Bo Rosenkilde

På samma sätt som blodprov säger något om vad som sker inne i kroppen, avslöjar urinen en del om vilka avfallsämnen som finns i kroppen. Och hur kommer det sig? Därför att urinen är ett extrakt från blodet. Urinen bildas helt enkelt genom att blodet rensas i njurarna och avfallsämnena förs ut ur kroppen med urinen

Text: Bo Rosenkilde, Specialistläkare i kirurgi


Bakgrund
Det rinner över en liter blod genom njurarna varje minut! Under samma tid lämnar däremot endast några milliliter vätska njurarna, i form av urin. Det sker således en enorm filtration och återupptagning av vätska i njurarna.
I blodet finns avfallsämnen som utsöndras från celler i hela kroppen. Dessa avfallsämnen går inte tillbaka i njurarna och avlägsnas därför med urinen. Ett viktigt undantag är socker (glukos) som njurarna bara delvis kan ta tillbaka. När mängden socker i blodet är mycket hög, hinner njurarna inte med att ta tillbaka detta viktiga energiämne. Det ”rinner över” och följaktligen kan man mäta det i urinen.

Vad kan ses i urinen?
Tre saker:
1. Avfallsämnen som kan mätas
biokemiskt
2. Kroppens egna celler
3. Eventuella mikroorganismer 

1. Urinens biokemi.
Det finns många avfallsämnen i urinen, bland dessa även mediciner. Det är t.ex. orsaken till att man hos idrottare, i urinen kan se om de är dopade eller ej.
Avfallsämnet kreatinin, som skapats i musklerna, säger något om hur njurarna mår. Då muskelmassan mer eller mindre är jämn under flera timmar/dagar, utsöndras där en konstant mängd kreatinin. Om njurarna fungerar, utsöndras kreatininet snabbt och koncentrationen i blodet är begränsad. Om njurarna däremot inte fungerar, samlas kreatininet upp i blodbanan, vilket kan mätas genom ett blodprov.
Som ovan nämnts, skall det inte finnas socker i blodet. Finns det det, är sannolikheten för socker-sjuka stor. Om sockersjukan dess-utom skenar iväg under en tid, skapar de drabbade cellerna några avfallsämnen som heter keton-ämnen. Dessa urskiljs också i urinen, alltså får man en god idé om hur allvarligt sjuk patienten är.

2. Kroppens egna celler
Det skall heller inte förekomma andra celler i urinen än urinvägarnas egna överskottsceller, inte heller skall där finnas röda eller vita blodceller. Om det sistnämnda är fallet är det ett tecken på infektion i urinvägarna. Om det finns röda blodkroppar i urinen kan orsakerna vara flera och det skall alltid undersökas, grundligt! 

Blodet kan komma från njurarna, blåsan eller prostatan.
Njurarna undersöks med iv-urografi, då man sprutar kontrast (som samlas i urinen), in i blodådrorna. Kontrasten visar hur snabbt njurarna drar till sig kontrasten, hur njurarna ser ut i profil och hur kontrasten rinner ut ur njurarna och ned i blåsan. Blåsan och prostatan undersöks bäst med ett cystoskop då man kikar upp genom urinröret.
Genom dessa två undersökningar kan polyper och cancer hittas, men blodet kan också härstamma från en ytlig blodådra. Slutligen kan även en sten på ett eller annat ställe i urinvägarna, ge blod i urinen.

3. Urinens mikrobiologi
Det skall inte finnas mikroorganismer i urinvägarna - varken bakterier, svamp eller andra mikroorganismer, som t.ex. klamydia. Då bakterierna utsöndrar nitrit, kan man genom att mäta nitrithalten, se om det finns bakterier i urinen eller ej. Men bäst är att undersöka urinen i mikroskop, där mikroorganismerna direkt kan ses, eller göra en urinodling.
Man kan alltså få väldigt mycket information genom att undersöka urinen - en undersökning som både är billig och lätt att göra.

E-mail adresse

Tilmeld · Sänd till en vän