Cykling har faktiskt blivit en riktig fluga hos spanjorerna

Något jag verkligen älskar med klimatet vi bor i är att man kan vara ute året runt. Visst är det lättare att leva ett hälsosamt liv när man har en lång strandpromenad med det glittrande Medelhavet utanför dörren? Dessutom slipper man ta på sig långkalsonger och halsduk för att ta en kort joggingtur eller nyttig promenad 

Därför kunde jag inte riktigt förstå mina spanska tjejkompisars nyvunna intresse för aerobics och styrketräning. I min lilla by fanns förr bara små affärer och barer att fördriva tiden på, men nu har vi två nya och moderna gym som väcker bybornas nyfikenhet. Damerna anmälde sig i stora grupper, med förhoppningar om att få en smalare midja. Själv var jag lite mer tveksam. Varför ska man egentligen stänga in sig i svettiga lokaler när det är så skönt väder utomhus? Under vintern blir det sällan under 10 grader och på sommaren behöver man bara ge sig ut i god tid för att kunna njuta av behagliga temperaturer. Spanjorerna tar sig sällan till stranden före tolv, så om man är lite morgonpigg kan man sporta på en folktom strand…

Málaga från cykelsadeln
Att cykla är något jag brukade sakna från Sverige. Här finns ju inga cykelbanor i stadstrafiken, och cyklar är ett sportredskap, inte ett färdmedel. Men vi har ju turen att kunna använda strandpromenaderna, eller joggingvägarna nedanför dem. En tidig söndagsmorgon kan man cykla helt ostört från Málagas östra punkt till den västra – och sedan tillbaka igen. Omväxlande och roligt, och utsikten är svårslagen.

Full mundering
Just cykling har faktiskt blivit en riktig fluga hos spanjorerna, som annars inte är så flitiga motionärer. Här heter nationalsporten istället sillón-ball, som går ut på att intresserat följa fotbollsmatcher och idrottstävlingar från den bekväma TV-soffan. Spanska män är väldigt sportkunniga, det är bara själva utövandet de inte känner sig så lockade av. Men cykling verkar ha fallit dem i smaken, och efter Indurains framgångar översvämmades vägarna av cyklister i full mundering. Det sparas verkligen inte på detaljerna – det ska vara dyra cyklar, aerodynamiska hjälmar och neongröna strumpor till dräkten i gult och chockrosa. Trots att det flimrar för ögonen när de far förbi, tror jag att de starka färgerna behövs. De kör ju väldigt ofta på hårt trafikerade vägar.

Om inte caféet låg så nära...
De spanska fruarna är däremot inte så intresserade av att följa med, inte ens på en behaglig tur längs havet. De kan nämligen sällan cykla! Det vanligaste är att spanska kvinnor inte sportar alls, även om det finns många undantag. Bollsporter är för killar, ridning utövas också främst av män och att simma i havet känns lite osäkert. Möjligen spela lite strandtennis och bada nära strandkanten.
Mina vänner blev inte så långvariga på gymet heller. Det var roligt i början, eftersom de gick i stora grupper och hade väldigt trevligt. Men efter en månad började de flesta droppa av. De hade inte blivit så smala eller snygga som de hade tänkt sig. Haken var kanske att de, efter träningspassets slut, fortsatte umgås och ha roligt på cafeterian mitt emot. I en spansk by ligger närmaste café sällan långt borta.

E-mail adresse

Tilmeld · Sänd till en vän