 DÖDEN | |
Svenskar här nere kan få en traditionell svensk begravning, där begravningsentreprenören ser till
att kistan står i kyrkan, floristen kommer med blommor, kransar och dekorationer, att det sjungs svenska psalmer och att prästen talar. Det är dock inte möjligt att få en begravning med kista i
Svenska Kyrkan p.g.a. för trånga trappor.
Det är i alla fall betydelsefullt att man inom familjen vet vad man ska göra, när en anhörig går bort. Och speciellt när man bor i ett annat land, där man inte alltid kan förvänta sig att saker fungerar som de gör i Sverige. Det som antagligen är det viktigaste att få prata om är om man vill begravas i Sverige eller i Spanien, och på vilket sätt. I Spanien är det ju tradition att begrava de döda i nischer ovan jord, vilket kanske är svårt för en svensk att förstå och acceptera. Spanjorerna uppfattar det däremot som orent och som ett tecken på fattigdom att begrava i jord. På några kyrkogårdar här finns plats för begravning i jord, men bara för urnor.
Första kontakten efter dödsfall
Det första som sker vid ett dödsfall är att läkaren skriver en dödsattest och underrättar den begravningsentreprenör som familjen vill skall stå för det praktiska i samband med begravningen. Det är begravningsentreprenören som tar kontakt med konsulatet. Konsulatet meddelar dödsfallet till Utrikesministeriet i Sverige och den avlidne blir samtidigt avskriven i konsulatets register över fastboende, svenska medborgare. Därför är det en bra idé att vara inskriven i konsulatets register och hålla det uppdaterat med adress- och telefonnummerändringar. Är man ensam och det händer något, kontaktar Utrikesministeriet de anhöriga i Sverige. Som tidigare nämnts är det också viktigt att de anhöriga vet vad de ska göra.
Begravningsplats
Om den avlidne skall begravas här i Spanien, blir det på kyrkogården i det område där personen bodde. Gravplatserna hyrs i regel ut under en 10-års period, som därefter kan förlängas vart femte år. En hyra för 10 år kan kosta mellan 900-1.100 euro, beroende på kommun. Om den avlidne ska begravas i kista, blir det i en nisch ovan jord, men många kyrkogårdar har dock jordplats till urnor. Begreppet ”de okändas grav” finns även här i Spanien. Det är en anonym, gemensam grav för de personer som inte har anhöriga till att underhålla graven.
De flesta väljer dock att få den avlidne hemskickad till Sverige och om den avlidne kremeras, är det inga omkostnader att ta hem urnan. Om de anhöriga däremot vill få den avlidne repatrierad, kan det bli mycket kostsamt. Flygbolag tar ofta upp till fyra gånger så mycket betalt för att transportera en kista. Dessutom ska kroppen balsameras och läggas i en zinkkista som svetsas ihop, så att den är helt tät. Om man är på semester och råkar ut för en olycka, kan hemförsäkringen täcka utgifterna för hemtransporten, men om man är fast boende, får man själv betala för det. Om residenta vill begrava sin anhörige i Sverige ska de för övrigt också vara uppmärksamma på att de skall betala för högtiden i kyrkan om de inte längre är medlemmar i Svenska Kyrkan. Svenskar här nere kan få en traditionell svensk begravning, där begravningsentreprenören ser till att kistan står i kyrkan, floristen kommer med blommor, kransar och dekorationer, att det sjungs svenska psalmer och att prästen talar. Det är dock inte möjligt att få en begravning med kista i Svenska Kyrkan p.g.a. för trånga trappor. Däremot kan man ha en begravning där med urna. Man kan också välja att prästen kommer till hemmet, om den avlidne skall kremeras och urnan senare ska skickas till Sverige, där den kyrkliga högtiden och begravningen ska äga rum. Slutligen, finns det också fall där personen vill att deras aska ska strös ut i naturen eller havet. Detta är dock inte tillåtet enligt spansk lag. Det är inte heller i Sverige tillåtet att strö ut askan i naturen, men man kan få tillstånd om man först ansöker om det.
Kremering eller jordfästning
Tidigare brukade spanjorerna inte kremera sina avlidna. Det var helt enkelt förbjudet för på grund av uppståndelsetanken kunde den katolska kyrkan inte förena sig med att kroppen, strax efter döden, skulle bli till aska. Men 1958 blev kremering i alla fall tillåten av den katolska kyrkan och idag används kremering mer än begravning av kroppen i en kista. Här på kusten finns krematorier bland annat i Málaga, Fuengirola, Marbella och Benalmádena. Det finns idag även möjlighet till att den avlidne läggs i kylhus några dagar. Detta gjordes inte tidigare, då spanjorerna själva inte hade något behov av det eftersom man alltid begravde personen dagen efter dödsfallet. För de många utlänningarna härnere är det dock en fördel att kylhusen existerar för det ger de anhöriga i hemlandet möjlighet att hinna ner före kremeringen eller jordfästningen.
Hjälp med det praktiska
När begravningsbyrån får beskedet från läkaren att en person avlidit, sätter de igång med alla förberedelser. Familjen kallas in till ett möte, där de väljer blommor, kista eller urna och gravsten med inskrift. Många kan även hjälpa till vid en eventuell repatriering. Om den ceremoniella högtiden hålls i en katolsk eller protestantisk kyrka, gör ingen skillnad för begravningsbyrån. Dock finns några små skillnader i hur snart efter dödsfallet begravningen äger rum. Här i Spanien sker begravningen i regel dagen efter, medan det i Sverige ofta tar längre tid innan den avlidne begravs. Det är naturligtvis de anhöriga som bestämmer dagen för begravningen, att spanjorerna har en annan tradition, spelar för utlänningarna ingen roll. Att begravningen sker så snart inpå dödsfallet har först och främst att göra med det varma klimatet. Men samtidigt har spanjorerna också ett mycket intensivt, dramatiskt och känslomässigt sätt att uppleva ett dödsfall och håller likvaka vid den döde, under dygnet efter dödsfallet. Det är mycket vanligt att inrätta ett rum i den avlidnes familjs hem, där de närmaste familjemedlemmarna sitter vid den dödes sida fram till begravningen. Alla grannar, vänner och bekanta kommer förbi under dagen och natten och kondolerar. Det betyder för de anhöriga att de inte får sova och bara äter den mat som de besökande har med till dem. Det är en psykiskt mycket påfrestande situation under känslomässigt svåra omständigheter, varför spanjorerna föredrar att begravningen sker så fort som möjligt.
Försäkring
Man skall räkna med att utgifterna för en begravning ligger på minst 2.000 euro. Det beror naturligtvis på vilka blommor och vilken kista man väljer och hur man vill att gravstenen ska se ut. Om den avlidne ska repatrieras blir det betydligt dyrare. Det är därför en god idé att överväga om man ska teckna en försäkring som täcker alla begravningskostnader. En sådan försäkring här i Spanien heter ”seguro de decesos” och täcker normalt alla utgifter i samband med en begravning, även kyrkogårdsavgiften för graven, i det fall den döde ska begravas här, eller så täcker den allt som har med repatriering att göra samt en flygbiljett till en anhörig. Priset på denna försäkring beror på försäkringstagarens ålder, ju yngre, desto billigare och åldergränsen för att teckna den är 70 år.
Om en person utan anhöriga dör, kommer även begravningsentreprenören att kontaktas av läkaren. Och det är då helt beroende av den avlidnes ekonomiska situation, vad som kommer att ske. Många ensamma utan anhöriga har gjort ett testamente hos en advokat och avsatt ett belopp till begravningen. Om det handlar om en person utan ekonomiska medel, betalar de spanska myndigheterna för en enkel begravning i de okändas grav, el foso común. Detta gäller också för utländska residenta.
Testamente och arvskifte
Med hänsyn till testamenten, är det alltid en bra idé att göra ett spanskt testamente, oavsett om man bor här fast eller endast äger en egendom. Allt som har med ett arvskifte att göra, går fortare och innebär färre omkostnader om man upprättat ett spanskt testamente. Alla legala arvingar bör nämnas och det är rekommendabelt att informera alla arvingarna om testamentets existens, då man här i Spanien själv ska göra anspråk på arvet. Det är inte som i Sverige, där det ges besked om att en anhörig efterlämnat ett arv. Det som också kan vara svårt är då arvingar inte vet om att den avlidne t.ex. hade ett bankkonto, för det saknas en central myndighet dit man kan vända sig för att få denna information. När det gäller en fastighet går det däremot alltid att få information från fastighetsregistret. Detta förutsätter naturligtvis att lagfarten stod i den avlidnes namn.
Testamentet ska upprättas inför en notarie och skrivas på både spanska och ett språk som förstås av testatorn.
Originalet arkiveras hos den notarie som bevittnade och protokollförde handlingen, och en vidimerad, stämplad och av notarie underskriven kopia skickas till ett testamentsregister i Madrid. Med ett dödsfallsintyg kan man därifrån få uppgifterna på vilken notarie som protokollförde den avlidnes sista testamente. Om det finns fler testamenten registrerade, är det endast det sista som gäller. Sedan vänder man sig till den aktuella notarien och begär en vidimerad kopia av testamentet. Kopian lämnas bara ut till den som i testamentet är omnämnd såsom arvinge, el legatario.
Fristen för arvskifte och betalning av arvsskatt är sex månader i Spanien, men man kan ansöka om förlängning av fristen med upp till sex månader.
Om den avlidne hade sin skattehemvist i Spanien ska alla tillgångar och skulder tas in i det spanska boupptecknings- och arvskiftet. All arvsskatt betalas i Spanien. Om den avlidne däremot hade hemvist i annat land, ska enbart tillgångar och skulder som finns i Spanien räknas in, arvskatt betalas enbart för egendom i Spanien, vanligtvis fast egendom och bankkonto. Arvskatten betalas då in i Madrid.
Arvskatterna ligger i Spanien på mellan 8-34%, beroende på släktskap, vad och hur mycket man ärver, dessutom är procentsatsen också beroende av arvingarnas förmögenhet. Är man inte släkt med den avlidne och är förmögen, kan skatten i extrema fall bli upp till 80 %. Man ska komma ihåg att alla begravningskostnader kan dras ifrån.
Organdonation
Det har i stigande grad blivit normalt att rädda eller förlänga människoliv genom att transplantera friska organ från människor som dödförklarats efter hjärndödskriteriet. Hjärndöden kan konstateras via ett elektroencefalogram, som mäter hjärnans elektriska aktiviteter. När hjärnans aktiviteter stannar, kan kroppens andra livsfunktioner heller inte fortsätta på ett naturligt sätt och personen kan dödförklaras. Transplantationen kan ske om den avlidne är registrerad som organdonator eller på annat sätt uttryckt önskemål om att donera sina organ. Annars ska de närmast anhöriga ge deras samtycke till donationen. Därför är det också en bra idé att antingen direkt tala med familjen om detta eller att registrera sig som organdonator. Om man, innan man flyttar till Spanien, var anmäld som organdonator i Sverige, betyder det inte att man automatiskt är registrerad här i Spanien. Spanien är landet i världen med högst antal organdonatorer. År 2006 räknade man till 33,8 organdonatorer per miljon invånare, men det räcker fortfarande inte för att täcka behovet av transplantationer. Under förra året utfördes 3.756 transplantationer, men det finns fortfarande mer än 5.000 spanjorer som väntar på ett organ. De anhöriga till en avliden blir alltid tillfrågade om de får använda den avlidnes organ, när läkarna bedömer att de är användbara. I Sverige utfördes under hela 2006, 594 transplantationer och det finns idag cirka 580 personer på väntelista, de flesta väntar på att få en ny njure.
Tema & Debatt | December 2007
| E-mail adresse | Tilmeld · Sänd till en vän |
