Bo Rosenkilde

Detta är tyvärr ofta inställningen som patienter har när de talar om deras sockersjuka som upptäcks i den tredje åldern. 

Text: Bo Rosenkilde,
Specialistläkare i kirurgi

Var dock uppmärksam på sjukdomen för typ 2-diabetes, som sjukdomen också heter, är lika allvarlig som typ 1-diabetes. Ofta ser vi till och med patienter som kommer med sjukdomens komplikationer innan själva diagnosen ens är ställd. Som kirurg ser jag ofta patienter med dålig blodcirkulation och eventuellt sår på fötterna till följd av diabetes inverkan på de små blodkärlen och känselnerverna i fötterna. Patienten har då inte vetat om att han/hon lider av sjukdomen. Den viktigaste skillnaden mellan diabetes typ 1 och typ 2 är den tid man som patient skall leva med sjukdomen, inte typen i sig.

Bakgrundsfakta
Kroppen består av miljarder celler som alla kan använda socker (mer exakt, glukos) som drivkraft. Det finns celler som bara kan fungera på socker och det är hjärncellerna. De flesta celler kan dock omforma matens energiämnen (kolhydrater, äggviteämnen och fett) till glukos och det finns lagrat i både muskelcellerna och levern, redo för att användas. Glukos är alltså en mycket central energikälla för hela organismen. Det sockerämne vi äter transporteras från tarmen med blodet till cellerna, först och främst i levern. Insulin hjälper glukosen in i cellerna. Men även vid bruk av cellerna, t.ex. genom motion vilket hjälper glukosen till, är anledningen till att motion är speciellt bra för diabetiker.

Vad är det som är fel?
Precis som diabetikern som lider av diabetes typ 1, har diabetes typ 2 patienten inte nog med insulin för att klara av transporten av sockerämnen, in i cellerna. Det kan vara för att det finns för många celler (övervikt) eller för att bukspottkörteln inte kan producera tillräckligt med insulin.

Vad kan man göra?
Om det är frågan om för många celler, är det en bra idé att minska i vikt. Om det produceras för lite insulin, kan man pressa produktionen eller frigöra lagret där det ligger i bukspottkörteln. Slutligen kan man öka känsligheten i cellerna så att det inte förbrukas så mycket insulin. Dessa tre möjligheter kan uppnås med hjälp av tabletter, men om det är riktigt allvarligt måste man ta till insulinsprutor.

Vilka är komplikationerna och när uppstår de?
Ihållande höga blodsockervärden ger:
1) Dålig blodcirkulation
2) Förstörelse av känselnerverna
3) Otäta njurar
Därför är de allvarligaste och dessvärre vanligaste komplikationerna:
• sår på fötterna (till följd av dålig
blodcirkulation och dålig känsel)
• blindhet (till följd av dålig blodcir-
kulation i näthinnan - den lossnar)
• njurskador
Dessa komplikationer uppstår inte om man först gått över till insulinsprutor! Konsekvenserna av detta behöver jag inte gå närmare in på. Och vad värre är, en transplantation är antingen inte möjlig eller har en dålig prognos, just på grund av utgångsläget.

Vad kan man göra?
Håll ett öga på sjukdomen - inte dess komplikationer. dvs. få blodsockret mätt med jämna mellanrum. Den enkla urinstickan är också bra, då den avslöjar om sockernivån är alltför hög - då kan njurarna nämligen inte hålla tillbaka sockret och det kommer socker ut i urinen.
Blodsockret kan mätas när som helst, även då man precis ätit, eftersom insulinet helst ska verka med detsamma - inom en halvtimme. Det bästa är dock att göra mätningen innan man äter, för om värdet då är högt, är det något som är fel!

E-mail adresse

Tilmeld · Sänd till en vän