 Vinterbröllop på Skansen i Stockholm | |
Text: Mikaela Rudolfsson
Foto: Enrique Buján privat
”Det svenska samhället är inte lika stressfyllt som det spanska. Allt går i ett lugnare tempo här”
[Enrique Buján Rodriguez]
När lämnade du Spanien och varför flyttade du till Sverige?
Jag flyttade till Schweiz 1962 för att läsa franska. Jag var 25 år då och ville söka lyckan i Europa. Spanien kändes helt enkelt för litet för mig. Jag hamnade i Genève där jag jobbade på en BP mack på kvällarna och pluggade på dagarna.
Inte så långt efter att jag flyttat till Genève firade jag och mina vänner valborgsmässoafton på en dansrestaurang när jag träffade min blivande fru Madeleine, som är svenska. Vi gifte oss 1963 på skansen i Stockholm men vi bodde kvar i Schweiz ännu ett år. Madeleine ville till slut flytta tillbaka till Sverige och för mig spelade det inte så stor roll, jag visste inte mycket vare sig om Schweiz eller Sverige och dess-utom var våran första son redan på väg så det föll sig naturligt att bo här.
Vilka saker tyckte du var annorlunda när du kom till Sverige?
Den största skillnaden var naturligtvis demokratin i Sverige som inte går att jämföra med Spaniens dåtida diktatur. Svenskarna gick heller inte att jämföra med människorna i Schweiz och Spanien. De var så var väldigt instängda och var och en höll sig på sin kant. Det var svårt att på ett spontant sätt umgås med varandra eftersom Sverige under 60-talet hade en väldigt sträng alkoholpolitik som gjorde att man inte bara kunde träffas och ta en öl utan att beställa mat på en restaurang. Det var väldigt imponerande att se hur långt före Sverige låg i utvecklingen, de flesta hade till exempel TV och telefon hemma. Jag kommer ihåg att vi brukade se på ”Hylands Hörna” på lördagarna. När Vilgot Sjömans filmer kom ut i slutet på 60-talet tappade hela Sverige hakan, men för mig som kom från ett land med en enorm censur var det nästan chockartat att se naken-scener på TV.
Lokaltrafiken i Stockholm var något jag tyckte var fantastiskt bra, man kunde ta sig nästa var som helst med tunnelbana och buss.
Hur upplevde du klimatet och mörkret i Sverige när du kom dit?
Klimatet och mörkret har aldrig varit något problem för mig. Jag tänkte inte så mycket på mörkret och jag tyckte det var mysigt med snö på vintern. Kanske på äldre dar´ tycker jag att det kan vara jobbigt när det mörknar så tidigt på vintern.
Vad var det mest märkliga du stötte på när du kom till Sverige?
Att polisen inte bar pistol utan bara batong fick mig att tappa hakan. Jag var ju van vid att polisen i Spanien under Francos diktatur gick omkring med kulsprutepistoler. Jag upplevde en fantastisk frihet här, det var ingen som störde dig på gatorna utom kanske ett eller annat fyllo som gapade och skrek, men dem var det bara att ignorera. Något jag tyckte var väldigt intressant som invandrare var de svenska ”raggarna”, som dök upp i slutet av 60-talet. De körde runt här i Stockholm på Kungs-gatan på helgerna i sina stora amerikanare med tjejerna i baksätena som satt och drack öl…vilken show! Folk samlades ute för att titta på dem.
Något som jag tyckte var mindre roligt och väldigt märkligt var när universitetsstudenterna hade nollning. De var tvungna att klä av sig kläderna på gatan och stjäla skyltar och göra saker som de kunde ta skada av.
Detta förseggick sig inte i resten av Europa.
Vad saknade du mest från Spanien?
I början var det maten, även fast jag alltid har tyckt om den svenska maten så fanns här varken vitt bröd, olivolja eller något av det jag var van att äta. Jag kunde inte laga mat när jag kom hit men eftersom jag saknade maten i Spanien så fick jag lära mig. Jag tog hjälp av mitt luktsinne och tänkte på hur min mamma brukade laga sin mat när jag var liten och satt i köket och gjorde läxor. Så med tiden hittade jag fler och fler ingredienser och idag är jag riktigt bra på att laga både spansk och svensk mat!
Hur blev du bemött av svenskarna när du kom till Sverige?
Jag blev mycket väl bemött när jag kom till Sverige, men inom arbetslivet upplevde jag vissa orättvisor. Eftersom jag inte pratade flytande svenska i början fick jag lägre lön än de män som gjorde samma saker som jag trots att jag hade bättre kunskaper än dem.
Känner du dig spansk eller svensk efter att ha bott största delen av livet i Sverige?
Jag känner mig både spansk och svensk, men en sak är klar - Sverige är mitt land - Jag känner mig helt integrerad här. Inom arbetslivet känner jag mig mest svensk eftersom jag har bott hela mitt vuxna liv och lärt mig allt här, men min personlighet och mitt temperament förblir alltid spanskt. Jag tänker på svenska och det finns många saker som jag inte kan uttrycka på spanska.
Hur ser du på Spanien respektive Sverige?
Det finns fantastiska saker i båda länderna samtidigt som vissa saker kan driva mig till vansinne. När jag är i Spanien kritiserar jag Spanien och när jag är i Sverige kritiserar jag Sverige. Man kan inte planera så bra för sin framtid i Sverige om man till exempel vill göra investeringar. Lagar ändrar sig så man vet aldrig från en dag till en annan vilka skatter man måste betala eller vilken ekonomi man kommer att ha. Här kan man inte prata med någon spontant på gatan utan att man blir tagen för ett fyllo.
I Spanien kan jag bli arg på allting - hur folk kör bil, lösa hundar som skiter överallt, folk som gapar och skriker och inte kan föra en normal konversation. Om jag ber någon snällt att koppla sin hund så blir de bara förbannade medan en svensk med stor säkerhet hade gjort det utan problem. Spanjorer är inte heller så bra på att följa lagar - när de ser en stoppskylt tror de att de ska gasa på i stället för att stanna.
Vad har du jobbat med?
I Sverige fick jag göra om mina studier, sedan började jag med att jobba på Alerma under 4 år, ett ingenjörsföretag som importerade kontorsmaterial från Schweiz och USA. Efter det har jag arbetat på Esselte som inköps- och produktchef sedan 30 år tillbaka och nu är jag pensionerad.
Vad tycker du är det bästa med Sverige?
Det svenska samhället är inte lika stressfyllt som det spanska. Allt går i ett lugnare tempo här. Arbetsförhållandena är hundra gånger bättre i Sverige i jämförelse med Spanien. Jag tycker det är omänskligt att lönerna är så låga att många måste ha två jobb för att klara sin ekonomi. Därför undrar jag ibland vad politikerna i den socialistiska regeringen sysslar med när man inte ser att denna situation förbättras.
Vi är också väldigt måna om vår natur och miljön i Sverige, den är viktigt för oss. Och det finns ingenting som går upp mot den svenska sommaren, den får mig att tänka på Galicien eftersom klimaten påminner om varandra.
.…och det sämsta?
Jantelagen. Den är alldeles för inrutad i samhället och jag tror aldrig att svenskarna kommer att bli fria från den. Man får ju aldrig visa att man är bra på någonting eller att man har någonting. Jag accepterar att det är på det sättet men jag håller inte med. Allt är byggt på principen att du ska födas utan någonting och dö utan någonting. Det är väl i och för sig inget fel med det, men om man har jobbat i hela sitt liv och sedan inte kan leva på sin pension så är det trist. Här har vi haft ett försprång på 50 år i jämförelse med Spanien, så det är helt otroligt att vi inte har kommit längre.
Reser du ofta till Spanien?
Ja, så ofta jag kan. Både till Málaga där jag har mina systrar och till Galicien där jag har övrig familj.
Har du någonsin tänkt på att flytta tillbaka till Spanien helt och hållet?
Nej, faktiskt inte…ännu. Jag har varit trogen Sverige sedan jag kom hit. Jag har betalat så mycket skatt här och så länge min frus mamma och mina barn bor i Sverige så blir vi kvar. Men om hyrorna blir för dyra i Stockholm så vet man aldrig.
Tycker du att de fördelar som invandrarna får idag är de samma som du fick när du kom?
Jag var något av en pionjär när jag kom till Sverige eftersom det nästan inte fanns några invandrare här. Jag fick söka jobb själv och klara mig helt på egen hand vilket gjorde att jag snabbt integrerades i det svenska samhället. Jag hade såklart min frus familj här som fanns där för mig. Det är en stor skillnad på Sverige och Spanien för de invandrare som inte har någonstans att ta vägen. I Sverige fryser de ihjäl medan de klarar sig bättre i Málaga. Det är därför bra att man kan få bidrag i Sverige, men man borde samtidigt kräva att de skulle bidra mer till samhället. Jag tycker att det är väldigt spännande med andra kulturer och vi lär oss mycket på att beblanda oss.
Spanjorer är allmänt kända för att tycka om tjurfäktning och fotboll. Är det någonting du saknar?
Nej, absolut inte tjurfäktningen i alla fall. Jag tror inte mer än 20 % av spanjorerna är intresserade av det längre. Fotboll däremot tycker jag om men det ser jag på spansk TV hemma.
Vad tycker du om de svenska traditionerna?
Jul- och midsommartraditionerna är fantastiskt fina, speciellt midsommarfirandet i Dalarna. På Resarö, där vi har vårat landställe, firar vi oftast midsommar och här ordnas en stor traditonell folkfest i hembygdsgården med kändisar i folkdräckter och annat kul.
Jag älskar svensk folkmusik.
Det ligger något slags flamencotänkande bakom texterna i svenska folkvisor. När jag tänker på texten till ”I fjol så gick jag med herrarna i hagen” så sjunger de om samma saker. Svensk folkmusik håller på att försvinna men jag tror att ungdomar kommer att återupptäcka och uppskatta den igen.
I Hälsingland firas en folkmusikvecka varje år och det är en liten dröm jag har att få gå på den.
Berätta om någon stor händelse du har varit med om i Sverige?
När vi bytte till högertrafik 1968. Klockan tolv på natten stängdes trafiken av under en timma och sedan var det bara att köra på andra sidan av gatan. Det var väldigt spännande att få vara med om eftersom Spanien alltid haft högertrafik.
Har du varit med om något komiskt?
Ja, när jag kom till Sverige stod det i mitt spanska pass att jag hade yrket ”professor” som på spanska betyder lärare. Detta ledde till stor förvirring då trodde folk att jag var professor. Jag var bara 27 år då och jag undrade alltid varför folk tittade så konstigt på mig tills jag en dag fick veta varför när de förklarade för mig på spanska ambassaden vad det innebar att vara professor i Sverige.
Om du får välja, vad blir det då; sill och potatis eller galicisk empanada (piroger) till lunch?
Då tar jag sill och potatis med snaps till förrätt och empanada och pulpo till varmrätt!
Något jag tyckte var väldigt intressant som invandrare var de svenska ”raggarna”, som dök upp i slutet av 60-talet. De körde runt på Kungsgatan här i Stockholm på helgerna i sina stora amerikanare med tjejerna i baksätet som satt och drack öl…vilken show!
| Några snabba… Namn: Enrique Buján Rodriquez Ålder: 71 år Född: O´Barco, Galicien Yrke: Pensionär Familj: Fru Madeleine och sönerna Christian och Michel Roligaste han någonsin gjort: Spela basket i första divisionen i Spanien. Favoritplats: Landstället på Resarö i Stockholm. Favoritmat: Sill, smörgårbord, galicisk empanada (piroger) och Pulpo (bläckfisk) Favoritdryck: Öl, men till skaldjur ett Godellovin från Valdeorras i Galicien |
 Enrique med sonen Christian på midsommarfest |
Kultur | Februari 2008
| E-mail adresse | Tilmeld · Sänd till en vän |
