Bo Rosenkilde, Specialistläkare i kirurgi

Blåshalskörteln (prostatan) sitter runt blåshalsen, vid övergången till urinröret. Den omger därför urinröret hela vägen runt och det finns en höger, och en vänster halva. Dess funktion är något vag och man lever bra utan den, precis som man gör utan blindtarmen och gallblåsan. Kvinnor har inget liknande organ.
Dess placering gör att man inte kan se den direkt. Man kan märka den genom ändtarmen, som anatomiskt ligger alldeles bakom prostatan och urinblåsan ner mot mellangården. Man kan normalt märka mittlinjen som markerar övergången från den högra till den vänstra sidan och den översta avgränsningen då prostatan i de yngre åren normalt inte är större än en stor kastanj.

De två stora sjukdomarna
Prostatan växer med åren och det är därför helt normalt att ha en ”förstorad” prostata efter 50-60 års ålder. Prostatan förstoras däremot också om den drabbas av cancer. Så prostatacancer och prostata-hypertrofi är organets två dominerande sjukdomar, som kan vara lite svårt för lekmän att skilja från varandra. Inte minst då symptomen från bägge sjukdomarna liknar varandra.

Symptom
När prostatan växer kan det ske utåt, dvs. bort från urinröret, vilket normalt inte ger några speciella symptom. Om den däremot växer mer diffust och till och med inåt, kommer den att klämma runt urinröret, varför urineringen sker mot ett större motstånd. Det kan ge följande symptom:

– besvär med att komma igång att urinera
– tunn eller svag stråle och besvär med att avsluta, dvs. att det kommer lite mer (efterdropp) eller att
blåsan inte blir riktigt tömd, vilket ofta ger små, ofta förekommande urineringar - även på natten. Under alla omständigheter kan en halvfull blåsa ge problem, då kvarlämnad urin är det bästa stället för bakterier (där finns mörker, värme och näring), varför ett ofta förekommande symptom på förstorad prostata är urinvägsinfektioner.
I värsta fall stängs vägen av helt. Det ökade motståndet i urinröret går tillbaks hela vägen till blåsan, vidare via urinledarna, upp till njurbäckenet och ger eventuellt njurskador.

Undersökningar
Utöver den ovannämnda, första undersökningen med fingrarna i ändtarmen, kan man få en mer differentierad bild av prostatans storlek. Detta med hjälp av ultraljud (dels via huden på magen, dels via ändtarmen) och genom att utifrån urinstrålens tryck och varaktighet bedöma hur urineringen påverkats. Vid misstanke om påverkan av njurarna kan en röntgenbild av njurarna och ett blodprov (som säger något om njurarnas funktion) göras.

Behandling
Blir symptomen för plågsamma kan man behandlas antingen med medicin eller kirurgiskt.
Medicinsk behandling består antingen av en förminskning av själva prostatan, vilket kan ta flera veckor, upp till månader, eller en förminskning av spänningen i prostatan och urinrörets glatta muskulatur, vilket i regel inträffar något tidigare. Under alla omständigheter fungerar det inte hos alla och effekten varar inte för evigt. Man skjuter således bara upp tidpunkten för en operation i 4-5 år.
Den kirurgiska behandlingen består av att ta bort en del av prostatan ”inifrån”, dvs. att man under narkos för in ett instrument i urinröret och antingen:
– skalar bort prostatan med en elektrisk ”osthyvel”
– tar bort prostatavävnaden med laser
– får prostatan att skrumpna med värmebehandling

Slutsats
Det är inte direkt farligt med en vanlig förstoring av prostatan, även om symptomen kan vara plågsamma och följderna allvarliga. Värre är det med prostatacancer, vilket vi ska ta upp i nästa artikel.

E-mail adresse

Tilmeld · Sänd till en vän