Göran och Nhora

Efter varje tjänstgöringspass, 10 veckor, byts uniformen ut mot overall och Göran förvandlas till en kaffets man med huvudansvar för familjens rosteri vid Málaga flygplats. 
Tillsammans med sin colombianska hustru Nhora driver han sedan snart 15 år kaffeföretaget Suecol S. L. (Suecia/Colombia) med caféer i Málaga och Fuengirola. Paret bor i Campo Mijas, i samma hus som Göran köpte redan 1982.

Svensk eller spanjor?
Göran tillhör alltså med sina 25 år på Costa del Sol veteranerna bland kustsvenskar, men det är ändå få som vet vem han är.
– Eftersom alla mina tre barn gått i spansk skola, jag själv inte spelar golf samt att jag tillbringar halva året på havet, har det varken funnits behov av eller tid för att umgås så mycket i svensksammanhangen, berättar han när han hälsar mig välkommen till sitt hem.

Känner han sig då som svensk eller som spanjor?
En hel del svenskt sitter väl i och vi åker gärna till sommarstugan på den svenska västkusten, men antagligen har jag blivit en del spanjor också. Bland annat drar jag numera inte en så skarp skiljelinje mellan arbete och fritid. Jag ser istället jobbet som en del av en livsstil.
Hur skulle han annars orka, funderar jag för
mig själv…

Kaffe på turkiska
Efter en kort stund kommer Nhora tillsammans med hunden Coffee och frågar om hon får bjuda på en kopp kaffe. Som sann kaffeälskare drar jag inte ut på svaret. Hon berättar då att hon ska tillaga kaffet på turkiskt vis. Med hjälp av en vacker kaffekvarn inköpt i Paris mal hon så de nyrostade colombianska kaffebönorna mycket fint.
Samtidigt kokar hon upp vatten blandat med Panela, ett rårörsocker från Colombia, i en mässingskastrull.
Det är viktigt att använda mässings- eller kopparkastrull när man gör Kaffe Turka, berättar Göran. Rostfritt ger inte alls samma arom och smak.
När sockervattnet kokat en stund får det kallna några grader innan Nhora häller på det finmalda kaffet, som sedan sakta ska sjunka till botten i mässingskastrullen. Ett stänk av kardemumma fulländar smaken på denna ljuvligt aromatiska och starka dryck. Serverad i små kaffekoppar fortsätter vi prata sjöliv.

3.000 passagerare
Kryssningsfartyget Norwegian Jewel har en besättning på 1.100 man och tar 3.000 passagerare. Det är byggt som ett så kallat Panamax-fartyg, alltså med maximått för att kunna passera genom Panamakanalen, 300 meter långt och 33,2 meter brett. Göran var själv med som kontrollant när fartyget byggdes i Tyskland för något år sedan.
Passagerarna, av vilka hälften är amerikaner, har bland annat tillgång till 10 olika restauranger, en teater för 1.200 åskådare och ett ultra-modernt spa. Bland restaurangerna kan de välja fransk, japansk, italiensk, mexikansk, kinesisk, amerikansk eller någon av de internationella krogarna med exotiska namn som Tsar’s Palace (gissa hur inredningen ser ut!), Blue Lagoon och Azura. På Star Dust Theatre bjuds på olika Broadwayshower varje kväll.
Medelhavskryssningarna utgår från Barcelona och fartyget besöker under den veckolånga kryssningen Messina, Neapel, Civitavecchia (Roms hamnstad), Livorno (hamnstad till Florens) och Villefranche (mellan Monte Carlo och Nice). En fjärdedel av passagerarna är spanjorer och resten från övriga Europa.

Chef för det tekniska
Göran Rasmusson har alltså som Chief Engineer det övergripande ansvaret för att allt det tekniska ombord fungerar. Till sin hjälp har han 60 medarbetare uppdelade på fyra olika avdelningar: maskin, kyla/värme, elektriskt och hotelltekniskt. Besättningen kommer från 65 olika nationer, och nu blir Göran närmast lyrisk:
Vad jag tycker är mest stimulerande med det här jobbet är just att vi är så många olika nationaliteter ombord. Det enda vi egentligen har gemensamt är ombordspråket engelska och att vi alla drivs av den gemensamma ambitionen att få allting att hela tiden fungera. Vi är verkligen som ett föredöme för ett stort världssamhälle där alla respekterar alla oavsett religion och ursprung. Disciplinära problem förekommer ytterst sällan. Arbetsdagen är 10-12 timmar, sju dagar i veckan.

Bönder och smeder
Göran växte upp på en bondgård på Orust i en syskonskara om tio barn, fem bröder och fem systrar. – Något sjömansblod i släkten? – Nej, inte en droppe, skrattar han. Bönder på pappas sida och smeder på mammas, mycket duktiga smeder dessutom. Bland annat tillverkade några av dem en vagn till kung Oscar II. Smedjan finns kvar och ligger bara ett stenkast från min sommarstuga. Den ska jag så småningom renovera, nu snackar vi hantverkshistoria! Föräldragården drivs för övrigt vidare av brodern Bertil som sysslar med mjölkproduktion. Tanken var att Göran också skulle bli lantbrukare. -Jo, jag tog faktiskt ”gödselstudenten” (en 22-veckors grundläggande lantbrukskurs) på Dingle Lantbruksskola 1966. Men
gödselstudenten fick jag aldrig användning av. Istället såg jag en annons i Göteborgs-Posten där Johnsonlinjen sökte maskinbefälselever. Efter ett test i Stockholm fick jag senare samma år mönstra på min första båt, kylbåten Okanagan Valley.
Efter Sjöingenjörsexamen vid Sjöbefälsskolan i Göteborg 1972 följde sammanlagt 28 år i Stena Line innan han år 2000 valde kryssningsfartygen.

Med Nhora kom kaffet
När Göran och Nhora träffades i början av 90-talet hade Nhora redan sysslat med kaffe i ett par år. Anledningen till att hon kom att göra det är värd att berättas. Hon och hennes bror hade kommit från Colombia till Málaga för att hälsa på deras mor som flyttat hit efter en skilsmässa.
När familjen går ut för att dricka kaffe tycker varken Nhora eller hennes bror om kaffet som serveras och föreslår därför att de går till ett annat kafé. Det är ingen idé, konstaterar mamman, bättre än så här blir inte kaffet här i Spanien.
Nhora bestämmer sig där och då för att hon också ska flytta till Málaga; för att syssla med kaffe! Sedan går det undan. Hon beställer sin första säck råkaffe från Colombia, köper en enklare rostningsmaskin och skaffar en lokal i Fuengirola som hon inreder till sitt första café. Lokalen, som ligger vid busstationen, är fortfarande Café de Colombia med 40 platser. I Málaga har paret ytterligare två kaféer. I Larios Centro ligger det största och mest eleganta, med exklusiv inredning från Italien och plats för 120 gäster.

Tio ton kaffe om året
Under sitt första år i kaffebranschen omsatte Nhora knappt 200 kilo. Idag har verksamheten vuxit till en omsättning på tio ton! Kaffet kommer huvudsakligen från Colombia men även från Kenya, Mexiko, Etiopien, Jamaica, Hawaii, Puerto Rico, Costa Rica, Nicaragua, Peru, Bolivia och Brasilien. Det dyraste kaffet kommer från Jamaica, Jamaica Blue Mountain, och kostar ansenliga 110 euro kilot. Artikelförfattarens favoritkaffe, Colombia Supremo, kostar i sammanhanget blygsamma 14 euro.
Ett par gånger om året reser Göran och Nhora till olika kaffemässor runt om i världen. De har bland annat besökt mässor i Milano, New York, Amsterdam, Düsseldorf, Barcelona, New Jersey och Hamburg. Den exklusiva italienska inredningen till kaféet på Larios Centro hittade de på en sådan mässa i Amsterdam.

Internationellt hus
Görans internationella öppenhet har också kommit att återspeglas i deras hus. Här finns bland annat spis från England, köksinredning från Danmark, vattenkranar från Schweiz, tvättmaskin från Italien, kyl & frys från Tyskland, vattenfilter från Sverige, soffor från Italien, fåtöljer från Norge, köksknivar från Finland, kastruller från Holland, vitrinskåp från Mexiko, matsalsmöbel från Ronda samt gjutjärnsgrytor från Skeppshult i Småland.
Familjens dubbelsäng har Göran designat och tillverkat själv av virke från ett Eukalyptusträd som han vänligt nog fällde för att närmaste grannen skulle få bättre utsikt. Innan han kunde börja snickra till sängen fick han dock vänta i tre år eftersom just det här träslaget behöver väldigt lång tid för att torka. Att Eukalyptus dessutom är ett av världens hårdaste träslag att arbeta med gör sannerligen inte sängen mindre vacker.

Huset ska döpas
Huset, som Göran alltså köpte redan i början på 80-talet, har sedan dess byggts om och till. Under nästa år räknar han dock med att den sista tillbyggnaden, några terrasser, ska vara avslutad. Och då ska också huset äntligen, efter 25 år, få ett namn.
Alla hus i området har namn utom vårt. Så vi får väl ställa till med någon form av dopfest, skrattar han och avslöjar samtidigt att namnet på huset redan är klart. Det kommer att heta Casa Alegre, Glädjens Hus, efter ett bland sjömän välkänt ställe på Curaçao.

E-mail adresse

Tilmeld · Sänd till en vän