 Kung Juan Carlos | |
Under sin stränga uppväxt visste han att hans öde var förutbestämt och att han var den utvalde att ta över efter Franco. Men att tjäna Spanien är för kungen en både viktig och ärofylld uppgift, som han alltid utför korrekt. Bortsett kanske från den gången när han bad den venezolanske regeringsledaren att hålla käft
Det har en gång sagts att kung-liga namn är ett bra sätt att testa minnet på och detta påstående kan väl även sägas gälla den spanske kungen. Han är döpt till Juan Carlos Alfonso Victor María de Borbón y Borbón-Dos Sicilia. Hans tilltalsnamn är dock Juan Carlos I av Borbón eller rätt och slätt, kung Juan Carlos. Han är brorson till den spanske kungen Alfonso XIII och son till Don Juan de Borbón, greve av Barcelona, och María de las Mercedes de Borbón y Orleans, prinsessa av Dos Sicilias. Spaniens kung föddes 5 januari 1938, inte i Spanien som man kanske skulle kunna tro, utan i Rom (under sina föräldrars exil). Föräldrarna var tvungna att fly i exil vid utnämningen av den andra republiken i Spanien 1931. Även om republikens tid blev kort, återinfördes inte monarkin efter inbördeskrigets slut eftersom general Franco då övertog makten som han behöll fram till sin död 1975. Fadern till Juan Carlos, Don Juan, som skulle ha varit kung egentligen, avsade sig tronen officiellt 1977 till förmån för sin son Juan Carlos, som redan verkade som kung. Då Juan Carlos var pojke, hade Franco och Don Juan ingått ett avtal om att Spanien en dag skulle ha sin monarki tillbaka, även om landet hoppade över en hel generation i tronföljden.
En äkta Borbón gråter bara när han är ensam
Juan Carlos har beskrivit sina barn- och ungdomsår som en period som ”jag helst vill glömma”. Familjen beslutade 1946 att åka tillbaka till Spanien, närmare bestämt till slottet Estoril utanför Madrid. Detta tyckte däremot den åttaårige Juan Carlos inte om.
Medan hans familj installerade sig i sitt nya hem i Spanien, skickades han till en religiös konstskola i Freiburg, Schweiz. Enligt kungen själv markerade detta slutet på hans barndomsår. ”Min inskrivning på internatet var ett adjö till min barndom. Min far förbjöd min mor att ringa mig de första två veckorna” berättade kungen 1978 till den tyska tidningen ”Well am Sonntag”. På internatet i Schweiz, långt borta från sin familj, lärde han sig att ensamheten är en tung börda att bära. Men som en äkta Borbón, grät han bara när han låg ensam i sin säng och ingen såg honom. Detta var, vad hans far hade lärt honom. Det var inte grym- eller hjärtlöshet som motiverade Juan Carlos far att skicka sin åttaårige son, bort från familjen. ”Han visste, något som jag även insett långt senare, att om man ska kunna bära ansvaret för ett helt land, måste man ha en sträng uppfostran”. Juan Carlos var i Schweiz i två år innan han hämtades till Madrid. Efter ett tre timmar långt samtal var Franco och hans far överens om vikten av att han utbildades i Spanien. Den 8 november 1948 kom han till huvudstaden, inte för att återförenas med sin familj, utan för att bo på ännu en konstskola, ”Las Jarrillas”. Franco, som inte själv hade några söner, hade tagit honom under sitt beskydd och mottog honom personligen den 24, samma månad.
Den misslyckade kuppen
1969 utnämndes Juan Carlos officiellt till Francos efterträdare. Sex år senare och två dagar efter diktatorns död, utropades han 22 november 1975 till kung. I parlamentet höll han sitt första tal i vilket han gav uttryck för de idéer som låg till grund för hans regering: att återinföra demokratin och att vara kung för alla - utan undantag. Så de första fria valen efter inbördeskrigets början 1936, hölls således 1977, varefter parlamentet utarbetade den spanska författningen som antogs 6 december 1978. I den godkänns Juan Carlos som högste ledare för staten, ”jefe de estado”. Efter demokratins införande var spanjorerna i början avvaktande. Vem var deras nye kung? Vad ville han? De två frågorna besvarade kungen själv den ödesdigra dagen, 28 februari 1981. Beväpnade högerextremister intog parlamentet och försökte genomföra en militär statskupp, men kungen handlade resolut och kontaktade alla högtstående generaler med beskedet att de skulle hålla sig lugna. I ett TV-tal senare på kvällen, försäkrade han spanjorerna om att deras demokrati hade kommit för att stanna. Juan Carlos hade iklätt sig rollen som kung och hans popularitet växte från denna dag, folk kommer fortfarande ihåg honom för denna händelse. Senare var Juan Carlos med om att stödja Spaniens inträde i den Europeiska Unionen. Som den Europamedborgare han själv är, har han ofta framhävt vikten av att ha en europeisk identitet som spanjor. 1986, då Spanien äntligen gick med, såg man en stolt kung, som inte kunde dölja sin glädje.
Den stora tragedin
Juan Carlos är en beläst herre men det är speciellt inom det militära som han har sin utbildningsmässiga bakgrund. 1954 avslutade han sin gymnasieutbildning i San Isidro, Madrid och under åren 1955-1959 studerade han vid militärakademien för luftvapnet, armén och marinen. Det var också under denna period som han praktiserade på skolskeppet ”Juan Sebastián Elcano” och uppnådde sin titel som sjöofficer. 1960-61 kompletterade han sin militärutbildning med studier inom juridik och statsekonomi.
Efter ett halvt års förhållande, gifte sig Juan Carlos den 14 maj 1962 i Athen med den grekiska prinsessan Sofía (kung Konstantins syster). Efter deras bröllopsresa flyttade de in på slottet Zarzuela i Madrid, där de fortfarande bor. 1963 föddes deras första barn; Elena. Två år senare fick de ännu en dotter, Cristina och 1968 kom sonen Felipe. Idag har barnen givit honom totalt åtta barnbarn som han älskar att vara tillsammans med, t.ex. under den årliga semestern på Mallorca, där hela familjen samlas i kungafamiljens sommarresidens. När man vet lite om kungens barndom, är det ganska förståeligt att han föredrar att glömma de svåra barn- och ungdomsåren.
Förutom separationen från familjen och de hårda, ensamma vistelserna på konstskolorna, är hans största sorg och trauma utan tvivel sitt ofrivilliga dråp på sin yngre bror Alfonso. Alfonso träffades i huvudet av en kula från en revolver som Juan Carlos och hans 14-årige bror lekte med, då de inte trodde att den var laddad. Det var under påskhelgen 1956 på familjeresidenset Estoril som olyckan inträffade och den blivande kungen var då endast 18 år gammal. Episoden är bland det mest personliga och smärtfulla i kungens liv och den nämns i stort sett aldrig i spanska medier. Det faktum att den stora veckotidningen Hola i sitt 15 sidor långa födelsedagsreportage över kungens liv från januari i år, inte nämner händelsen med ett enda ord, säger något om hur tabubelagt det inträffade är.
Alla spanjorers kung
Juan Carlos är en passionerad sportutövare, speciellt skidor och segling är hans stora intressen. Kungahuset är alltid på plats när spanska idrottsmän tävlar i OS, för att därmed visa sitt fulla stöd. Landslagssport är ju en aktivitet som hela landet kan samlas kring och att hålla ihop spanjorerna kanske det finns ett större behov av just nu, när det fortfarande finns växande självständighetstendenser bland vissa spanska regioner. Rollen som ”alla spanjorers kung” är därför Juan Carlos och resten av kungafamiljens nog allra viktigaste roll. I alla fall om monarkin även i framtiden ska ha en mening för majoriteten och om Spanien även fortsättningsvis skall vara ett land. Det är kungahuset fullständigt klar över och gör sig därför mycket besvär med att besöka de allra minsta städer i landet, så att ingen känner sig mindre betydelsefull än någon annan. Och liksom de flesta andra europeiska regenter, håller Juan Carlos också det traditionella nyårstalet, sista dagen på året, där han inte glömmer att tacka de spanjorer som förtjänar att bli framhävda och att nämnas. I sina många tal runt om i landet döljer vanligtvis kungen aldrig att hans viktigaste uppgift i livet är att tjäna Spanien. Opinionsmätningar visar också att kungen är en populär man och att de flesta spanjorer är nöjda med monarkin. Men, som i alla samhällen, finns det grupper som inte bryr sig om kungahuset och det kungen står för. Våren 2007 gick en rad katalanska extremister ut på gatan för att bränna bilder av kungaparet i protest mot monarkin och det enade Spanien. Bilderna visades vid upprepade tillfällen på TV och medborgarna, liksom politikerna, tog kraftigt avstånd från händelsen; flera blev direkt chockade över att se bilder av deras kungapar i lågor. Samhällsdebattörer menar att händelsen hade varit otänkbar för bara 10 år sedan och att kungahuset idag står inför en svårare uppgift. Kungahusets roll har inte diskuterats så ofta som nu, hävdar de.
¿Por qué no te callas?
Kungen är protektor för flera organisationer och har ofta ett hektiskt program. Mycket av tiden går åt till utlandsresor och det sägs att kungen varit i stort sett alla länder i hela världen på sina många statsbesök, ofta i sällskap med drottningen. Speciellt med de latinamerikanska länderna har Juan Carlos ett nära förhållande. Han är känd för att stödja en ny stil i förhållandet till dessa länder. En stil där man satt varje lands egenskaper i fokus, samtidigt som man framhävt det gemensamma språk- och kulturarv som binder samman länderna. Kungen är en självskriven gäst vid de traditionsrika iberoamerikanska toppmötena och var naturligtvis även med vid det första, som hölls i Mexico 1991. Vid det senaste mötet i Chile i höstas gick dock inte allt enligt etiketten. I sällskap av regeringschefen Zapatero, som diskuterade politik med den venezolanske ledaren Hugo Chávez, kom de berömda orden plötsligt ur munnen på kungen, som helt uppenbart inte ville lyssna på Chávez beskyllningar om att Spaniens tidigare ledare José María Aznar var fascist. ”Por qué no te callas” - varför håller du inte käft - sade han till Chávez varefter han lämnade mötet i protest. Händelsen med den annars politiskt och ytterst korrekte och neutrale kungen, har spelats upp många gånger, till både nöje och förargelse för allmänheten. Episoden var nära på att kosta vänskapen mellan Venezuela och Spanien och många handelsförbindelser var under en lång period hotade. Hugo Chávez är en mycket stolt man som inte tål tillrättavisningar från någon, inte ens från en kung. De flesta spanjorer har dock tagit fadäsen med ett vanligt humoristiskt lugn och många har t.o.m. laddat ned kungens verbala utbrott som ringsignal i deras mobiltelefoner. Bli därför inte överraskad om du en dag hör kungen be dig att hålla käften, medan du väntar i snabbköpskassan.
Kung Juan Carlos I
Fullständigt namn: Juan Carlos Alfonso Victor María de Borbón y Borbón-Dos Sicilia
Född: 5 januari 1938 i Rom
Familj: Gifte sig 14 maj 1962 med den grekiska prinsessan Sofía, tre barn -Elena, Christina och Felipe, 8 barnbarn
Kultur | Maj 2008
| E-mail adresse | Tilmeld · Sänd till en vän |
