året. På vintern, till exempel, är regionen uppehållsställe för inte mindre än 50.000-60.000 tranor. 
De äter på åkern i stor konkurrens med den lokala delikatessen, Jamón Ibérico - även kallad Pata Negra eller svartfotsskinkan, ett namn den fått på grund av att grisen har svarta klövar istället för de vanliga vita. Skinkan kommer från den iberiska grisen, el cerdo ibérico, en halvtam ras som genom årtusenden anpassat sig till det varma klimatet i södra och sydvästliga Spanien. Grisen lever i La Dehesa, ett område med ljus och öppen skog av korkek. Största delen av området ligger i Extremadura, men breder även ut sig i norra Andalusien och i västra Kastilien. De bästa skinkorna namnges efter städer, som till exempel Jamón de Montanchez från Extremadura. 

Besök på tobaksodlingar
Extremadura har naturligtvis inte bara fåglar att erbjuda de ditresta besökarna. Regionen har långa traditioner när det gäller tobaksodling och områdena La Vera, El Jerte, El Alagón och Campo Arañuelo står för hela 85 procent av den spanska tobaksproduktionen. Tobaksodlarna i Extremadura har gått samman om att producera en gemensam broschyr som berättar om tobaksodlingen och olika tobaksrutter i området. Rutten kan delas in i två olika: plantagen i La Vera och Campo Arañuelo, där det odlas vit tobak, även kallad ”virginia” samt plantagen i området El Jerte och El Alagón, där man odlar svart tobak, som går under namnet ”burley”. Tobaksintresserade turister kan också besöka det lokala tobaksmuseum som ligger i staden Navalmoral, strax öster om Placencia. För mer information om tobaksodling i Spanien besök: www.cultivadoresdetabaco.org.

Amfiteater med plats för 15.000
åskådare
Badajoz är den största provinsen i Spanien och ekonomin här är huvudsakligen baserad på jordbruk och boskap. De mest intressanta städerna i denna provins är Badajoz, som är den stad i Extremadura som har flest invånare, och Mérida, regionens huvudstad. Den förstnämnda staden är arkitektoniskt sett vad många vill kalla tråkig, men de trånga gatorna med de släta husfasaderna ger staden charm. Katedralen från 1200-talet och Museo de Bellas Artes har konstverk av den spanske målaren Luis de Morales, också kallad El Divino (den gudomlige), som föddes i denna stad år 1510. 50 kilometer öster om Badajoz ligger Mérida, där det finns flera romerska minnesmärken som är värda att nämna, bland annat den 792 meter långa Puente Romano del Guadiana med sina 62 bågar. Alldeles bredvid den imponerande romerska bron, ligger fästningen Alcazába árabe, byggd på romerska grunder och med stenblock från romartiden. Här finns dessutom en romersk teater, Teatro Romano, med några gedigna marmorpelare som scenbakgrund och 6.000 åskådarplatser, samt en amfiteater med plats för 15.000 åskådare.

Det brända huset
Den andra provinsen, Cáceres, är med sina 20.000 km2 den näst största provinsen i landet. Provinsen består av flera intressanta städer, däribland Cáceres, Guadalupe, Plasencia och Trujillo. Cáceres stad är den största och i den gamla stadsdelen står minnesmärkena ­­bokstavligt talat på rad. De flesta byggnaderna är från renässansen och byggda i ojämn brun sten och med dekorerade väggar. Gotiska Casa de Carvajal ligger mellan gatorna Tiendas och Amargura, och bär också namnet Casa Quemada (det brända huset), eftersom det var utsatt för en stor brand. Byggnaden, som är från slutet av 1500-talet och början av 1600-talet, blev restaurerad på 1900-talet. Huset blev sålt till provinsdeputationen 1985 och har sedan dess öppet för allmänheten. Casa de las Veletas är obligatorisk vid ett besök. Byggnaden är, förutom att vara otroligt fin, provinsens huvudmuseum med en stor samling av ett både historiskt och konstnärligt värde.
Däribland kan nämnas en vattentank, som fortfarande är lika tät som då den gjordes av murarna, och en sköld från barocken med snygga ornament. 

Iglesia de San Mateo ligger i det högsta området av den gamla stadsdelen, på San Mateo-torget. Kyrkan är speciell med en blandning av stilarter från renässansen, gotiken och den typiska, spanska stilarten från 1600-talet, ”plateresco”. Fasaden är bland annat dekorerad med små änglar i valven och den har även en medalj som symboliserar San Mateo. Den är en hel skattkista full med historiska detaljer, som gläder varje kyrkobesökare. Samtidigt ska också nämnas Iglesia de Santiago, som ligger på torget med samma namn. Den är från 1200-talet och man kan se den romanska stilen på nära håll. På den kända Plaza de los Caldereros kan man inte undgå att se stenbyggnaden Generala från 1535, senast restaurerad 1978. Palacio de los Golfines de Abajo är en beundransvärd byggnad från 1400-talet, där det på framsidan står: ”Ésta casa es de los Golfines”, som betyder att det är los Golfines som äger huset. Deras andra hus, ”Palacio de los Golfines de Arriba”, överst i den monumentala staden, är också värt att se.

Nuestra Señora de Guadalupe
Det finns som sagt många fina byggnadsverk i Extremadura, många finansierade av rikedomarna som conquistadorerna tog med sig från andra sidan Atlanten. Klostret i Guadalupe, El Real Monasterio de Santa María de Guadalupe, är det mest praktfulla monumentet över förbindelsen till Latinamerika. Det är omgivet av en massiv mur och häver sig upp över den lilla charmerande staden och dess stenlagda gator. Monasterio de Guadalupe är uppkallad efter staden alldeles i närheten. Klostret omfattar totalt 22.000 m2 egendom, där det finns ett gotiskt tempel, klostergångar, flera kapell, det gamla bibliotekets paviljong, auditorium, tre museer och den världskända sakristian. Klostret var centrum för både religion och kultur samt hade sjukhus, apotek och medicinskola. Nuestra Señora de Guadalupe håller till i sakristian och är absolut värd ett besök. Hon är, förutom att vara högt aktad här i Spanien, även skyddshelgon för alla mödrar i Sydamerika och kan ses i kyrkor i flera av dessa länder.
Klostret har öppet alla dagar, kl. 09.30-13.00 och 15.30-18.30. Se deras hemsida, http://universoliterario.net/smguadalupe.htm

Ornitologisk historia
48 kilometer öster om Cáceres ligger Trujillo, conquistadoren Francisco Pizarros födelsestad. Plaza Mayor domineras av en stor bronsstaty av conquistadoren på en hjälmprydd häst. Man undgår inte att lägga märke till den ståndsmässiga bostaden på torget, ett intryck av conquistadorens rikedom. Snett emot Pizarrostatyn ligger Palacio del Marqués de la Conquista, byggd av Franciscos bror Hernando. Går man ned mot torget, hittar man palatset till Marqués de Piedras Albas med dess eleganta balkonger, det mest imponerande palatset av dem alla. Bakom statyn står den stora San Martín-kyrkan från 1400-talet. Denna granitkyrka blev rekonstruerad i renässansstil under 1500-talet och på insidan finns bland annat ett imponerande kyrkoskepp samt en orgel från 1700-talet som fortfarande används. Strax nedanför San Martín ligger Palacio de los Duques de San Carlos, som idag är ett nunnekloster där besökarna erbjuds en guidad rundvisning. Det finns flera caféer på torget där man kan släcka törsten och samla krafter. Chansen att få syn på en stork eller en rödfalk är inte omöjlig. Staden har många flockar av dessa fågelarter och kolonierna i Trujillo ger en bild av hur det ornitologiskt sett ut i stora delar av Spanien för 20-30 år sedan.

Plasencia
Kör man vidare norrut från Trujillo, kommer man till Plasencia, och även här samlas man kring just caféerna på Plaza Mayor. De största sevärdheterna är de två ofullbordade katedralerna, La Catedral Vieja från 1300-talet och La Catedral Nueva från 1500-talet. Inne i den nya katedralen står en imponerande orgel, byggd 1695 av Domingo de Aguierre. Inne i den monumentala orgeln är den nuvarande orgeln placerad, som byggdes 1919 av Eleizgaray och blev restaurerad 1981 av José Antonio Azpiazu. 

La Catedral Nueva används fortfarande, medan den gamla delen nu är ett museum, El Mueso Catedralicio, med fina konsthantverk, tavlor, guldsmedskonst och böcker. 


Garganta de los Infiernos

E-mail adresse

Tilmeld · Sänd till en vän