 Brink och utsikten | |
Text & foto: Morgan Skantz
Här trivs vi som fiskar i vattnet, skrattar Bertil när han denna soliga eftermiddag hälsar mig välkommen utanför en stor vitkalkad villa med fri sikt ut över ett ljusblått Medelhav.
Fincan är på tusen tunnland och sedan i mars har vi sålt tre tusen ton, mest avokado och mango, på auktionen i Almayate, berättar han medan jag osökt kommer att tänka på författaren och äventyraren Ernest Hemingway. Efter ytterligare några timmar tillsammans inser jag dock att Hemingways liv i jämförelse med Bertils framstår som ganska lugnt och långtråkigt. Bertil Brink har gjort det mesta och lite till… Han växte upp i Halmstad, men växte snabbt ur det småskaliga och flyttade till Stockholm. Det dröjde dock inte länge innan Bertil Brink insåg att Sverige inte var något för honom. Skälet var politiskt. Jag fick min grundläggande politiska uppfattning redan i Unghögern, och den har jag behållit genom hela livet. Och den är ganska enkel; ingen människa ska behöva fara illa, men en bra kille ska ha det lite bättre än en dålig, som ska ha det lite sämre. Jag ser inget konstigt i det, men i Sverige var det andra idéer som gällde. Bertil Brink sålde därför villan på Värmdö och sommarstället på västkusten.
Tillsammans med hustru och två barn tog han tåget till Rotterdam. Därifrån en lastbåt, som tog passagerare. Efter sex veckors sjöresa klev familjen iland i Auckland på Nya Zeeland. Året var 1968. Med oss i bagaget hade vi tio kubikmeter varuprover från olika svenska företag och i vårt nya hemland började jag sysslade med import och export. Men Bertil ville bli större och fick en lysande idé. Med hjälp av ett privatlån på sextiotusen dollar av dåvarande finansministern, som sedermera blev landets premiärminister, kunde Bertil bygga upp en landsomfattande kedja av butiker som hyrde ut TV-apparater och vitvaror.
Det gick bra för Bertil
Affärerna blomstrade och det gick bra för Bertil. Jag kunde somna på kvällen med känslan av att vara värd ungefär sex miljoner dollar, men sedan gick det utför. Plötsligt stod jag där med bara två 20-dollarsedlar, två resväskor, ett sprucket äktenskap och min segelbåt. Tillsammans med äldste sonen satte jag mig i båten och vi seglade mot solnedgången. Seglingen kom att fortsätta under sex år i Söderhavet innan far och son förtöjde sin båt i Grötviks hamn i Halmstad.
Bertil Brink fick jobb på ett amerikanskt företag som tillverkade industrirobotar. Jag reste Europa runt och sålde robotar och tillbringade även en hel del tid i USA. Efter ett par år konkurrerades dock amerikanerna ut från den europeiska marknaden av japanska företag och Bertil blev friställd. Men jag fick med mig en rejäl pension, som jag faktiskt fortfarande får, berättar han medan Rosaria dukar fram underbara smörgåsar gjorda på kraftigt lantbröd som hon bakat i den stora ugnen ute på gårdsplanen. Kokta ägg från de egna hönsen pryds med ansjovis och Kalles Kaviar. Hur gott som helst. Rosaria är brasilianska och uppväxt på en bondgård i östra Brasilien och alltså inte alls främmande för lantlivet.
När hon och Bertil träffades 1991 så var Rosaria sjuksköterska. Paret gifte sig samma år vid ett pampigt bröllop med hundratals gäster. Vi gifte oss faktiskt under ett mangoträd, berättar Bertil. Efter vigseln sa jag till Rosaria att om vårt äktenskap ska bli lyckligt så måste du först lära dig förstå mig och mitt sätt att tänka. Bästa sättet är att vi ger oss ut på en jorden runtsegling föreslog jag och Rosaria, som aldrig satt sin fot i en båt, nappade på förslaget. Den här jordenruntseglingen fortsatte sedan i sammanlagt 14 år! Vi pratar oss tillbaka till USA och tiden efter robotarna. Jag trivdes bra i Staterna och köpte ett åkeri i Atlanta med specialbyggda bilar för djurtransporter.
Bakom ratten på vad som då var den största dragbilen i USA körde jag boskap kors och tvärs mellan olika stater. Allt gick lysande ända tills jag en gång kom till en nedförsbacke och ett rödljus. När jag skulle bromsa hände inget annat än att pedalen gick i botten. Dessbättre kom inga bilar i korsningen så jag lyckades klara av en ganska kraftig vänstersväng, men farten var alltför hög så hela ekipaget voltade och alla djuren rusade ut. Bland alla hästar, tjurar, kor och getter fanns också några bramas, du vet dom där som har jättelika horn och en puckel på ryggen. Tvärs över vägen låg en Supermarket som höll på att stänga. Parkeringsplatsen var mörklagd men inne i butiken var ljuset fortfarande tänt och bramas verkar vilja söka sig mot ljus… så de sprang rakt in i affären där de rusade genom gång efter gång. Dagen därpå kunde man läsa i amerikanska tidningar ”Svensk voltade med djurtransport. Bramas gjorde cocktail av supermarket”.
Efter den här händelsen blev jag sjukskriven rätt länge.
Marina i Florida
När jag frisknade till så köpte jag en Marina i Florida. Rosaria bjuder oss på kaffe och berättar att hon tycker Spanien är världens bästa land. Och Bertil håller med. Men man måste ju springa till doktorn titt som tätt eftersom sjukvården är gratis i det här landet, skrockar han och tar sats för en ny historia. Men journalisten avbryter och säger att nu är det dags för fotografering. Vi börjar med en bild på en karta i köket där paret ritat in alla sina seglingar tillsammans. Det har onekligen blivit många hundratusen sjömil genom åren. Innan Bertil och Rosaria valde att slå sig ned på Costa del Sol hade de många ställen att jämföra med. Bertil har besökt 65 olika länder och Rosaria 55.
Med husbil har paret dessutom varit i 25 av USA:s olika stater. På fincan i Chilches finns även en vinodling. Men i år slog vinskörden snett. Kaninerna käkade upp alla knoppar och dessutom har de senaste årens brist på regn satt sina spår. Grundvattennivån i de här trakterna har sjunkit drastiskt, berättar Bertil, och det syns också på olivträden. Allt har blivit mycket mindre. Tyvärr tillåter inte utrymmet i detta forum att vi berättar om Bertil Brinks många andra äventyr som bergsbestigare, fastighetsmäklare, skogsbrukare och jägare. Men innan vi skiljs åt konstaterar vi att varje människa har något intressant att berätta, men Bertil tillägger att det tråkigaste han vet är att höra någon berätta om hur mycket pengar denne har eller hur han tjänat ihop sina pengar. Det intressanta att ju att få höra hur folk har spenderat sina pengar. Där finns de intressanta berättelserna! Allra sist berättar Bertil att han och Rosaria ibland känner sig lite ensamma uppe på fincan och gärna skulle vilja lära känna några svenskar.
Som läsare av en Sueco är du välkommen att ringa för ett besök och du når Bertil på 699 176 335. Vill du prova på att bo på landet så står övervåningen i den vackra vita villan hyresledig.
Risken för att det ska bli långtråkigt är minimal. Bertils sanna historier är minst lika bra som Ernest Hemingways samlade verk.
View Larger Map
Profiler | Februari 2008
| E-mail adresse | Tilmeld · Sänd till en vän |
