Joaquín Carmona Márquez

”Det bästa med Sverige är utan tvekan, naturen. Mycket grönt, mycket vatten, friheten att kunna röra sig fritt och att det är så rent överallt. Sedan naturligtvis, las suecas!”
[Joaquín Carmona Márquez]

Text: Mikaela Rudolfsson 
Foto: Joaquín Carmona Márquez privat

I detta nummer av En Sueco får vi ta del av ännu en spanjors erfarenheter av att bo i Sverige. Joaquín Carmona Márquez berättar här om vad han hade för förväntningar på Sverige innan han flyttade dit, om den svenska livsstilen, om mordet på Olof Palme, om hans syn på det svenska samhället, politiken och vad han tycker är typiskt svenskt

Hur träffades du och din blivande fru?
Det var sommaren 1985 när Réka och hennes väninna var på semester i Torremolinos. De tog en drink i en bar och vi började prata. Vi hade mycket gemensamt och jag insåg ganska snart att henne ville jag lära känna lite bättre. Det var tydligen ömsesidigt för sedan den dagen har vi hållit ihop! När hennes semester var slut och hon åkte tillbaka till Sverige, började två års pendlande mellan länderna, långa brev (det fanns ju inget Internet på den tiden) och många, dyra telefonsamtal.
Avståndet gjorde ju att vi inte kunde ses så ofta och vi ville inget hellre än att bo tillsammans, så vi tog beslutet att jag skulle flytta till Sverige. Ett beslut jag aldrig ångrat. 

Hur gick det till när du flyttade till Sverige?
Jag började med att ansöka om uppehålls- och arbetstillstånd på det svenska konsulatet i Málaga. Jag ville ha allting färdigt innan jag flyttade för att lättare och snabbare skulle kunna börja arbeta där. Sverige var inte med i EU på den tiden så det var mycket pappers-arbete som skulle gås igenom. På konsulatet hölls det mycket personliga intervjuer för att kolla hur min dåvarande arbetssituation såg ut för att besluta om jag skulle få arbetstillstånd i Sverige eller inte. Det var en lång och krånglig process och myndigheterna i Sverige intervjuade även Réka för att försäkra sig om att mina motiv till att flytta var personliga och inte ekonomiska. För att förbereda mig ytterligare, tog jag under tiden privatlektioner i svenska. Efter en – som vi tyckte – mycket lång väntan, tog jag då flyget till Stockholm, 11 april 1987.

Vad hade du för förväntningar på Sverige?
Egentligen visste jag ju mycket litet om landet jag skulle flytta till. Ett land jag bara hade varit i på semester och som jag, efter att ha träffat Réka, börjat intressera mig för. Samtidigt som jag är väldigt organiserad och vill ha kontroll på saker och ting, tycker jag om att chansa här i livet. Jag är inte rädd av mig och föredrar därför hellre att misslyckas än att inte ta risken och aldrig få reda på hur det hade kunnat gå.
Därför valde jag att ta chansen och flytta till Sverige och självklart förväntade jag mig att allt skulle gå bra, både ekonomiskt och arbetsmässigt.

Att semestra i ett land eller att bo där permanent är två helt olika saker. Ändrades ditt intryck av Sverige när du väl flyttade dit?
Mitt intryck ändrades, men inte från en dag till en annan. Först var jag tvungen att lära känna landet jag bodde i. Det första året gick åt till att lära mig svenska och upptäcka hur det svenska samhället fungerade. Ett lands kultur, vanor och traditioner tar sin tid att komma underfund med. Under det andra året reflekterade jag över vad jag hade lärt mig och insåg då att jag ville flytta tillbaka. Jag var ung och att starta ett liv med Réka i Spanien var fortfarande möjligt så efter att ha bott tre år i Sverige, flyttade vi tillbaka till Spanien, till Torremolinos.

Hur var det att flytta från Torremolinos till Stockholm på 80-talet?
Det var naturligtvis en enorm skillnad. Torremolinos var ju väldigt liten i jämförelse med storstaden Stockholm. I Stockholm fanns ett helt annat kulturutbud med möjligheter att gå på teater, museum, utställningar och konserter. I Málaga på den tiden erbjöds det väldigt lite och det var en upplevelse att få gå och se t.ex. Bruce Springsteen live. Stockholm är en jättetrevlig stad. Den är lagom stor och med buss och tunnelbana kommer man hur långt som helst och det finns grönområden och vatten överallt.

Vad tycker du om den svenska livsstilen?
Säkert har klimatet ett stort inflytande på människors livsstil. I Sverige umgås man inte lika spontant som i Spanien. Man bestämmer ofta långt i förväg att man skall träffas och många gånger blir det inomhus. Här umgås man på ett mer spontant sätt, mycket utanför hemmet och inte behöver man heller alltid planera eller tänka så mycket på vad man ska göra en lördag eller söndag eftersom vädret tillåter det mesta. Jag tror att det är mycket svårare för en spanjor att vänja sig vid svenskarnas sätt att umgås. 

Du var i Sverige då Olof Palme mördades. Hur påverkade det dig?
Jag hade bilat upp med tre vänner från Málaga till Köpenhamn, sedan tog jag tåget vidare till Stockholm. Det var kallt med mycket snö hela vägen från Madrid, dvs. ett riktigt äventyr. Réka bodde vid den tiden i Uppsala och läste ekonomi på universitetet. Tillsammans gick vi för att lyssna på Olof Palme som skulle hålla ett föredrag för studenterna. Jag var imponerad av att själva statsministern kom till Uppsala universitet, det var så intimt på något sätt. Däremot var jag väldigt förvånad över att säkerheten var så dålig, det gjordes ingen typ av kontroll av deltagarna. I Spanien skulle det ha varit omöjligt att komma så nära en statsminister. 

Dagen innan jag åkte tillbaka till Spanien mördades så Olof Palme. Jag var tvungen att ta tåget på morgonen och kände mig lite osäker på folks reaktioner efter denna fruktansvärda händelse. Förutom att själva statsministern hade mördats fick det mig att inse att Sverige var lite av en idyll för svenskarna. Här var terroristattentat helt otänkbara och brottsligheten minimal. När jag kom tillbaka till Spanien läste jag stora artiklar om mordet på Olof Palme i El País. Hela händelsen fick mig att inse hur den svenska och spanska politiken skilde sig åt. 

Vad har du för positiva erfarenheter från Sverige?
Man blir rik på erfarenheter och växer som person när man bor utomlands.
Hemma är alltid bäst men man lär sig att andras kulturer också är bra och att man kanske inte alltid har rätt i det man tycker. Det är en berikande upplevelse. Jag blev väldigt positivt överraskad över många saker i Sverige. Svenskarna är väldigt miljömedvetna, de visar respekt för varandra och de värnar om sina djur.

Du har jobbat på Huddinge sjukhus. Vad gjorde du där?
Jag läste svenska på komvux i under åtta månader och fick redan mitt första arbete i Sverige som försörjningstekniker på sjukhuset innan jag var färdig. I början jobbade jag på halvtid, som försörjningstekniker, och pluggade på eftermiddagarna. När sedan svenskstudierna var slut, gick jag upp op heltid.

Du pratar svenska helt flytande. Har du någon nytta av det idag?
Jag jobbar på ett spanskt företag där vi hyr ut bilar i den högre klassen med chaufför. För många är det en trygghet att kunna förbeställa en bil som sedan tar dig dit du vill. Du kan beställa en kortare körning, t.ex. mellan flygplats och hotell, en körning på någon timme, hel- eller halvdag för en rundtur till någon plats du vill se eller t.o.m. hyra tjänsten under flera dagar. Detta är en service som inte många känner till att den existerar men priserna är mycket konkurrenskraftiga jämfört med en vanlig taxi och med en kvalitet som är betydligt högre!
För några veckor sedan hade vi en svensk jubilar som hade hela sin släkt från Sverige på besök och då var vi ett bra alternativ för familjens transport. Då jag är den ende skandinavisktalande på företaget fick jag mycket övning i mina svenskkunskaper. Så behöver du en svensktalande (eller engelsk, för den delen) chaufför är det bara att kontakta mig, på tel. 635 640 859.

På vilket sätt var Sverige annorlunda för dig?
Det mest annorlunda var den svenska arbetsdagen, från kl. 08.00 till 17.00, men det har sin naturliga förklaring. På grund av det geografiska läget skulle det vara helt ologiskt att dela upp arbetsdagen som man gör i Spanien, speciellt på vintern.

Du är sportintresserad, vad tycker du om de svenska sporterna?
För att vara ett land med ett relativt lågt invånarantal är de väldigt duktiga på sporter, t.ex. handboll, tennis, hockey och utförsåkning, vilket är imponerande. Fotboll som är min favoritsport, är de ju tyvärr inte så bra på.
Själv åkte jag skridskor i Kungs-trädgården en gång men det var för kallt och jag var livrädd för att ramla och slå ihjäl mig. Det är synd så här efteråt att jag aldrig lärde mig. Skidor har jag bara åkt i Sierra Nevada och det var lika illa med det.

Vad tycker du om svenskarnas förhållningssätt till alkohol?
Alkohol är ett tabubelagt tema i Sverige och att systembolaget fortfarande har monopol på alkoholförsäljningen är helt otroligt tycker jag när man kan köpa alkohol i mataffärerna i större delen av Europa. På den punkten har Spanien en sundare inställning till alkohol då man dricker ett gott rödvin till maten för att njuta och inte med avsikten att bli full. Svensken som har problem med alkohol får inte det för att han flyttar till Spanien utan det är den märkliga alkoholpolitiken i Sverige som har satt sina spår i honom.

Är svenskar rasistiska?
Personligen har jag aldrig haft problem med att vara utlänning, men när jag ser tillbaka på min tid i Sverige, är det inte svenskarnas fel att de stöter ifrån sig det som är okänt. Jag tror att det ligger i människans natur att värna om sitt. Ingen tycker om när det kommer någon utifrån med en annan kultur och traditioner och påverkar levnadsstilen. Det är en ekonomisk fråga, ingen vill ha det sämre för att de är tvungna att dela med sig till någon som egentligen inte hör dit. Svenskarna har trots allt ett sätt att dölja vad de egentligen tycker i jämförelse med andra nationaliteter. Under 60-talet när Sverige behövde arbetskraft utifrån innebar det också att dessa människor tog med sig sin kultur. Till slut känner sig nog svensken lite utstött i sitt eget land. I Spanien håller samma sak på att hända med tanke på invandringen, så det är inget unikt för Sverige.

Hur är det att vara från olika kulturer i ett förhållande?
Det är berikande, ibland komplicerat, men om du är säker på vad du vill behöver det inte innebära problem, snarare tvärtom. Man ska bara ha klart för sig att det är oundvikligt med kulturkrockar och man måste acceptera att det blir missförstånd ibland. Var och en bör hålla på sina ideal.

Vad är det bästa med Sverige?
Utan tvekan, naturen. Mycket grönt, mycket vatten, friheten att kunna röra sig fritt och att det är så rent överallt. Sedan naturligtvis, las suecas!

Vad är det sämsta med Sverige?
Svenskarna är dåliga på att improvisera och vara spontana. De är uppfostrade i ett land där allt är strukturerat och inrutat, ända från det man föds tills man dör. Svenskarna skulle behöva ha mer frihet tror jag, det skulle öka deras livsgnista.
Det är också svårt att underhålla vänskapsförhållanden och lära känna människor över huvudtaget i Sverige.

Vad saknade du mest när du bodde i Sverige?
Den spanska livsstilen, min familj, min mammas paella, klimatet och att kunna gå ner på närmaste bar för att se på en fotbollsmatch!

Svenska respektive spanska män…?
Skillnaden är stor och varje person är en produkt av sin kultur och historia. Svensken är kall och håller sig på sin kant tills man lär känna honom. Då är han en vän man kan lita på. Han ger en bild av sig själv som egentligen inte överstämmer med verkligheten. Han är korrekt, uppför sig väl, är instängd och försiktig.
Spanjoren är mer spontan, pratar högt, är öppnare, beter sig ohyfsat ibland vilket beror på karaktären, är mer social, oorganiserad, men improviserar mer.

Ordet lagom, vad säger det dig?
Det är väldigt svenskt och resumerar vad Sverige och svenskarna står för tycker jag. Svensken är som en bra domare i en fotbollsmatch. Om det inte pratas om honom efter matchen, har han gjort ett bra jobb och hållit sig på sin kant.

Varifrån kommer uttrycket ”Hacerse el sueco” (Att göra sig svensk)?
När Spanien, för länge sedan, dominerade vissa områden som idag tillhör Belgien och Holland befann sig även svenska trupper där. När de spanska trupperna tog svenskar till fånga och skulle förhöra dem, låtsades de att de inte förstod språket. Därav uttrycket som vi spanjorer gärna använder när den man pratar med låtsas som det regnar, inte visar något intresse för samtalet.

Den svenska artigheten?
Typiskt svenskt. Vi spanjorer tackar inte för allt, här tar man för givet att folk vill hjälpa till!

Att dela på notan?
Det tycker jag är bra, i Spanien håller det på att ändras vad gäller betalningen av räkningen på krogen. Det är vanligare och vanligare att man delar på kostnaden när man är några stycken, till och med när man går ut med sin partner. De flesta spanska kvinnor jobbar idag så det är bara logiskt att de betalar ibland.

Vad händer om man tar med en flaska vin till en middag i Sverige?
Svensken tror givetvis att det är en present och ställer in den i sitt barskåp. Spanjoren ställer fram flaskan för att avnjuta den i goda vänners lag. Detta tycker jag tyder på att vi är bättre på att njuta av varje litet tillfälle än vad svenskarna är.

Tar du av dig skorna och ställer dem i hallen när du kommer hem?
Ja, det gör jag! Jättebra, för då blir det mindre att städa! Alla spanjorer borde följa detta exempel. 

Några snabba… Namn: Joaquín Carmona Márquez Ålder: 46 år Född: Torremolinos Familj: Fru Réka, barnen Victor och Félix Yrke: Yrkeschaufför Roligaste han någonsin gjort: Åkt luftballong Favoritplats: Stockholm på sommaren när det är fint väder Favoritmat: Mammas paella Favoritdryck: Vatten

“Svensken är som en bra domare i en fotbollsmatch. Om det inte pratas om honom efter matchen, har han gjort ett bra jobb och hållit sig på sin kant”

E-mail adresse

Tilmeld · Sänd till en vän