San Fermín, i Pamplona

Den 6 juli börjar landets mest vansinniga festvecka, San Fermín, i Pamplona. En stad som vanligtvis inte gör mycket väsen av sig, men som all världens TV-stationer visar klipp ifrån när tjurarna, tillsammans med stadens invånare och 1,5 miljoner besökare, släpps lösa på gatorna

Text: Jette Christiansen

Pamplonas centrum är fyllt till bristningsgränsen och man måste gå upp tidigt om man ska få en plats att se när tjurarna senare rusar förbi. Djuren släpps lösa klockan 08.00. Innan dess besöker invånarna statyn av San Fermín, där de sjunger samma fras tre gånger för att be om hans välsignelse.
När den första tjuren släpps ut från inhägnaden, skjuts en raket upp från rådhuset och sedan ytterligare en när den sista, av totalt sex tjurar, är på väg. Från kyrkan Santo Domingo rusar de över rådhustorget, ned mot Calle Mercaderes, där en skarp kurva leder dem in på Calle Estafeta, loppets längsta sträcka, varefter de kommer in på Calle Duque de Ahumeda, som för dem till tjurfäktningsarenan.
Sträckan är 825 meter lång och det tar tjurarna cirka tre minuter att komma fram till arenan. Efter de sex tjurarna följer flera äldre tjurar som har till uppgift att skynda på de första.

Röd-vita kläder
Det hela handlar om att våga springa framför tjuren som i panik galopperar fram över gatstenarna. De ramlar ofta i hörnet av Calle Mercaderes, som de lokala löparna är kloka nog att undvika, och ned mot Calle Estafeta. Deltagarna, som klär sig i vitt med röd scarf och rött bälte, utgör en färgglad skara som springer framför de försvarslösa djuren. De flesta tjurlöparna klarar dock inte mer än 50 meter och det kan nog förklaras med att många kommer till rusningen direkt från en lång natts festande.
Sedan 1924 har 15 personer omkommit men de flesta skadas idag på grund av de flyende folkmassorna.

Tre fester i en
Enligt historiker började Sanfer-mines som en sammanslagning av tre olika fester. Den religiösa, som hedrade helgonet (san) Fermín, kreaturmarknaden, organiserad sedan 1300-talet, och tjurfesten, som centrerades kring tjurfäktningar, som några anser, härstammar från tiden före vår tideräkning.
San Fermín, som vi känner den idag, startade 1591 och senare utvidgade man programmet med fyrverkeri, dans, musik och annan underhållning.
Under 1900-talet nådde festen nya höjder. Ernest Hemingways otroliga fascination av Spanien och tjurar fick honom att 1926 skriva boken ”The sun also rises”. Den inspirerade folk från hela världen, speciellt många amerikaner, att göra en pilgrimsresa till Pamplona för att på ett uråldrigt sätt, visa sitt kurage.

Aktivister och oxsvanssoppa
År 2006 tillkom ytterligare en ingrediens till festligheterna, då omkring 1.000 aktivister iklädda endast horn och röda trasor sprang loppet. De demonstrerade mot rusningarna som de anser vara djur-
plågeri.
Tjurarna bryter ofta både ben, horn och svans på vägen. De överlever själva rusningen för att senare samma eftermiddag vara med i tjurfäktningen och efteråt hamna i oxsvans-soppan.
Rusningen genomförs med sex nya tjurar varje morgon fram till 14 juli, då festveckan vid midnatt avslutas med allsången Pobre de Mi på Plaza Consistorial. 

Vis stort kort

Pamplona är inte den enda staden där man kan rusa med tjurar, många andra nordspanska städer har liknande traditioner. På några platser binder man t.om. halm på djurens horn som man sedan sätter eld på och i Valencia lockar man tjurarna till hamnen, där löparna i sista sekund drar sig undan, så att bara djuren ramlar ned i vattnet.

E-mail adresse

Tilmeld · Sänd till en vän