 Gjergj Kastriot, mer känd som Skanderbeg | |
Balkan, där Europas enda krig sedan andra världskriget har utkämpats, berör oss alla. Detta då det
plågade området mycket väl skulle kunna bidra med fler trista kapitel i historieböckerna
Text: Jette Christiansen Foto: www.TravelKosova.com
Efter att Kosovo i februari förklarade sig självständigt, valde de flesta europeiska länderna att, tillsammans med USA, godkänna området som en självständig nation. Flera satte sig dock emot, däribland Ryssland och Kina, som båda är permanenta medlemmar av FN:s säkerhetsråd. Ett säkerhetsråd som skall besluta om även världsorganisationen ska godkänna den nya staten. Ryssland har ett historiskt band till Serbien och fruktar själv frigörelser av flera områden, men även Spanien har tillfälligt, troligtvis permanent, valt att inte godkänna den tidigare serbiska regionen som en självständig stat.
Spanien fruktar – inte helt utan grunder – att Kosovo ska bli en förebild för de spanska regionerna, men beslutet sägs även ha tagits på grund av att spanjorerna lusläst historieböckerna och dragit slutsatsen att området tillhör Serbien.
Alla serber, inte bara de som sägs vara massmördaren Milosevic anhängare utan även välutbildade och fredliga serber, menar att Serbiens vagga var i Kosovo och att området både historiskt och kulturellt hör ihop med Serbien. Och detta inte bara när slivovichen är närvarande och hemlandets vemodiga sång sjungs.
Kosovo och Baskien
Det finns få paralleller men många skillnader på Kosovos och spanska regioners kamp för självständighet. I både Baskien och Kosovo har delar av befolkningen kämpat för att genom terror uppnå självständighet, var och en med sin egen terrorgrupp med tre bokstäver, i Kosovos fall - KLA. Ingen av områdena har tidigare varit självständiga stater. Styret av Kosovo har istället bytt händer mellan Serbien och det tidigare Jugoslavien, det Osmanska riket och under en kort period, Italien.
Den nya Balkanstaten har dess-utom varit utsatt för etnisk utrensning, vilket Kosovoalbanerna dock också har bedrivit, och det kan ha blivit katalysatorn för många länders godkännande av Kosovos frigörelse från Serbien.
Man vet att det sedan den tidiga stenåldern bott ett folkslag i Baskien kallat basker men den kosovariska befolkningens ursprung är mycket mer diffus. Dessutom utgör religionen en skillnad mellan de spanska regionerna och Balkan, vilket som bekant aldrig gör saken lättare att hantera.
En återblick
Om man anser att historien skall vara avgörande för huruvida Kosovo har rätt till självständighet eller ej, får man dock svårt att argumentera ensidigt, för även här finns det flera olika tolkningar av historien.
Både serber och albaner hävdar att de har en historisk rätt till området och bägge parter känner att de blivit orättvist behandlade av och förföljda av motparten.
Medan Serbien gör anspråk på Kosovo, eftersom landets första stapplande steg togs här, identifierar albanerna sig med forntidens illyriska folk. Detta påstående har dock aldrig slutgiltigt bevisats. Albanerna menar därför att serberna inte har någon rätt till området, eftersom sydslaverna först på 600-talet tog den centrala delen av Balkan i besittning.
Serberna däremot, hävdar att Kosovoalbanerna invandrat till Kosovo från Albanien och efter hand trängt undan serberna. På 1200-1300-talet var Kosovo ett centralt område i det serbiska kungariket och härifrån stammar områdets enorma skatter i form av kyrkor och kloster, av vilka albanerna under 1980-talet brände ned många.
Flera historiker anser att kristna serber och albaner kämpade sida vid sida mot de turkiska erövrarna i det stora, sägenomspunna slaget 1389 vid Koltrastslätten, där serberna besegrades av turkarna. Detta slag var slutet på medel-tidens serbiska storrike och början på det Osmanska rikets tid på Balkan.
Samtidigt med turkarnas invasion bytte många människor religion, från serbisk-ortodox till islam.
En annan ingrediens i historien är det serbiska uttåget ur Kosovo år 1690. Året innan hade en österrikisk här nått fram till Skopje, där det utbröt pest, vilket fick österrikarna att dra sig tillbaka. Kosovarerna hade stora förhoppningar av den österrikiska invasionen men stod istället helt utlämnade inför en turkisk hämnd. Serben Arsenije III samlade därför 30.000-40.000 kristna familjer och förde dem upp till den norra sidan av Donau. Enligt serbisk uppfattning stämmer den albanska bosättningen i Kosovo först från denna period, men sett med albanska ögon, deltog både albaner och serber i upproren mot osmanerna 1689-1690, samt att det fanns albaner bland dem som flydde norrut.
De påföljande åren framstår inte mycket klarare.
På 1800-talet ökade inte bara antalet albaner, utan även slaviska muslimer och turkar i Kosovo, vilket enligt albanerna berodde på ett folkmord på albanerna i Serbien, som försökte befria sig från en tidigare turkisk dominans. Detta förstärktes 1877-1878 då Serbien expanderade söderut och det södra Kosovo därmed blev det norra, av turkar ockuperade, området fram till det Osmanska rikets fall 1913. Då blev det nuvarande Albanien självständigt, medan hela Kosovo åter-
förenades med Serbien.
Det varade dock inte så länge. Under andra världskriget intog Italien större delar av Kosovo, som man lade till Albanien. 1945 förenades Kosovo återigen med Serbien.
Tito och Milosevic
Under Titos Jugoslavien hade Kosovo en del självständighet, men Kosovoalbanerna krävde en självständig stat under förbundsstaten Jugoslavien och efter Titos död 1980 började oroligheterna igen med etniska sammandrabbningar och nedbrända kloster och kyrkor som följd.
Många serber flydde norrut och Serbien, nu med Slobodan Milosevic vid rodret, skickade istället militären söderut och resultatet blev att Kosovos autonomiska period fick ett abrupt slut 1989.
Kosovoalbanerna svarade igen året efter med att förklara provinsen självständig, varefter upproret mot det serbiska styret tog fart och 1998 blev blodigt på allvar med serbiska soldaters etniska dråp på omkring 10.000 Kosovoalbaner (målet mot Milosevic i Haag, serbernas skuld till folkmord, kunde aldrig avslutas eftersom Milosevic avled). 1999 bombade NATO Serbien under 11 veckor - vilket bland annat även gick ut över den kinesiska ambassaden i Belgrad - för att tvinga landet till att dra styrkorna norrut.
Trots NATO:s närvaro inleddes 2004 en ny våldsvåg. Återigen brände man ned kloster, kyrkor och andra historiska byggnader och flera av de få Kosovoserber som fortfarande vågade bo där, flydde norrut. Det är en av orsakerna till att 90 procent av befolkningen idag är albaner. En annan är att albanerna under många år flyttat från det ostabila Albanien till Kosovo, där de från att ha varit en minoritetsgrupp, övergått till att vara i majoritet.
Europa i lågor
Om man väljer att inte låta historien vara avgörande för var landgränserna bör vara, är det lite svårt att se att Kosovoalbanerna skulle ha större rätt till området än serberna. Cyniker skulle frestas att tro att västs benägenhet att behaga de muslimska länderna är anledningen till att vissa länder godkänt Kosovo som självständigt.
Att serbiska trupper utfört några ohyggliga handlingar mot Kosovoalbanerna, finns det inte många som betvivlar, men ska vi klandra ett helt land för en regeringschefs handlande? I så fall skulle det idag inte finnas ett land som heter Tyskland, som var bland de första länderna att godkänna Kosovo.
Och skulle Angela Merkel vara lika snabb att godkänna Frankfurt som en självständig stat då turkarna, som är fler, kommer på idén att förklara staden självständig?
Spanien är inte enigt, oberoende av politisk vind, och det är inte heller länder som Grekland, Cypern, Rumänien och Bulgarien, där flera etniska grupper är samlade under en och samma flagga. En Pandoras ask har öppnats, skriver El País. ”Kosovo kan sätta Europa i brand”, sade Dmitrij Medvedev, som i mars vann presidentvalet i Ryssland.
I enlighet med FN-resolutionen 1244 blev kosovarerna lovade en lösning och det är denna resolution som ger landet rätt till att förklara självständighet, ett löfte som Baskien och Katalonien som bekant, inte kan åberopa.
Dagens Kosovo
Kosovo kan inte jämföras med de övriga staterna som blivit självständiga sedan Jugoslavien löstes upp. Till exempel var Montenegro ett självständigt kungarike före första världskriget, senare en del av Jugoslavien, och behöll banden med Serbien fram till 2006 då lilleputtstaten efter en folkomröstning blev självständig. Landet med de svarta bergen och endast 640.000 invånare klarar sig alldeles utmärkt på egen hand, vilket delvis förklaras med att det inte finns någon större etnisk eller religiös skillnad bland befolkningen samt att man har fått igång turismen.
Detta är inte fallet med Kosovo, som knappast kommer att uppnå samma, snabba framgång som Montenegro. Kosovo har två miljoner invånare, varav 90 procent är, vad man generellt kallar, albaner. Sedan Kosovo efter krigen 1999 kom under NATO:s beskydd och FN:s administration, har miljarder av euro skickats dit, men området är fortfarande ett av de fattigaste områdena i Europa. Arbetslösheten ligger på cirka 50 procent, genomsnittslönen ligger på samma nivå som i Angola och regeringen beskylls redan för att vara korrupt.
Solana och Montenegro
EU:s utrikespolitiskt utsände, spanjoren Javier Solana, var ironiskt nog den förste utländske politiker att besöka Kosovo efter självständighetsförklaringen. Besöket gjordes då de flesta EU-länder hade godkänt Kosovos självständighet, förutom Solanas hemland. Avsikten med hans besök var att informera president Fatmir Sedjiu och premiärminister Hashim Thaci om EU:s utstationering av 2.200 poliser och tjänstemän som ska hjälpa den nya, av korruption plågade, staten med att etablera en administration.
Samtidigt är en spansk överste, med det passande namnet Juan Montenegro, utnämnd till att ansvara för NATO:s operationer i området. Alliansen har redan 16.000 soldater (däribland 600 spanska) i Kosovo. Medan NATO bombade Serbien 1999, blir de fredsbevarande styrkornas uppgift i Kosovo, där tidigare medlemmar i KLA sitter i regeringen, att först och främst beskydda den serbiska minoriteten.
| Från Tito fram till idag 1974 – 1989: Under dessa år har Kosovo en form av självstyre. 1990: Albanerna proklamerar Kosovo som självständig stat. Denna blir dock inte erkänd av omvärlden, endast av Albanien. 1996: Väpnad konflikt mellan Kosovoalbanska separatister och den jugoslaviska armén. 1998: En miljon albaner flyr till grannländerna. 1999: Fredsförhandlingar bryter samman. NATO bombarderar delar av Serbien. Den serbiska regeringen accepterar vapenvila och internationella fredsbevarande styrkor sätts in i Kosovo. Provinsen kommer under FN:s administration enligt Säkerhetsrådets resolution 1244, från 10 juni 1999. Många provisoriska myndigheter, varav president och parlament, upprättas. 2006: Förhandlingar om provinsens framtida status inleds med Serbien. Slutdatum sätts till 10 december 2007. Från serbiskt håll insisterar man på att Kosovo är en del av Serbien, men samtycker i hög grad till självständighet. Från Kosovoalbansk sida krävs ett odelat och självständigt styre. 2008: 9 januari: Hashim Thaci blir vald till Kosovos sjunde ”president” och offentliggör sina planer på självständighet för Kosovo under årets första sex månader. 4 februari: EU startar planeringen av en civil fredsmission på 2.000 män. 8 februari: Serbiens minister för Kosovo, Slobodan Samardzic meddelar att hans regering fått vetskap om att Kosovo vill proklamera självständighet den 17 februari 2008. 14 februari: FN:s säkerhetsråd träffas för att diskutera Kosovos omedelbara planer om frigörelse. Ryssland är emot, till skillnad mot USA och större delen av EU. 17 februari: Efter att Serbiens västvänlige president Boris Tadic blir återvald, är vägen banad för självständighetsförklaringen. |
 |
Kort om Kosovo Provinsens/landets gränser fastställdes 1945 Gränsar till: Serbien, Montenegro, Republiken Makedonien och Albanien. Yta: 10.912 km2 Invånare: cirka 2 miljoner Kosovo är uppdelat i två områden: Kosovo och Metohija Huvudstad: Pristina Andra större städer: Prizren, Mitrovice, Peje Befolkningen består idag av: albaner (92%), serber (5,3%), turkar och bosnier m.m. (2,7%). Det finns omkring 130.000 kvarvarande serber i Kosovo Officiellt språk: albanska Religion: övervägande islam President: Fatmir Sejdiu Premiär minister: Hashim Thaçi Självständig från Serbien: 17 de febrero de 2008 Valuta: Euro (€, EUR) |
Kommentarer
”Kosovo kan sätta Europa i brand”, sade Dmitrij Med-vedev, som i mars vann presidentvalet i Ryssland.
EU:s utrikespolitiskt utsände, spanjoren Javier Solana, var ironiskt nog den förste utländske politiker att besöka Kosovo efter självständighetsförklaringen.
Man vet att det sedan den tidiga stenåldern bott ett folkslag i Baskien kallat basker men den kosovariska befolkningens ursprung är mycket mer diffus.
Kosovo kan inte jämföras med de övriga staterna som blivit självständiga sedan Jugo-
slavien löstes upp.
Skulle Angela Merkel vara lika snabb att godkänna Frankfurt som en självständig stat?
 Pristina by night |
Tema & Debatt | April 2008
| E-mail adresse | Tilmeld · Sänd till en vän |
