Har du tänkt på att en tanke kan vara lika giftig som ett skorpionstick och göra dig självcentrerad, panikslagen eller kontrollfixerad? Att en enda liten tankemiss kan fördärva resten av dagen? Genom att lära känna sina fienden, tankefällorna, kan man undvika att upprepa samma misstag om och om igen.
Text: Elswig Patriksson
Redan vid frukosten går du i första tankefällan när någon i familjen tycker ni borde göra en längre semesterresa. ”Det har vi aldrig råd med” är första reflektionen.
Aldrig-tänkandet
Nej, så klart det inte blir någon semesterresa om man börjar med att tänka ”aldrig”. Då har man stängt dörren för andra alternativ och redan tänkt nej. Ett aldrig-tänk-ande kan ha sin bakgrund i tidigare misslyckanden som gör att man tänker ”det här kommer aldrig att gå”. Tankarna fastnar i ett tanketräsk och förvirrar in sig i allt det omöjliga. Det finns bara problem och inga lösningar.
Resultat: Den som utgår från problemen och inte från lösningarna kommer sällan någonstans. Man stannar där man är och går sällan vidare.
I bilen, på väg till arbetet, hörs det plötsligt ett nytt ljud från motorn. ”Nej, tänker man, säg inte att bilen ska krångla igen. Bara jag inte får motorstop. Här och nu!”
Göra-allt-värre-än-vad-det-är-tänkandet
Självfallet kommer bilen att stanna vilken minut som helst, och så klart i ytterfilen på motorvägen i rusningstrafiken. Nej, kanske inte, men bara tanken på eländet leder till stress och oro och väl framme på arbetet är man rent slut som människa. En stor del av dagens energi är redan förbrukad utan att det egentligen har hänt något. Bara ett litet ljud som fick fantasin att skena iväg.
Resultat: Att lägga så mycket energi på ingenting, som dessvärre heller inte ger någonting, är en kostsam tankemiss. En energislukare utan resultat.
På arbetet upptäcker man att det är svårt att hinna med allt som är planerat. Tiden räcker inte till, fast den borde. Listan på oavslutade arbetsuppgifter blir allt längre. ”Hur ska jag få det här gjort?”
Superduktige-tänkandet
Börja dagen på arbetet med att tänka att man inte hinner, fast man borde för alla andra förväntar sig det… Visst, lägg börda på bördan så stjälper du snart! Ord som måste, borde, tvungen, prestera, uträtta och bättre är den duktiges tankegissel. Att inte kunna sätta gränser för de egna uppställda kraven är som att befinna sig på en karusell som det inte går att få stopp på. Den snurrar bara fortare och fortare.
Resultat: Ett ständigt dåligt samvete och tvångsmässigt jagande att försöka uppnå de egna orimliga prestationstankarna, som det inte finns något slut på.
Lite senare på dagen hör man på radion att räntorna går upp, börsen rasar och inflationen är på väg uppåt. ”Hjälp, vad gör jag nu? Måste jag sälja lägenheten? Hur mycket har jag förlorat på aktierna? Är alla pengarna borta?”
Bara-det-värsta-kan-hända-tänkandet
Visst, fattigstugan väntar. Något annat är ju inte att vänta, eller? Ett nyanserat tänkande hör inte till den här tankefällan. Det är kniven på strupen som gäller så fort ett orosmoln visar sig på himlen. Panik- och ångestattacker är inte ovanliga och risken för hjärtattack är stor. Ett fysikt farligt tänkande.
Resultat: Man utgår från det värsta för sedan kan det bara bli värre. Denna tankemiss slår alltid ur ett underläge och pacificerar istället för att aktivera och tänka framåt.
Väl hemma igen upptäcker man hur ostädat det är och att kylskåpet nästan är tomt. ”Som här ser ut! Men det är ju mitt fel att det inte är städat och saknas mat”.
Syndabock-och-martyr-tänkandet
Såklart det är mitt fel. Man kan ju inte begära att de övriga familjemedlemmarna ska göra något. Mannen och de halvvuxna tonåringarna har ju ett hembiträde! Och så har man blivit sin egen lilla martyr. Att tankemässigt gestalta sig själv som syndabock är att utgå från att man är världens centrum. För hur skulle det annars gå om jag inte… Just det, det kanske skulle gå jättebra.
Resultat: Iklär sig rollen som kontrollanten som allt hänger på. Tappar man kontrollen är det lätt att lägga skulden på sig själv.
Senare på kvällen ringer en god vän och bjuder på fest nästa helg. Men förra festen var inte så lyckad efter kommentaren om att man hade lagt på sig några extra kilon. ”Det får jag säkert höra på lördag också.”
Snabba-negativa-slutsats-tänkandet
Alla kommer att tycka man är fet. Har det sagts en gång, så är det så. Och det är faktiskt ingen som har påstått det motsatta. Att man kanske är lite väl snabb att dra alla över samma kam och hitta på inbillade negativa slutsatser reflekterar man inte över. Sådant lägger man inte sin tankemöda på. Däremot är man bra på att generalisera och sätta likhetstecken mellan enstaka gång och alltid.
Resultat: Drar felaktiga slutsatser som inte har med sanningen att göra. Trivialiteter som fakta hoppar man snabbt över. Det tar för lång tid.
Kultur | Mars 2008
| E-mail adresse | Tilmeld · Sänd till en vän |
