 Francisco Espinosa fick aldrig lära känna sin egen far. Han blev skjuten sex månader innan Francisco kom till världen. | |
Text och bild: Arne Bjørndal
”Jag är inte ute efter hämnd”, säger 70-åriga Francisco Espinosa lågt. ”Jag önskar bara att jag hade en grav att sörja vid samt att få veta sanningen om vad som skedde den februaridag 1937 då min far blev hämtad av Francos falangister.
Francisco fick aldrig lära känna sin far. Han blev skjuten sex månader innan Francisco kom till
världen. Nu ligger fadern i en av de många massgravarna här. Det vet Francisco.
”Min far var ingen upprorsmakare eller förbrytare. Han försvarade bara demokratin”, säger Francisco.
I januari 1937 riktade falangisterna det avgörande angreppet mot storstaden Málaga. På tre veckor blev staden besegrad. ”El Caudillo” – ledaren – generalísimo Francisco Franco tog ut en fruktansvärd hämnd på sina republik-anska fiender.
Spaniens största massgrav
På den gamla San Rafael kyrkogården, lite utanför Málagas moderna centrum, ligger förmodligen mer än 4.000 republikaner och andra offer för Francos terror begravda i massgravar. Det kan finnas så många som 30 massgravar på den 70.000 kvadratmeter stora kyrkogården, menar arkeologerna. Platsen var från början de fattiga spanjorernas kyrkogård. Direkt efter att falangisterna intog Málaga, började man att använda kyrkogården som gravplats för tusentals spanska socialister, anarkister, liberaler och kommunister. Hit körde man fångarna, ställde upp dem mot murarna, sköt dem och sedan knuffades de ner i massgravarna. Hitintills har arkeologerna öppnat sju massgravar, men många fler har hittats. 200 rester efter människokroppar har hämtats upp ur varje grav och skeletten ligger tätt på varandra i flera lager.
”I ingen annan stad i Spanien har man hittat så många offer från inbördeskriget”, säger Francisco som är ordförande i föreningen Asociación contra el Silencio y el Olvido por la Recuperación de la Memoria Histórica de Málaga (Föreningen mot tystnad och glömska och för återupptagandet av det historiska minnet av Málaga).
Svår identifiering
Under Francos diktatur, från 1939 till 1975, var det tabu att tala om avrättningarna här på San Rafael kyrkogården, eller andra förbrytelser av regimen mot det spanska folket för den sakens skull. Efter Francos död fortsatte den offentliga tystnaden i form av stillatigande tvärpolitisk överenskommelse, nästan ända fram till idag. Spanien var ännu inte redo för att göra upp med nästan 40 års diktatur, ansåg politikerna.
Men i december i fjol införde det spanska parlamentet Las Cortes, lagen som öppnar detta mörka kapitel i Spaniens moderna historia för den slutliga uppgörelsen med Franco-diktaturen.
Det fick en stor betydelse för San Rafael kyrkogården, Francisco och många andra tusen anhöriga till offren.
Innan lagen trädde i kraft, ville kommunen anlägga en park på denna kyrkogård -som lades ner 1987- men det satte vår förening med sina 400 medlemmarna stopp för, med hjälp av Málagas lokalpolitiker, berättar Francisco Espinosa.
Inne på kyrkogården, förbi den låsta porten och hundra meter till höger från ingången, arbetar 10 arkeologer i grupper med att gräva fram benrester, skallar, rester av kläder, skor, bälten, knappar och krucifix – allt som kan underlätta en identifiering av offren.
Resterna läggs i numrerade trälådor, en för varje individ. Eventuella indikationer på benbrott, sjukdomar och andra förhållanden registreras också.
Varje massgrav innehåller ända upp till sex lager med lik. Mellan lagren strödde man kalk för att påskynda förruttnelseprocessen vilket gör identifieringsarbetet än svårare. Hitintills har fler än 1.300 människorester grävts fram.
Väntar på svar
Precis utanför kyrkogårdsmurarna, bara tjugo meter från stället där de flesta fångar ställdes upp och blev skjutna den dramatiska februaridagen 1937 -i en nedsliten och fallfärdig gammal byggnad- har Franciscos förening sitt lilla kontor. Hit kan folk som letar efter sin far eller annan nära manlig anhörig vända sig. För närvarande har inte föreningen många svar att ge. Identifieringsarbetet kommer att ta lång tid.
Juliana Sánchez García är 77 år gammal och en av dem som väntar på ett svar. En gång i veckan kör hon hit från byn Rute (som ligger ett par timmars körväg norr om Málaga) för att följa utgrävningsarbetet. Den dagen arkeologerna hittar fadern eller något som kan ha tillhört honom, vill hon vara där för att hjälpa till med identifieringen.
Juliana vara bara sju år då hennes far blev hämtad av falangisterna. Tre dagar senare blev han skjuten. Hans brott var att han var medlem i Socialistpartiet.
Sedan 1977, två år efter Francos död, har Juliana försökt ta reda på vad som hände med fadern. Först 2002 fick hon veta att han låg begravd här på San Rafael.
Offentligt stöd
Franciscos förening har arbetat i flera år för att få igenom kravet på att alla offer från Francotiden måste grävas fram från de omärkta massgravarna på San Rafael kyrkogården. “2004 reste vi till Madrid för att tala med regeringens vicepresident, María Teresa Fernández de la Vega. Hon berättade om regeringens arbete med det nya lagverket. Efter ett tag övertygade vi de regionala myndigheterna om att arbetet med att anlägga en park här måste vänta tills utgrävningarna var genomförda”, säger Francisco.
Arbetet med att öppna massgravarna startade i oktober 2006. Både kommunen i Málaga, den andalusiska regionala regeringen och central-regeringen i Madrid finansierar utgrävningarna.
Geofysiska institutet vid universitetet i Granada är engagerat i att lokalisera massgravarna bl.a. med radar. Med hjälp av gamla militärarkiv, kyrkoböcker och fängelseregister har Franciscos förening sammanställt listan med mer än 4.000 namn på fångar som blev skjutna vid de gamla kyrkogårdsmurarna. Det är fortfarande möjligt att se kulhål i murarna, även om man målat många lager på dem genom åren. Forskarna menar att i Málagaprovinsen ska mer än 6.500 personer ha blivit begravda i sammanlagt 82 massgravar. I hela Spanien ska det finnas 55.000 offer för Francos regim i närmare 650 massgravar. San Rafael kyrkogården är den klart största som man hittills har funnit.
Med lagen i handen
Efter att ”La ley de Memoria Histórica” – lagen om historiska minnen – godkändes av det spanska parlamentet i december förra året, har Francisco och alla andra spanjorer som vill veta sanningen om Francotiden fått juridisk uppbackning i processen. Ingen spansk kommun kan längre säga nej till kravet om att öppna mass-gravarna som finns runtom i detta stora land.
Både Juliana Sánchez García och Francisco Espinosa tycker att det är på tiden att Spanien äntligen gör upp med sitt förflutna. Men det är fortfarande många känslor knutna till den här tiden och många spanjorer fruktar att den pågående debatten ska dela Spanien i två läger och att lagen ska öppna sår som ännu inte hunnit läka helt.
La ley de Memoria Histórica
Spaniens nya lag om historiska minnen antogs av det spanska parlamentet “Las Cortes” i december 2007, 32 år efter diktatorn Francisco Francos död. Enligt lagen fördöms Francos kupp och nästan 40 år långa diktatur för första gången officiellt.
Lagen säger bl. a. att:
· Alla symboler från Francotiden ska bort
· Ideologiska, politiska eller på religiösa grunder utdömda domar från Franco- tiden förklaras ogiltiga
· Anhöriga till offren som avrättades mellan 1968 och 1977 i Spanien erbjuds ekono- miska ersättningar
· Massgravarna ska lokaliseras och offren ska i största möjliga grad identifieras och ges en värdig begravning
Francisco Franco
· Född 1892, död 20 november 1975
· Deltog i upproret mot den spanska repu- bliken och blev högerupprorsmakarnas ledare under det spanska inbördeskriget
· Styrde Spanien med brutal hand som diktator fram till sin död 1975
· Känd som generalísimo Franco eller “el Caudillo”, ledaren
Källa: Wikipedia
Vis stort kort
Det spanska inbördeskriget 1936-1939
· Kriget utkämpades mellan högersidan (nationalisterna) och vänstersidan (socialister, anarkister, kommunister och liberaler)
· Vänstersidan stöttade den demokratiskt valda regeringen
· Högersidan med sin ledare Franco gjorde uppror mot republiken och ville återinföra monarkin
· Högersidan fick massivt militärt stöd av Hitler-Tyskland och av Mussolini i Italien
· USA, Storbritannien och Frankrike var neutrala. Bara Stalins Sovjetrepublik gav aktivt militärt och ekonomiskt bistånd till de spanska republikanerna
· Idealister från hela Europa stöttade den folkvalda republiken och regeringen. Många tusentals frivilliga reste till Spanien för att gå med i de ”Internationella Brigaderna”
· Omkring 500 svenskar anmälde sig till tjänsterna på republikens sida och cirka en tredjedel av dem dräptes i krigshandlingarna
· Inbördeskriget anses genom historien vara ett av de blodigaste krigen i modern historia
· 1937 bombade tyska flyg den Nord-spanska staden Guernica. Det var första gången i historien som ett civilt mål blev terrorbombat
· En mängd kända författare och konstnärer deltog på republikanernas sida i kriget, bland dem Ernest Hemingway (USA) och George Orwell (Storbritannien)
· Nästan 500.000 människor föll under inbördeskriget. Åren efter blev runt 100.000 vänsterorienterade personer dräpta av Francos soldater
Källa: Wikipedia
Aktuell litteratur om det spanska inbördeskriget:
Antony Beevor: Kampen om Spanien
Ernest Hemingway: Klockorna ringer för dig
C. J. Sansom: Vinter i Madrid
George Orwell: Hyllning till Katalonien
Arthur Koestler: Dialog med döden
Kultur | Maj 2008
| E-mail adresse | Tilmeld · Sänd till en vän |
