![]() spanska maträtter badar i fett och efterrätterna i socker | |
Text: Anna Karin Billquist
Att handla på ett traditionellt vis tar sin tid. Mina grannar brukar använda ett par timmar per dag till att köpa varor till lunch och middag. Först går man till snabbköpet, sedan till brödbutiken, efter det till frukt- och grönsaksaffären och sist köper man kött eller fisk. Köerna kan vara långa, men det är egentligen inte antal personer i kön som är problemet, utan vad de köper och allt de pratar om. En fru kan köpa sju, åtta olika köttprodukter en vanlig vardag. Sedan går hon över till charken: “... och så ett kvarts kilo kokt skinka, en burk chicharrones..., 100 gram chorizo..., för det är så praktiskt att ha med sig..., min sonson ska minsann på skolutflykt i morgon” etc., etc. Det gäller att ha tålamod medan man väntar på sin tur!
Underhållning medan du väntar
Som tur är får man då sig alltid ett par goda skratt och väntan känns inte så lång. Expediterna är på gott humör, berättar historier och kivas med varandra. De manliga biträdena flörtar på skoj med damerna. Ingen har bråttom och man lär sig snart att inte ha det själv heller. Om man vill finns det ju också snabbare alternativ numera – stora varuhus där allt finns på samma ställe. Men de har aldrig blivit populära bland tanterna i byn. Om man köper sina kotletter i paket, får man ingen konversation på köpet och dess-utom kan man inte bestämma exakt hur många man vill ha och hur tunt de ska skäras. Jag kan hålla med om att det är bättre att få sin köttfärs mald i en manuell köttdisk och att det är betydligt miljövänligare att slå in maten i papper istället för i plastförpackningar. Men precis som i Sverige har folk allt mindre tid att handla och det gamla systemet börjar försvinna – på gott och ont.
Lämna plats i magen
Blir man hembjuden till någon gäller det att komma dit med tom mage. Man kan räkna med att det kommer att bjudas på mycket mat. Mina grannar envisas alltid med att ta fram öl och börjar snabbt skiva ost och korv, även om man bara skulle lämna ett brev som kommit fel... Om man är ny i Spanien kan man råka ut för en hel del kulturkrockar vid matbordet. En spanjor skulle aldrig bjuda hem någon på soppa, hur god den än är. Här är soppan för-rätten. Man får gärna ta mer om man gillar den – men det kommer en mastig huvudrätt efteråt! Första gången jag åt hemma hos min svärmor gjorde jag misstaget att ta en ordentlig tallrik gazpachuelo; en varm soppa gjord på majonnäs med fisk och skalade räkor. Den var ganska mäktig och efter den kom fyllda ägg, boquerones, pilgrimsmusslor, stekt bläckfisk, sallad och små hoprullade fiskar som bet sig själva i stjärten... Jag kände mig svimfärdig i sommarvärmen, men vad gör man inte för att behaga sin svärmor?
Men kanske är det mer onyttigt att gå på besök i Sverige? Där ska det fikas med kaffebröd varje gång. Som utlandssvensk har man en ganska lång lista med folk att hälsa på och efter några dagar har man ofta fyllt kvoten av kanelbullar för ett helt år...
Mat & Vin | Februari 2008
| E-mail adresse | Tilmeld · Sänd till en vän |












