Maud Öberg

Maud Öberg

Spaniensvenskarna är en slags ”get up and go-typer” som got up and went från Sverige till Spanien. Spaniensvenskarna är precis lika mångfaldiga som invånarna i en större svensk stad; de är stora och små, tjocka och smala, rika och fattiga, unga och gamla…
Det är särskilt spännande att höra hur det var ”förr” från de svenskar som var bland de första som kom till Costa del Sol. Man kan till exempel inte tro sina öron när någon berättar om hur det gick till när man t.ex. ville ha ett kontoutdrag från banken. Då fick man gå till banken där man blev bemött av en bankman som med en cigarett i munnen gick fram till ett skåp, tog fram en ask med några lappar i, fann den med ens namn på och läste upp det sista talet som var skrivet med kulspetspenna.
Många från ”den gången” har i hög grad varit med att skapa bilden av spaniensvenskarna. Grunden till svenskkolonin på Costa del Sol skapades av dessa människor som startade klubbar, etablerade butiker och företag varav flera av dem fortfarande är i full gång. I detta nummer av En Sueco har vi talat med Maud Öberg som flyttade till Costa del Sol redan 1961, och i kommande utgåvor bjuder vi på fler spännande historier av en rad spaniensvenskar från ”den gången” - till förhoppningsvis stor glädje för läsarna som känner dem, men också till glädje för de nya spaniensvenskarna som bor på Costa del Sol.

Text: Mikaela Rudolfsson

Hur hamnade du på Costa del Sol?
Min man Stig och jag bodde i Luleå då vi träffades 1955. Jag var postexpeditör och han var pressfotograf på Norrbottenkuriren. En dag föreslog Stig att vi skulle flytta till ett varmare land för i Luleå var det jämt så kallt och mörkt.
1960 tog vi bilen och åkte söderut utan att ha någon plan. Vi hamnade till slut i Torremolinos där vi lärde känna en svensk man, Ganndal, som ledde oss till de få svenskar som redan befann sig här då. Vi såg att turismen var på väg hit och det fanns ingen fotoaffär i Torremolinos så året efter packade vi vår lilla DKW full, sa adjö till Sverige och så bar det av söder ut igen! Vi köpte en lokal på Avenida de los Manantiales i Torremolinos och öppnade vad som senare blev Öbergs Foto som vi hade i 10 år.

Vad kommer du speciellt ihåg från den första tiden i Spanien?
Vi bodde på Calle San Miguel i Torremolinos och på den tiden passerade tåget förbi där. Det var en spanjorska som manuellt öppnade grinden varje gång det gick förbi.
Då fanns det kanske tre affärer på denna gata som idag är Torremolinos största affärsgata och en av dem var en matvaruaffär med jordgolv där spanjorskorna träffades för att handla och umgås. Där sålde man tonfisk som låg i en stor tunna som man fick transportera hem i en slags strut gjord av papper.
Las Suecas – de svenska flickorna med sina blå ögon och blonda hår blev ett fenomen här då turismen började. På stranden såg man spanjorskor som tvättade kläder eller fiskare som lagade sina nät. Men när Las Suecas slog igenom på kusten såg man hur spanjorskorna också började bada i havet. De hade inga bikinis utan badade med sina långa svarta kläder på och när de kom upp ur havet var de åtsmitande kläderna minst lika avslöjande som en bikini!

Du och din man har varit riktiga tusenkonstnärer, berätta vad ni har jobbat med.
Vi började med att försörja oss genom att fota turisterna när de klev av planet i Málaga. Sedan hade vi fotobutiken Öbergs Foto och en skivaffär. 1964 hyrde vi en lokal och öppnade restaurangen El Farol Negro eftersom de svenska turisterna ju ville ha svensk mat. Vi sålde turistmenyer som innehöll tre rätter inklusive dryck för 135 pesetas. Det motsvarar idag cirka 8 kr! Vi hyrde även under en tid ett hotell, Sol y Sol i Torremolinos och Stig var platschef för resebyrån Club 33 vars gäster bodde där. Han hade även ett radioprogram, Radionord som sändes tre gånger i veckan från Málaga och ett annat som sändes från Marbella, Radiokontakten. Men i och med censuren i spanska medier under Francos tid blev vi ganska begränsade. 1976 flyttade vi till Fuengirola där vi sålde bröd i saluhallen El Boquetillo. Det var riktigt populärt och kundkretsen bestod av alla möjliga nationaliteter. Efter det gav vi oss in i resebranschen och öppnade rese-byrån Viajes Astral vid busstorget i Fuengirola, senare köpte vi även Iafatours. Det höll vi på med till vi blev pensionärer. Min man var även Sveriges konsul för Málagadistriktet under nio år fram till 2002. Stig dog i maj 2007.

Svenskkolonin, säg mig något om den.
Det fanns ju ingen när vi kom hit. Vi integrerades direkt bland spanjorerna och lärde oss spanska snabbt för att kunna överleva. Men det var ofta till oss många svenskar kom för att fråga om saker, så vi gav råd till folk och hjälpte till långt innan Stig blev konsul. Även om priserna har gått upp mycket här tror jag att tillströmningen av svenskar alltid kommer att fortsätta. Det går relativt snabbt att ta sig hit och solen lockar fortfarande många att flytta till det unika Costa del Sol.

Vad är det bästa rådet du kan ge svenskar som flyttar till Costa del Sol?
Att ta reda på hur saker fungerar i den spanska byråkratidjungeln om man tänker flytta hit för att starta företag. Man kan inte tro att saker löser sig av sig självt. När vi kom hit fanns det ingen konkurrens men tiderna har ändrats. Ett gott råd är att lyssna på spanjorerna och om man har delade åsikter är det bättre att hålla det mesta för sig själv. Då skapar man ett förtroende och det är viktigt för framtida relationer. 

1960 tog vi bilen och åkte söderut utan att ha någon egentlig plan.
 
Vi hamnade till slut i Torremolinos 

E-mail adresse

Tilmeld · Sänd till en vän