Den spanska armadan

Den spanska armadan, även kallad den “oövervinnliga armadan” avseglade från Lissabon 1585 mot den engelska kusten vid Calais för att invadera England på hemmaplan. De var fullt övertygade om att de skulle vinna, då de engelska fyrarna började varna sina sjömän att den största flottan de hittills hade beskådat var i antågande

Text: Mikaela Rudolfsson


Under denna tid rådde religiösa oroligheter mellan katoliker och protestanter i världen. Den engelska drottningen Elizabeth I stödde protestanternas uppror i Europa och höll därmed en ställning som var i motsats till det katolska Spanien. När hon 1585 skrev på ett kontrakt med Nederländerna som lovade att stödja dem med militär hjälp tyckte den djupt religiöse spanske kungen Felipe II att det var dags att neutralisera Englands makt. Spanien hade under lång tid försökt få den katolska María Stuart, som var släkt med drottning Elizabeth I, på den engelska tronen i hopp om att protestanterna skulle förlora makten i England. Elizabeth I svar på detta var att hon till slut lät avrätta María för att katolicismen efter
hennes död inte skulle blomstra på nytt i England. Då fick Felipe II nog, han började skövla mängder av skog och byggde den hittills mäktigaste flotta man någonsin hade beskådat - nu skulle England invaderas.

Besegrades den oövervinnliga armadan eller inte?
Att den kallas den oövervinnliga armadan syftar själv klart på att den inte besegrades, men man kan heller inte påstå att Spanien vann segern över England. Armadan skulle egentligen ha skickats ut med en erfaren sjöman, Santa Cruz, bakom rodret, men han dog och ersattes av Alonso Pérez de Guzmán, som hade militär erfarenhet men inte tillräcklig kännedom om hur man dirigerar ett krig till havs. De spanska skeppen var stora och svårmanövrerade, egentligen menade för långa resor på öppet hav till Indien. Besättningen var tränad i att skjuta bara en gång för att sedan borda motståndarnas skepp. Det var en taktik som hade visat sig mycket framgångsrik i slaget vid Lepanto men som inte var vidare lyckad mot den engelska flottan som var lättmanövrerad och gick ut på att ge flera bredsidor före eventuell bordning. Vid stridigheter i den Engelska kanalen förlorade spanjorerna två skepp, men när engelsmännen attackerade med eld vilket gjorde släppte många spanska fartyg ankare. Vid nästa attack särade engelsmännen på armadan och vinden drev dem ut mot Irlands kust. Där bröt en plötslig storm ut och eftersom de inte kunde kasta ankare förliste cirka 50 skepp. 

Trots idoga försök av den engelske viceamiralen Francis Drake blev dock aldrig armadan besegrad, men spanjorerna lyckades heller aldrig invadera England. Man kan säga att Spanien förlorade på grund av dåligt väder och omoderna skepp, inte på grund av att England egentligen var så överlägsna. Spanien bibehöll trots det stora nederlaget av den spanska armadan sjöherraväldet i nästan
50 år till då man förlorade slaget mot holländarna vid Duins 1639.



Visste du att den spanska armadan bestod av…

137 skepp
8000 matroser
18000 soldater
1500 bronskanoner
1000 järnkanoner

E-mail adresse

Tilmeld · Sänd till en vän