 Cecilia Moreno López | |
Text: Mikaela Rudolfsson
Foto: Cecilia Moreno López, Privat - Magnus Lundstedt
”Vad lustigt, ditt namn är mer spanskt än mitt”, utbrister Cecilia när jag kommer för att intervjua henne. Och visst är det ett lustigt sammanträffande att en spanjorska har ett typiskt svenskt namn och jag, som är svenska, har ett ganska vanligt spanskt namn.
”Jag känner mig svensk ända ut i fingertopparna fast jag är född och har bott nästan hela mitt liv i Spanien, tillsammans med spanjorer”, säger hon. Och det är faktiskt det första intrycket jag får av henne - att hon är svensk. Det beror inte bara på hennes nordiskt blå ögon, klockrena svenska eller svenska namn utan också på hennes sätt att tala om Sverige. ”Jag har inget dåligt att säga om Sverige. Det är mitt land! Det var där jag växte upp som barn”, säger Cecilia med ett glatt leende.
När flyttade du till Sverige?
Mina föräldrar och jag flyttade till Hästekulle, en liten by utanför Skövde 1960, då jag var sju år. Min moster bodde där sedan en tid tillbaka och var gift med en svensk man som hon träffade här på solkusten när han var på semester. På 60- talet var arbetslösheten hög här och det var lätt att få jobb i Sverige, så min moster övertalade oss attflytta dit. I Hästekulle började min pappa arbeta med att köra ut mjölk till bondgårdarna.
Integrerades ni snabbt i Sverige?
Man integreras snabbare i ett nytt land när man är liten. Min mamma däremot vande sig aldrig vid att bo i Sverige även om hon jobbade och kunde språket bra. Hon tyckte alltid att det var mörkt när hon gick hemifrån och mörkt när hon kom hem. Min pappa och jag har däremot alltid känt oss hemma i Sverige.
Jag älskar det svenska klimatet och vintern. Jag tycker många gånger att det är kallare här än i Sverige. Min man trodde mig inte förrän vi satt och drack morgonkaffe på terrassen hemma hos min kusin i Skövde för första gången. Det var så varmt att han var tvungen att ta av sig tröjan och han fick gå med kortärmad tröja inomhus också. I Málaga på vintern är man ju tvungen att ta på sig en jacka inomhus ibland för att det är så kallt, om man inte har centralvärme förstås.
Gick det fort att lära sig svenska?
Jag lärde mig jättesnabbt eftersom jag bara var sju år när vi kom till Sverige. På bara fem, sex månader pratade jag flytande svenska.
Du har aldrig gått i spansk skola?
Hela min skolgång har varit svensk så jag har själv fått lära mig läsa och skriva på spanska. I Sverige läste jag ett år franska för på den tiden kunde man inte välja spanska som andraspråk.
Du har jobbat på Cloetta, berätta?
Pappa fick jobb i Linköping så vi flyttade dit och då hoppade jag av skolan. Jag hade ingen lust att byta skola. Lärarna och mina föräldrar tjatade såklart på mig att jag skulle fortsätta. Jag var duktig på språk och de tyckte det var synd att jag skulle lägga av, men jag är så bestämd av mig att det inte fanns en chans att de kunde ändra på mitt beslut. Då började jag på Cloetta, men lönen fick jag ge till mamma och pappa. Idag ångrar jag att jag inte gick ut grundskolan. Därför har jag alltid försökt få mina barn att göra det jag anser att jag borde ha gjort, som t.ex. att studera vidare på universitetet.
Varför flyttade du tillbaka till Spanien?
Jag flyttade tillbaka 1971, men det var inte alls meningen! Jag skulle bara åka till Málaga på semester för att hälsa på min mormor som var sjuk. Min mamma hade varit här i några månader för att ta hand om henne. Jag kom hit och träffade Pedro, en jättesnygg kille som jag tyckte skulle passa mig perfekt, så det blev ingen tillbaka resa! Jag blev gravid ganska snart och eftersom vi befann oss i Spanien så var vi tvungna att gifta oss. Jag var 17 år då. Mina föräldrar flyttade inte tillbaka till Spanien förrän 1980.
Vad fick du för intryck av Spanien när du kom tillbaka?
Något som chockade mig när jag kom tillbaka från Sverige till Mijas Pueblo för över 30 år sedan var att många hem inte hade något riktigt badrum. Det hade ofta ett uthus med bara ett hål i golvet där man fick nöja sig med att uträtta sina behov.
Överlag så tyckte jag inte alls om de spanska hemmen. De var inte hemtrevliga med dessa kalla stengolv. Dessutom gick folk in med skorna. Det har jag aldrig har kunnat vänja mig vid. Hemma hos mig använder vi inneskor. Något jag också tyckte var väldigt märkligt var att alla hade så fula tänder. Jag tror knappt de visste vad en tandläkare var för någonting. Här gick man bara till tandläkaren när en tand måste dras ut.
Vad tyckte du om spanska män?
Jag gillade inte spanska mäns svartsjuka och ”machostil”, att frun skulle göra allt hemma medan de gick ut med sina vänner för att ta sig en öl.
Det hade jag aldrig gått med på. Nu är det väl inte så längre och Pedro har aldrig varit sådan. Därför har det hållit mellan oss. Vi kunde ha våra kontroverser men vi bråkade aldrig. Ibland kunde Pedro tycka att jag skulle ta av mig min kortkorta kjol men jag gjorde klart för honom att min klädstil var en del av mig och det fanns ingen som kunde ändra på det.
Han var väldigt förstående för att jag var annorlunda och att jag var van vid att kvinnan var mer jämlik mannen. När vi flyttade ihop fick han t.ex. lära sig att ta hand om sina egna saker. Jag sa, ”här har du dina kläder, ta hand om dem själv”, och det gjorde han.
Hur var det att komma tillbaka hit som tonårstjej?
Det var väldigt svårt eftersom Spanien var så efter i allt, speciellt när det gällde kvinnans roll i samhället. I Sverige på den tiden hade tjejer mer frihet. De kunde vara ute och träffa killar utan att det ansågs som olämpligt medan det var direkt förbjudet i Spanien. Spanjorerna och speciellt spanjorskorna tyckte nog att jag var lite rebellisk eftersom jag rökte och klädde mig i korta kjolar. När jag gick på promenad uppe i Mijas hade jag allas ögon på mig.
Hur blev du mottagen av din mans familj?
De är ganska konservativa och ansåg att jag var ”utlänning” eftersom jag betedde mig annorlunda och hade en vågad klädstil. När jag blev gravid fanns det trots allt inget annat alternativ för dem än att acceptera mig för den jag var eftersom jag skulle gifta mig med deras son.
Jag minns så väl en dag när jag var på besök hemma hos mina svärföräldrar. Det var i början av Pedros och mitt förhållande och jag hade inte bott så länge i Spanien då. Hans mamma hade satt fram mat till honom och lagt fram hans kläder på sängen för att han skulle byta om. Jag tänkte för mig själv, ”Gud, vad är jag på väg att ge mig in i. Jag vill inte hamna vid spisen och serva mannen hela dagarna som spanjorskorna gör”. Men som tur var, visade det ju sig att Pedro inte var sådan.
Är det någon skillnad på att växa upp i Sverige respektive Spanien?
Det är stor skillnad. Vi bodde på landet och min uppväxt har varit typisk svensk tycker jag. När jag var liten var vi ute mycket i skogen som vi hade precis bakom huset. Vi plockade svamp, hjortron och smultron. Jag lärde mig simma i sjön som låg i närheten, Murrsjö, jag åkte skridskor och skidor på vintern och var med i ett handbollslag när jag var 10 år. Om jag hade vuxit upp i Málaga så hade min barndom sett väldigt annorlunda ut. Jag hade förmodligen lärt mig simma i Medelhavet, jag hade inte plockat bär i skogen eller åkt skridskor och skidor. Jag hade inte heller varit med i någon sportklubb eftersom de inte existerade här på 60-talet.
Skolsystemen i båda länderna är också väldigt olika. I Sverige fick man allt skolmaterial gratis och skolmat till skillnad från i Spanien där man fick betala för allt. Jag älskade den svenska skolmaten, vilket de andra barnen tyckte var konstigt, speciellt spenatsoppa med ägghalva!
Finns det någonting som du aldrig har kunnat vänja dig vid här?
Gallren för fönstren. Varför har de flesta hus i Spanien galler för fönstren? I Sverige finns det inte ett fönster som har galler. Jag har frågat folk om gallrena och de säger att man kan bli rånad om man inte har dem. Men när jag kom tillbaka till Spanien så sov många med dörren olåst, därför undrade jag varför man då har galler för fönstren? Det känns ju som om man är i ett fängelse. Jag förstår ännu idag inte vitsen med gallrena.
Första gången min man Pedro var med mig i Sverige tyckte han att vi skulle hjälpa min kusin att ta in tvätten och trädgårdsmöblerna. Jag förklarade att här lämnar man sakerna kvar ute.
I Sverige har man helt enkelt mer respekt för andras egendom.
Hur upplevde du dina jämn-åriga kamrater i Spanien?
Jag tyckte det var konstigt att de inte kunde prata engelska.
Det var också konstigt att de var ute till så sent på kvällarna trots att de skulle till skolan dagen efter. Jag var tvungen att vara hemma senast klockan 22.00 för att jag skulle orka gå upp dagen efter.
Känner du dig spansk eller svensk?
Jag har alltid känt mig svensk och det är även så folk ser på mig. Mina barn har alltid undrat hur det kommer sig eftersom jag är född i Spanien och har bott här större delen av mitt liv. Men det beror på att jag växte upp där när jag var liten, då man är som mest formbar och det har satt sin prägel på mig. Min kusin som alltid har bott i Sverige tycker att jag är mer svensk än vad hon är. När hon frågar vad jag vill äta så säger jag alltid att jag vill ha ärtsoppa och då skrattar hon. Trots allt märker jag att spanjorskan i mig kommer fram i många sammanhang, speciellt på jobbet där jag alltid hälsar på alla, medan många skandinaver går förbi varandra utan att säga någonting.
Har det påverkat dig som person att ha bott utomlands?
Jag tror att alla föds med sin personlighet så jag hade nog inte varit annorlunda om jag bara hade bott i Spanien. Vissa vanor har jag ändå självklart anammat och det har bl.a. avspeglat sig på hur jag har uppfostrat mina barn. Ett bra exempel på det är att de tar tag i saker på en gång. Någon ”mañanastil” – det gör jag imorgon - har jag aldrig gått med på. Så kan det vara här många gånger och det gör mig galen.
När barnen var små var jag väldigt strikt med maten. De skulle äta en riklig kost med grönsaker och godis fick de bara på helgerna. Här åts det mest tortilla de patatas och friterad mat. Något som förvånade spanjorerna var att jag gav mina barn mjölk till lunch. Här var det helt otänkbart och jag fick ofta höra hur konstigt de tyckte att det var. Jag har väldigt starkt inflytande på folk, speciellt på min familj och mina barnbarn har också växt upp med dessa svenska vanor trots att de aldrig har bott i Sverige.
Har dina jobb i Spanien varit relaterade till svenska företag?
Under en tid jobbade jag med svenska tandvårdsprodukter för ett svenskt företag, Andudental. Sedan har jag jobbat i en engelsk familj som städerska och jag tog också hand om deras pappers-arbete på spanska som de inte kunde sköta själva. Nu jobbar jag i det danska köpcentrumet Centro Idea och självklart är det viktigt att kunna skandinaviska, engelska och spanska här.
Skulle du kunna tänka dig att flytta tillbaka till Sverige?
Javisst! Hade det inte varit för min familj här i Spanien skulle jag flytta tillbaka till Skövde direkt! Alla utom min son Francisco, som vill prova på att bo där för upplevelsens skull, vill bo kvar här i Spanien så det blir nog aldrig av. Jag älskar lugnet i Sverige. När postbilen kommer så märker man den inte ens. Här är det så mycket trafik som för oväsen överallt, även i Mijas Pueblo där jag bor.
Vad är det bästa med Sverige?
Systembolaget är det bästa med Sverige! Det borde införas i alla länder så att minderåriga inte kan köpa alkohol lika lätt som i Spanien. Att man respekterar andra människors egendomar, har mer respekt för varandra och för naturen är också något som jag värderar högt i Sverige.
Och vad är det sämsta?
Att man måste betala för att gå på allmänna toaletter. Sist jag var i Sverige var jag i centrum i Skövde och behövde gå på toaletten. När jag fick se att jag var tvungen att stoppa i en femkrona trodde jag inte att det var sant.
Vad saknar du mest från Sverige?
Den svenska julen utan tvekan. I Sverige börjar förberedelserna tidigare än här. Man pyntar och bakar för fullt redan vid första advent. Bland det vackraste som finns är när det snöar runt jul. Jag saknar också att åka skridskor och skidor väldigt mycket.
Det sämsta med Sverige är att man måste
betala för att gå på allmänna toaletter
Vad är det bästa som Sverige har tillfört dig?
Jag vet väldigt väl vem jag är och jag lägger mig inte i andra människors liv, vilket annars är väldigt vanligt här. Jag respekterar alla människor och tar dem för var de är.
Svensk vs. spansk mat?
Det finns fler råvaror att välja mellan här. Fler färska fisksorter och framför allt grönsaker. Men jag älskar den svenska maten, och jag gör ärtsoppa, kalops, kåldolmar, köttbullar, korvgryta mm, som är väldigt uppskattat hemma.
Hur tror du det skiljer sig att ha familj i Sverige respektive Spanien?
Den största skillnaden är nog att de flesta svenska ungdomar har större ekonomiska möjligheter att flytta hemifrån än spanska. När jag kom tillbaka till Spanien kunde jag inte tro mina ögon när jag såg människor på 30-40 år som fortfarande bodde hemma. Ändå tog det hårt på mig när mina barn flyttade hemifrån.
Vad har du för band till Sverige idag?
Mina kusiner och kusinbarn bor i Skövde. Efter att ha flyttat tillbaka till Spanien tog det sju år innan jag satte min fot på svensk mark igen. Jag stannade en månad och det var underbart. Sedan tog det ytterligare 27 år tills nästa gång. Nu får jag njuta av mitt Sverige åtminstone en gång om året då jag åker och hälsar på min släkt.
Vad tror du att du hade gjort idag om du inte hade klivit på planet för att hälsa på din mormor för 37 år sedan?
Jag hade nog kompletterat mina betyg på komvux, bott i Skövde, studerat medicin och varit läkare idag. Ibland när jag är lite uttråkad tänker jag, ”varför bröt jag inte ett ben eller något när jag klev av planet i Málaga så att de hade skickat hem mig till Sverige igen”. Men jag tror det är ödet som har gjort att jag nu lever i Spanien.
| Några snabba… Namn: Cecilia Moreno López Ålder: 54 år Född: Málaga Familj: Maken Pedro, Barnen; María-josé, Cecilia, Francisco, Eliza samt sju barnbarn Yrke: Säljare, Cort Idea Roligaste hon någonsin gjort: Åka sopsäck i Sierra Nevada Favoritplats: Värsås Favoritmat: Kåldolmar Favoritdryck: Ett gott Riojavin |
Profiler | Maj 2008
| E-mail adresse | Tilmeld · Sänd till en vän |
