 Kanarieöarna | |
Text: Harald Roald
Ingen vet egentligen var de ursprungliga invånarna på Tenerife kommer ifrån, eller när de slog sig ner här och teorierna är många. En del säger att de kom från Nordafrika, medan andra hävdar att den blonda och långa urbefolkningen måste komma från Nordeuropa. Det finns även en del andra fantasifulla förklaringar, som att de skulle härstamma från det förlorade Atlantis.
År 1494 anlände den spanska erövraren Alonso Fernandez de Lugo till bukten utanför Santa Cruz. Han hade blivit beordrad att överta den sista av öarna som ännu inte var under spanskt herravälde. Men de lokala invånarna, de så kallade Guanches, visade sig vara benhårda motståndare. Kungen i byn Raoro (dagens La Orotava) var den mäktigaste av alla de nio kungarna på ön. Han samlade alla sina krigare och lockade spanjorerna till Acentejo-bukten, där mer än 2.000 av de spanska soldaterna föll och de Lugo blev allvarligt skadad. Men ett år senare, den 25 december 1495, vann spanjorerna över los Guanches och slog ut nästan hela stammen.
Med sina 2.057 km2 är Tenerife den största av Kanarieöarna. Det bor 695.000 människor här, och huvudstaden är Santa Cruz de Tenerife, som ligger på den nordöstra delen av ön. Spaniens högsta berg, vulkaniska Pico de Teide, reser sig stolt med sina 3.718 meter, och som resten av de kanariska öarna, är Tenerife av vulkaniskt ursprung. Det sista utbrottet var nära landsbygden Santiago de Teide år 1909. Öns varierande landskap kan bjuda på många nöjen och utmaningar. Man kan uppleva vulkaniska kratrar, lavaformationer, sprickor, svarta stränder, naturliga pooler och gröna landsbygdsområden. Norr om Teide kan man finna lugna bergsbyar, där man sällan ser bilar. Största delen av turismen är nämligen koncentrerad på den södra delen, och Tenerife är den mest besökta av de kanariska öarna med ett årligt besöksantal på omkring fem miljoner.
La Orotava, i dalen med samma namn, är en av de mest spännande byarna på Tenerifes nordliga del, där många av byggnaderna härstammar från 1500-talet. Här bör man ta sig tid till att se den botaniska trädgården och det berömda Casa de los Balcones som idag är ett museum. Molnfria dagar kan byn bjuda på en fantastisk utsikt över hela ön. Byn är också känd för sina utmärkta restauranger, och många kommer hit innan de sätter kurs mot Teide nationalpark. Området har en rad intressanta grottor, varav den mest intressanta är Cueva de los Vinos (Icod de los Vinos), men också den minst kända, Los Arcos (Aguamansa), är verkligen värd att se. Turen till toppen går längs slingriga vägar med en spektakulär utsikt så snart man får en glimt genom molntäcket, som ofta ligger som ett bälte runt om Teide. Efter en körtur genom pinjeskogen öppnar sig landskapet plötsligt och man kan se ut över ett stort, torrt område dominerat av klippor och förstenade lavaströmmar. Uppe på platån kör man på 2.000 meters höjd genom Las Cañadas, som egentligen är en jättegammal, 16 kilometer bred krater.
Andra exotiska städer är fiskebyn Garachico och det omkringliggande området Isla Baja på öns västra sida. Garachico var tidigare öns huvudstad och byggnaderna från 1700-talet är väl bevarade med sina klassiska balkonger i trä och stenlagda gator. En gång var det öns viktigaste hamn, grundad av en affärsman från Genova, och centrum för sockerproduktionen och handeln på ön. Men på 1600-talet blev invånarna utsatta för en rad epidemier, stormar och bränder och storhetstiden var för alltid slut när byn till stor del blev begravd i lava från Teides utbrott år 1706.
Santa Cruz
Santa Cruz är en levande spansk storstad man kan flyga till när turismen på den sydliga delen blir för intensiv. Staden har sin egen rytm med bara ett par tusen hotellsängar, saknar stora sevärdheter och har inte heller någon gammal stadsdel som till exempel Las Palmas på Gran Canaria. Dessvärre gick staden igenom en stor modernisering på 60- och 70-talet, vilket ödelade mycket av dess äldre stråk. Först i mitten på 80-talet reagerade de lokala myndigheterna och skyddade de kvarvarande byggnaderna. Det är en stad för den urbana livsnjutaren, som älskar att insupa intryck från folklivet på små, caféfyllda torg och palmfyllda boulevarder.
Lilleputt-ön La Gomera
La Gomera, som ligger väster om Tenerife är bara 370 kvadratkilometer stor, men gör sig bemärkt på många andra sätt. Naturen och berglandskapet är både varierat och storslaget. Trots att La Gomera är en av de minsta av Kanarieöarna, är den kanske den ö, som haft störst inflytande på världshistorien. Det var nämligen härifrån som Christopher Columbus startade sin upptäcktsresa till den nya världen. Alltsedan dess har öborna kallat ön för Isla Colombina som refererar till Columbus besök. Tornet del Conde i kyrkan La Asunción, där deltagarna på expeditionen blev välsignade, existerar fortfarande och bär budet om vilken betydelse upptäckten av Amerika har haft för ön. Enligt legenderna är La Gomera uppkallad efter Noahs barnbarn som hette Gomer.
La Gomera har ingen flygplats, vilket de stora bergen får ta skulden för. För 20 år sedan hade ön bara en färjeankomst i veckan och var en dagsresa från Tenerife. Sedan dess har mycket ändrats och idag är Fred. Olsen ”kung” på La Gomera och huvudgatan i hamnen San Sebastian heter Avenida Fred. Olsen. Nu åker expressbåtarna från Tenerife till La Gomera fyra gånger per dag, och turen tar ungefär en halvtimme. Öns huvudstad är San Sebastian, en liten stad med omkring 7.000 invånare. Det bor bara 19.000 på hela ön, ett antal som minskat från cirka 30.000 på mindre än 50 år. De flesta turister på La Gomera är semesterfirare från Tenerife som tar sig en dagstur dit.
Men det betyder naturligtvis inte att La Gomera inte är värt att besöka. Tvärtom. Vill man kombinera frid och ovanliga naturupplevelser, så är det ett perfekt resmål.
La Gomera har fantastiskt vackra dalar, där palmerna gömmer små intima stränder och från öns östra sida har man en fantastisk utsikt mot Teide, som majestätiskt ligger i fjärran. I denna storslående, men ofta otillgängliga natur, utvecklade öns urbefolkning ett visselspråk. Genom att vissla slapp de nämligen gå i flera timmar för att prata med grannen. Visselspråket är förvisso inte ett konstruerat språk, utan ett mer symboliskt sätt att tala på, där varje visselljud har sin egen betydelse. Allt färre invånare behärskar visselspråket och många fruktar att denna speciella kommunikationsform dör ut. För att undvika detta har skolmyndigheterna nu infört vissling som obligatoriskt skolämne.
Om man vill uppleva hur skogen såg ut för miljoner år sedan, bör man besöka nationalparken Garajonay. Här har tiden stått still, skogen har bara påverkats av tidens tand och naturens egen utveckling. UNESCO har utsett parken till Världens kulturarv och oavsett vilken rutt man väljer genom skogen, kan man förvänta sig oförglömliga upplevelser. Forskare har hittat över 80 olika plantor, som är unika för området.
La Palma
La Palma är den kanariska ö, för den som inte uppskattar Kanarieöarna. Den är liten och ligger längst mot nordväst i ögruppen. Därför är klimatet något fuktigare och en aning kyligare än på de andra öarna. Frodiga La Palma skiljer sig inte mycket från en tropisk regnskog med palmer och vegetation över hela ön, varav namnet palmön. Eller bananön, som den också kallas, det odlas bananer överallt och ön har under lång tid varit en viktig leverantör av bananer till resten av Europa. Här finns inga långa stränder, så La Palma är inte en ö för strandälskare och badfantaster, utan snarare för dem som värdesätter naturen. Utefter vägarna hänger det stora papayafrukter på träden, och det växer de mest underliga och vackraste plantor, varav många bara finns här. Huvudstaden är Santa Cruz de la Palma, som ligger på öns västkust. Staden med knappt 20.000 invånare, har en härlig strandpromenad, Avenida Marítima, och omkring stadens torg ligger det en rad spännande byggnader i typisk kanarisk byggstil. De flesta av dem är på två våningar med träbalkonger och räcken målade i pastellfärger.
Man har varit bra på att bevara stilen och de nya byggnaderna smälter fint ihop med de gamla. Allt är inte organiserat med turismen i åtanken; kaféer och restauranger besvärar sig ofta inte med att sätta upp skyltar, lokalbefolkningen vet vart de ska ändå. På La Palma är vandrarna i sitt rätta element. En av de bästa vandringslederna är Ruta de los Volcanos (vulkanleden), som går genom lavaområden, och följer man hela leden, passerar man alla öns vulkaner. De mest ihärdiga bestiger öns högsta punkt, Roque de los Muchachos, som med sina 2.426 meter ger en fantastisk utsikt.
La Palma består av två stora vulkaniska mittpunkter. Den norra är La Caldera Taburiente, som är förklarad nationalpark. Den södra är Cumbre Vieja. Öns sista vulkanutbrott ägde rum 1971, och det producerade lavaströmmar som nådde ända ner till sydvästkusten.
El Hierro
Lilla El Hierro är fortfarande relativt oexploaterad. Här kan man känna sig som en av de första turisterna. Ön har bara 12.000 invånare, och som den minsta av de kanariska öarna, framstår den som ett litet mysterium, då naturen och landskapet skiljer sig från de andra öarna. Den dramatiska kusten är stenig, även om det finns en fin, 14 kilometer lång sandstrand på västkusten. Ingen vet riktigt ursprunget till namnet El Hierro, men forskare menar att det kommer från urinvånarnas språk, där ”hero” betydde mjölk. Urinvånarna på El Hierro var Bimbachene, som var ett fredligt folkslag. Även om de levde under den yngre stenåldern, hade de en välorganiserad social struktur. De bodde i hålor eller i enkla lerhyddor och levde på lantbruk och fiske. Bimbachene efterlämnade flera hällristningar som man kan beundra på flera ställen på ön, många av dem är fortfarande intakta. Den viktigaste hittar man i Los Letreros i El Julan.
På grund av de förmånliga varma underströmmarna från Afrikas kust är havsvattnet varmare här än på de andra kanariska öarna. Lufttemperaturen håller sig stadigt mellan 19¢ªC och 23¢ªC nere vid kusten, men på högre höjder och i norr och öst, kan det bli något lägre. El Hierros huvudstad, Valverde, har 1.600 invånare och ligger på en bergssida 600 till 700 meter över havet. Mitt i staden ligger den vackra kyrkan Santa María de la Concepción, som byggdes på 1700-talet och Madonnan, som finns inne i kyrkan är från samma period. Den lilla fiskebyn La Restinga på den södra delen har under de senaste åren fått några mindre hotell, men behållit sin ursprungliga charm. Platsen är ett eldorado för dykare. Men de mest spännande områdena ligger längre norrut och ute på västkusten. Ta till exempel turen till El Sabinar, en naturens egen skulpturpark med kraftiga trädstammar som av väder och vind formats till enastående konstverk.
Innan Columbus for ut på resan som slutade i Amerika, var fyrtornet Orchilla världens västligaste punkt. Redan på 200-talet blev denna plats vald till längdgrad noll men efter att El Hierro förlorade nollmeridianen till Greenwich år 1884, har befolkningen kämpat för att få den tillbaka, utan större framgång. Fyren står där fortfarande och nu vill myndigheterna att platsen ska skyddas och göras om till kulturhus.
Färjeavgångar och flygförbindelser
Det går dagligen färjeavgångar mellan alla öarna och regelbundna flygförbindelser mellan de flesta av dem. Öarna har ett härligt klimat året runt, så det är ett nöje att besöka dem oavsett årstiden – det blir aldrig för varmt om sommaren och vintrarna är ljumma och behagliga. Under vintermånaderna kan man ofta hitta bra erbjudanden på resor med direktflyg från Málaga.
Utflykter & Resor | December 2007
| E-mail adresse | Tilmeld · Sänd till en vän |
