Vårhälsningar från Helle

De bleknande valplakaten längs motor-vägen är ett tydligt tecken på att de spanska valen är över. Framför oss har vi nu fyra år med den ”gamla” regeringen och alla de stora utmaningar som väntar den: att få rätsida på den spanska ekonomin igen, skatte- och arbetslöshetsfrågor samt problem med de våldsamma prisökningarna på bland annat livsmedel. 

Helle Espensen
Redaktör

Ett annat stort tema är immigrationen. Spanien är det land i hela världen som tar emot näst flest invandrare - bara USA tar emot fler. Invandring kan vara en fin sak, men under kontroll. Miljö är också på den globala dagordningen och ett land så stort som Spanien kan helt enkelt inte tillåta sig att ignorera problematiken, så även här förväntas mycket av Zapatero och hans folk. Oerfarenhet kan de ju inte skylla på denna gång. 

However, det är inte bara i Spanien det är valår i år. Även hos storebror på andra sidan Atlanten är valspektaklet igång. 

Som vanlig dödlig kan man väl knappast komma närmare inpå den amerikanska valkampanjen än när jag torkade av leran från stövlarna i Hillary och Bill Clintons trädgårdstäppa, väl? Då jag gjorde det, visste jag inte att det fina, röda huset i skogsbrynet beboddes av så betydelsefulla människor. Jag menar; inga snaggade, kostymklädda typer med öronsnäcka och blicken fylld av laddade pistoler försökte stoppa mig. Jag åkte till Washington för att närmare se striden om världens mest maktfulla position och hamnade vid ett tillfälle vid the Clinton residence, en dag då de faktiskt var hemma. Samma kväll var det nämligen State Union, som frun i huset skulle delta i. 

Det är långt mellan ett valmöte i en vinterkall, svensk gymnastikhall med en omänsklig odör av fotsvett, till en valkampanj i världens enda supermakt, där det varje dag spenderas miljontals dollar på att hitta USA:s 44:e president. Någonstans mitt emellan hamnade den spanska valkampanjen med stora valmöten: laserljus, hög musik och storbildsskärmar. Det finns fler skillnader än likheter mellan en europeisk och den amerikanska valkampanjen. I USA är det tal om en två år lång maraton, där belöningen är världens mest maktfulla position. Den ekonomiska aspekten utgör en enorm skillnad för i USA räcker det inte med att tömma fackföreningarnas kassa och trycka upp en massa affischer. Mycket energi används på fundraising. Och det är inte bara blåögd sympati, utan mer en ”pengar-är-makt”-faktor, som bidrar till att korrumpera politiken i USA. Det uppskattas att varje kandidat spenderar cirka 2 miljoner dollar om dagen - bara på TV-reklam. Att jämföras med PSOE:s sammanlagda budget för hela valkampanjen på 12,6 miljoner euro. 

I Washington talar alla om valet, om ekonomin och om offentliga sjukbidrag. Amerikanerna har vänt blicken inåt och jag får det intrycket att krig i Irak och världens syn på USA inte är det viktigaste för väljarna. 

De glada Clinton-dagarna är oåterkalleligen över och det är åtta år med fokus på terrorbekämpningen snart också, eller? För frågar man rakt ut om fruktan för ännu ett terrorangrepp på amerikansk mark, innebär det helt plötsligt en mängd olika saker. 

Den av kandidaterna som träffar rätt, får vi se den 4 november. 

Vi önskar amerikanerna en trevlig valkampanj och ett LYCKA TILL! till den nya spanska regeringen. Låt oss nu bara hoppas att de noga tänkt efter, innan de nya ministrarna utses - för att undvika det pinsamma efterspel som sågs i Sverige efter det senaste valet. 

E-mail adresse

Tilmeld · Sänd till en vän