 | |
Text: Anna Karin Billquist
Allt började när spanskläraren Mary Larsson i Lysekil tog kontakt med skolan i La Cala för att se om det fanns intresse för någon form av kulturutbyte. Två klasser brevväxlade sedan i ett år, men blev snart sugna på att besöka varandra på riktigt. I april reste en grupp med 17 spanska elever och två lärare till Lysekil för att gästa den svenska skolan under en vecka, och nu i höst var det de svenska elevernas tur att besöka La Cala.
De spanska eleverna fick betala allt ur egen ficka, men det är det värt, tycker deras klassföreståndare Pepa Pedrosa. Enligt henne finns inget som är så givande som ett elevutbyte där man bor hemma hos familjerna. Det håller femtonåriga svenska My med om:
– Förr tänkte jag inte så mycket på lokalbefolkningen när jag var utomlands, men nu märker jag hur annorlunda de lever och jag har verkligen fått lära känna dem på denna korta tid. Familjerna är otroligt gästvänliga och gör allt för att vi ska känna oss hemma.
Vad är annorlunda mot din vardag hemma i Lysekil?
– För det första äter de knappt någon frukost, skrattar My. Lunchen är kraftig, och på kvällarna äter man ofta ute. Det känns lite konstigt för en svensk. Man umgås mycket mer här, både med familjen och med vänner. I Sverige kommer vi hem till ett tomt hus efter skolan. Här kanske vi möts av hela släkten som sitter bänkad i vardagsrummet.
Hur har det gått att konversera på spanska?
– I början var det svårt att förstå, de pratar ju så fruktansvärt fort! På kvällarna hade jag nästan huvudvärk efter att ha ansträngt mig för att följa med i samtalen. Men när jag slappnade av lite, blev det mycket lättare.
– Allt är väldigt intensivt här, och folk är mer öppna. Helt främmande människor kommer fram till oss och frågar om vi pratar engelska i vårt land och om vi har vilda djur på gatorna.
Den svenska gruppen har fått mycket uppmärksamhet i byn. La Cala del Moral har ingen utlänningskoloni och inte heller några turister så här års. Tjejerna får dess-utom många komplimanger, något de inte var vana vid.
– Jag försöker förklara att en svensk kille aldrig skulle säga till en tjej att hon är jättesnygg, även om han tyckte det, ler My. Det har de svårt att förstå… Här är man helt enkelt mer direkt!
De två spanska eleverna Camilo och Sandra, som bodde en vecka hos en familj i Lysekil i våras, håller med om detta:
– Svenskarna är mer reserverade, det tar tid att lära känna dem. I Spanien umgås ungdomarna på eftermiddagarna, men i Sverige stannar man hemma. Vi var bara ute och spelade bowling en gång under hela veckan…
Däremot uppskattade de svenskarnas rymliga och bekväma hem, men blev förvånade över att man var tvungen att ta av sig skorna vid ytterdörren.
Något annat som förvånade dem var kylan, det mulna vädret, skärgårdens kala klippor och att det “inte fanns någon strand så nära havet”. De hade förberett resan med att studera Sveriges geografi och kultur, men ändå var det omöjligt att föreställa sig något så annorlunda, tycker Sandra.
Eleverna är väldigt nöjda med utbytet. De har inte bara tagit del av en annan kultur och fått nya vänner utan också använt sin skolengelska och skolspanska “på riktigt”.
– De spanska ungdomarna reser sällan och många hade knappt varit utanför Málaga, säger Pepa. Nu har de blivit mer motiverade att lära sig språk och att besöka andra länder.
 |
Kultur | Januari 2008
| E-mail adresse | Tilmeld · Sänd till en vän |
