 Helle | |
Hur som helst är det inte svårt att se att jag inte är färdig! I ett försök att verka avslappnad ligger jag kvar en stund i sängen och myser, medan jag överenergiskt skriver ner allt jag ska hinna med: Röja upp och göra rent för övernattande gäster. Hämta ved till öppna spisen samt julgranen som därefter ska pyntas. Köpa de sista julklapparna (läs: alla julklapparna), handla maten till julmiddagen och jullunchen i morgon. Fixa naglarna, färga håret och hitta en kjol som passar. Griljera julskinkan och komma ihåg mandeln och smycka bordet med hemgjorda bordsdekorationer och mjuk, grön mossa - som bara finns uppe vid El Refugio de Juanar – alltså på mer än en timmes bilväg härifrån.
Okej, men jag SKA hinna!
Och det med bordsdekorationerna, ja det representerar på ett eller annat sätt kanske också ett tidsmässigt problem, för när jag verkligen intresserar mig för något - som t.ex. julpynt - blir jag mycket ivrig, vilket betyder att allt ska göras från scratch och vara perfekt till 100 procent - föreställ er: snygg taft i vinrött virat runt arabiskinspirerade strutar fyllda med olivkvistar och guldsprejade valnötter, placerade på mjuk, grön mossa bland många romantiskt levande ljus på mitt rustika långbord. Dessutom ska Jingle Bells höras i bakgrunden... och inte som nu, ett konstant upprepande av ”nu har strömmen gått igen”, ”det regnar in, har vi fler handdukar”?...
Torkar elförsörjningsmojängen med hårtorken, degraderar nya sängkläder till att stoppa vattnet med vid dörren till trädgården och åker sammanbiten, men målmedveten, ut för att julhandla. Ja, ja, när man är klädd i ful joggingdräkt och gummistövlar kallas det visst bara ”inköp”.
Brandmännen är inte precis på julhumör och de nästan kastar in träbitarna i min bil, och priset som han brett på gör vedträet så dyrt att det borde övernatta i lådan. Regnet har nu utvecklats till skyfall, gummistövlarna läcker och svenskaffären har slut på julskinka (”ja, alla andra beställde för redan en månad sedan...”).
Zara vägrar att slå in julklapparna (självklart ser jag att de har fler kunder än jag i affären) och julgransförsäljaren har bara ett träd kvar, stort nog att stå på kyrktorget. Väl medveten om att julgranspynten bara räcker till de två nedersta grenarna, trycker jag in den i bilen. En gren ligger spänd i det alldeles för trånga utrymmet, lossnar och vispar till mig i ansiktet. Följden blir julröda ränder tvärs över ansiktet och tårarna bränner... Om SuperCor inte lever upp till SITT ansvar nu och har allt det jag behöver, lägger jag mig ner på golvet och skriker ända tills de tar fram det. Julskinkan blev en nödlösning (läs: andalusisk jamón) och sedan blev det åtta paket flan samt ett svindyrt rödvin att skölja ned det hela med. Bilen lastas på marockanskt vis, behöver desperat en Hummer med trailer. Får punka på en gyttjig väg, blir varken överraskad eller hetsig utan byter apatiskt däck och åker hem till mitt julhus, som med stor precision är placerat så långt ifrån Arne Weises juliga värld som överhuvudtaget är möjligt.
Vaknar, badande i svett. Vågar inte öppna ögonen. Det doftar nybryggt kaffe och kanel, stearinljus och apelsiner med nejlikor. Återvänder sakta till verkligheten. Det var bara en mardröm. Resultatet av en stressig månad med fyra tidningar som ska tryckas, semesterplaner, allt som ska klaffa, julluncher, julhandel i London, att få till riktig julstämning hemma så inte ett öga är torrt och en massa andra härliga och juliga aktiviteter. Självklart har jag allt under kontroll. Skinkan är färdig att griljeras, de dekorativa julstrutarna ligger redan på bordet, julklapparna är inslagna, gästerna har kommit, jag kommer i min kjol och strax kommer mannen i mitt liv med frukost på sängen.
En fantastiskt God Jul och ett strålande
Gott Nytt År till er alla!
| E-mail adresse | Tilmeld · Sänd till en vän |
