 Helle Espensen – Redaktör | |
Enligt dagens lagstiftare och byråkrater borde de av oss som var barn under 40-, 50-, 60- och till och med under det tidiga 70-talet, inte ha överlevt. Våra barnsängar var nämligen målade med blybaserad färg. Vi hade ingen barnsäkring på medicinflaskor, dörrar eller skåp, och när vi cyklade bar ingen av oss hjälm.
Som barn åkte vi med i bilen utan säkerhetsbälte eller airbags. Och det att sitta bak på en lådvagn en varm sommardag var alltid en speciell njutning. Vi drack vatten från trädgårds-slangen och inte ur flaskor. Hu, så hemskt!
Vi åt vitt bröd med smör, drack läsk med socker i, men blev aldrig överviktiga eftersom vi alltid lekte ute. Vi delade gärna en läsk med andra och drack ur samma flaska, utan att någon faktiskt dog av det.
Vi roade oss i flera timmar med att bygga lådbilar av saker som kastats och åkte i full fart nedför backen då vi kom på att vi glömt att sätta på bromsar. Efter några turer i diket lärde vi oss att lösa problemet.
Vi gick hemifrån tidigt på morgonen för att leka ute hela dagen och kom hem först då gatubelysningen tändes. Ingen kunde få tag i oss under hela dagen - ingen mobiltelefon. Otänkbart!
Vi hade ingen Playstation, Nintendo 64 eller X-box - inga data- eller TV-spel över huvud-taget. Vi hade inte 99 TV-kanaler, ingen videofilm eller DVD, surround sound eller chat rooms på Internet. Vi hade vänner! Vi gick ut och träffade dem.
Vi ramlade ner från träd, skar oss, bröt armar och ben, slog ut tänder, men ingen blev stämd efter dessa olyckor. Det var ju bara olyckor. Ingen annan kunde få skulden - förutom vi själva. Vi slogs, blev gula och blå och lärde oss att komma över det. Vi hittade på lekar med pinnar och tennisbollar, och åt både jord, gräs och maneter (som jag personligen älskade när de var panerade i sand från stranden). Och trots alla varningar var det inte många ögon som stacks ut, och gräset växte inte inombords under resten av livet. Vi cyklade och gick hem till varandra, bankade på dörren och gick rakt in och blandade oss i samtalen.
Några elever var inte så klyftiga som andra i skolan, så de fick gå om. Hemskt!
Denna generation har fostrat några av de mesta risktagarna, de bästa problemlösarna och investerare någonsin. De senaste 50 åren har varit en explosion av nyskapelser och nya idéer. Vi hade frihet, misslyckanden, framgångar och ansvar, och vi lärde oss att hantera allt detta.
Vi ska akta oss för att inte uppfostra den nya generationen till att bli en skara allergiska slöfockar som bara kan klara sig genom livet med hjälp av lycko-piller och ett fullt utrustat trauma-center i varje gathörn. Det har efterhand blivit för mycket av både hängslen och livrem, att det inte längre är kul.
Så, skicka ut barnen i friska luften och passa samtidigt på att själv ta en paus under tiden!
| E-mail adresse | Tilmeld · Sänd till en vän |
