 Advokat Olaf Medina M. Hellgren | |
Spanien är indelat i 17 autonoma regioner med varierande grad av självbestämmande. Längst har detta gått i Baskien, Navarra och Katalonien, men även i Andalusien har självbestämmandet gått mycket långt. Landet har i princip ingen enhetlig lagstiftning om arvsskatt, men huvudbestämmelser återfinns i lagen (29/1987) om arvsskatt som trädde i kraft den 1 januari 1988. Det finns ett enda rättssystem och en enda domstolsorganisation för hela landet, men samtidigt som statens lag gäller för hela landet har staten överflyttat rätten att inkassera arvsskatten till de olika autonoma regionerna. Varje region har även sin egen skattemyndighet.
Under de senaste åren har politikerna här i Spanien även dragit slutsatsen att arvsskatten är orättvis, att en så hård skatt är omöjlig och att det innebär ett problem för många, framför allt för låg- och medelinkomsttagare. Det finns förslag på statsnivå att arvsskatten ska avskaffas, men det händer inget. Däremot, eftersom staten har överlåtit inkasseringen av arvsskatten till de olika autonoma regionerna, har dessa inkommit med en mängd olika normer och regler om precis arvsskatt. De olika autonoma regionerna, bland andra Andalusien, har främst lagstiftat om generösare grundavdrag för skattskyldiga med hemvist i regionen och om höjning av den nedre gränsen för när arv ska börja beskattas. Hur mycket man ska betala i arvsskatt kan därför variera avsevärt från region till region. Situationen i Spanien idag innebär i praktiken att medborgarna behandlas arvsskattemässigt olika beroende på var de bor, dvs beroende på var de har sin hemvist. Detta anses av många vara orättvist och diskriminerande. Således är arvsskatten inte bara orättvis för att den ofta kan vara hög, den är också orättvis därför att möjligheterna att undgå den är mycket olika beroende på bland annat arvlåtarens (den avlidnes) eller den skattskyldiges (arvtagarens) hemvist.
När ska arvsskatten betalas i Spanien?
Arvskatt utgår på egendom som man får genom arv eller testamente. Skatten beräknas utifrån värdet på den arvslott som den skattskyldige får. Den skattskyldige är arvtagaren.
Avgörande för vilken lag eller bestämmelse som ska gälla och vilken skattemyndighet som ska vara behörig att inkassera skatten är den avlidnes (arvlåtarens) och arvtagarens (skattskyldiges) hemvist.
Vad gäller då för utländska medborgare som har hemvist i Spanien eller som äger egendom i Spanien vid sin död?
Jag har i tidigare artiklar i ”En Sueco” skrivit om Spaniens regler kring arv och testamente, då den avlidne varit medborgare i ett annat land. I de fallen tillämpas den arvsrätt som gäller för honom i hans hemland. Det medför att den svenska arvsrätten tillämpas om den avlidne var svensk medborgare, dvs, svensk lag ska svara på frågan om vem som har rätt att ärva. Men när en bouppteckning ska förrättas i Spanien gäller alltid spansk rätt i fråga om själva förrättningen av boupptecknings- samt arvskifteshandlingar. Detta gäller även om utländsk arvsrätt ska tillämpas beträffande fördelningen om arvet.
För beskattning av arv gäller principen att om den avlidne (arvlåtaren) hade hemvist här i Spanien vid sin död ska hela kvarlåtenskapen världen över arvsbeskattas i Spanien. Detta oavsett arvtagarens hemvist och oavsett i vilket land egendomen befinner sig. Om den avlidne däremot inte hade hemvist här i landet, men hade egendom här, skall denna egendom (främst fast egendom och bankkonto) beskattas här, i det land där egendomen finns, oavsett arvtagarens hemvist.
Om arvtagaren (den skattskyldige) har hemvist här i landet, har han eller hon möjlighet att utnyttja de generösare grundavdrag som gäller i hemvistregionen. Däremot, om arvtagaren har hemvist i utlandet, kan han eller hon enbart utnyttja de snålare grundavdrag som gäller enligt statens lag.
Vad kan man göra för att reducera arvsskatten?
Arvlåtaren kan under sin livstid genom enkel skatteplanering bädda för en lägre arvsskatt. Genom att till exempel skriva testamente, med vilket arvet fördelas på flera arvtagare, kan den beräknade skatten minskas betydligt jämfört med situationen innan testamentet. Men många bryr sig inte om att planera alls eftersom arvsskatten inte drabbar den som har möjlighet att skatteplanera (arvlåtaren) utan istället arvtagaren (skattskyldige).
För den som ännu inte har förvärvat fastighet i Spanien, kan ett lån på fastigheten reducera den framtida skatten. Enligt lag skall en skuld som kan hänföras till viss egendom, som ska beskattas i Spanien, vanligen dras ifrån den egendomens värde.
De olika bestämmelser som kan komma att gälla i ett och samma dödsbo på grund av arvlåtarens och arvtagarens olika hemvist kan komplicera arvsbeskattning betydligt. Det är troligt att en hel del människor i Spanien flyttar sin hemvist till annan region om flyttningen medför att de betalar mindre arvsskatt. Att vissa regioner ”läcker” folk till andra regioner i Spanien på grund av fördelaktigare arvsskatteregler kan skapa orättvisor. Men den centrala regeringen i Spanien kan idag inte kräva en harmonisering av de autonoma regionernas olika bestämmelser om arvsskatt. Det enda som staten rimligtvis kan göra är att avskaffa arvsskatten helt. Tills vidare måste vi dock leva med denna djungel av olika normer och regler och lära oss hur och när dessa kan komma att tillämpas.
Mer följer i nästa artikel.
Advokaten & Finans | Januari 2008
| E-mail adresse | Tilmeld · Sänd till en vän |
