Min praoplats på En Sueco

När Svenska Skolan i Fuengirola bestämde att årets praktik skulle läggas under vecka 9 började det bubbla lite i magen. Inte i början kanske, men efter en vecka utan att jag gjort några större ansträngningar för att hitta ett företag jag kunde praktisera på, blev det lite bråttom

– Men vad ville jag då göra? frågade jag mig själv, jag hade ju alltid velat bli journalist. Tänk att få resa jorden runt och sedan berätta för läsarna om mina äventyr, eller att sitta på läktaren när årets VM-final i fotboll avgörs och sedan i skrift försöka förmedla alla intryck och känslor. En tidning skulle det alltså bli.
Jag hittade två svenska tidningar i Fuengirola, i alla fall bara två som har sin redaktion i Fuengirolas närområde och att välja mellan dem var inte särskilt svårt.
Ett mail till En Sueco med förfrågan om praktikplats skickades därför snabbt iväg. Jag var mycket välkommen till företaget och efter ett snabbt möte med Helle, delägare och redaktör, var allt klart, jag skulle få chansen att praktisera på en tidning! 

Dag I
På måndagen gick jag, glad i hågen och med fjärilar i magen, till min praktikplats. Efter att ha hälsat på alla blev jag anvisad ett skrivbord där jag kunde ställa min dator och bre ut mig i största allmänhet.
Den första uppgiften jag fick var inte så svår. – Gå och prata med Magnus, sa Helle till mig, be honom visa dig tidningen. Efter en genomgång av upplägget, annonsplatser och annat som har med tidningen att göra, visade han mig kameran.
– En kamera kan jag väl hantera, tänkte jag, men det var ju så mycket mer än en vanlig kamera. Att kunna ta kort med en mobil verkade inte betyda så mycket i det här sammanhanget. Jag fick i alla fall kläm på det efter ett tag och nästan omgående fick jag chansen att använda mina nyvunna kunskaper i praktiken. Vi åkte nedåt stan’ för att fotografera boulespelare som tränade inför vårens tävlingar.
Lagom till lunch kom vi tillbaks till kontoret. Efter en stärkande måltid i solskenet började jag med eftermiddagens jobb, en artikel baserad på några små intervjuer. Jag frågade fem olika personer om vad de tycker om Spanien, om allt mellan sport och politik. Sedan satte jag mig ner framför datorn och började knattra på tangentbordet för att hinna få in alla svar innan min första dag var slut. Det är ungefär vad en ovan praktikant hinner med under sin första dag på en tidning och nöjd med mig själv slutade jag för dagen.

Dag II
Andra dagen, av totalt tre, började med fortsatt hårt arbete. Sista intervjun skulle in i datorn och efter det skulle jag ut och ta bilder av de jag hade intervjuat (jag hade förstås ingen kamera med första gången). Det var bara att gå ut igen, säga att jag hade glömt kameran och fråga om jag fick ta en bild.
Dagen fortsatte med ännu en lunch i solskenet före eftermiddagens uppgifter. Efter att ha skrivit en inledning samt filat lite på min artikel, var det dags för någon annan att titta på den.
– Den är bra, men du behöver en rubrik och en liten avslutning, sa Réka på redaktionen.
– Ok, jag fixar det, sa jag och var glad för att jag inte hade fått mer kritik.
Jag skrev snabbt en liten rubrik och försökte komma på en avslutning.

Dag III
När man praktiserar får man många uppgifter från skolan. En hel rapport ska skrivas, människor på arbetsplatsen ska intervjuas och arbetsplatsen ska undersökas enligt konstens alla regler, både ergonomiskt och socialt. Under praktikperiodens tredje dag tog jag itu med allt det där.
Efter att jag blev klar med läxan från skolan, kunde jag ägna mig åt något roligare. Till exempel, att bära ut tidningar. Det är faktiskt inte så tråkigt som det låter, man får komma ut och röra på sig lite samtidigt som man jobbar, vilket ju inte är helt fel!

Nu när min praktikperiod snart är slut, om en timme eller så, är jag ännu mer inställd på att arbeta för en tidning i framtiden. Det återstår bara för mig att tacka alla på företaget för den hjälp jag fått samt för allt jag fått uppleva på En Suecos redaktion. 

Och även om man på tidningen kan höra så många som fem olika språk ”snackes” samtidigt (till skillnad från en vanlig tidning där det ofta bara talas ett eller två språk), känns det ändå som att alla hjälper en så gott de kan (eller så gott som jag kan förstå). Jag hoppas bara att jag får lika roligt på andra tidningar som jag kommer att försöka få jobb på i framtiden!

E-mail adresse

Tilmeld · Sänd till en vän