Det spanska vinets historia går tillbaka minst 3 000 år i historien – till den tiden då fenicierna landade i Cádiz och planterade vinstockar. Romarna planterade vin när de kom hit och även när Spanien var moriskt (711 – 1492 e.Kr.) fanns det vinmarker – druvorna och saften var naturligtvis någonting som var fel, men det finns vissa belägg som visar på att en del kalifer inte följde Koranens alkoholförbud så strängt.
Det finns andra bevis som pekar på att framställning av vin dök upp under det 11:e århundradet. Man menar på att ha funnit bevis på vinproduktion i speciellt Galicien, Baskien och Kantabrien. Den äldsta skriften man funnit som pekar på samband mellan vin och området Rioixiana (dåtidens namn för Rioja) dateras till 1002.

Under det 12:e århundradet planterade och odlade de första monarkerna vin och speciellt San Benito Orden odlade och skördade druvor längt pilgrimsvägen till Santiago. Under 1158 flyttade den franska munken Raymond de Citeaux från Bourgogne till Spanien och förde med sig druvor som många menar senare blev nationaldruvan Tempranillo.

Under det 13:e århundradet blev vinproduktionen mer och mer formaliserad och viner från speciellt Rioja spreds till olika platser i Spanien. Under 1264 delade riddare området omkring Jerez mellan sig – ett område som hade legat under arabernas herradöme under väldigt lång tid. Varje riddare som hade kämpat mot araberna fick 2 hektar mark runtomkring staden Jerez de la Frontera.

Under det 14:e århundradet fanns det vinproduktion i flera distrikt och man såg en ökad tendens till att varje distrikt införde regler som förbjöd viner från andra distrikt. Det var speciellt de romerska vinerna som förbjöds på flera platser. Handeln med sherryliknande vinerna mellan Jerez och England fick fart och franciskanermunken Eiximens bok, vari han föreslog att man skulle dricka tre till fyra glas vin till maten väckte stor uppståndelse.

Under det 15:e århundradet började viner från Navarraområdet, speciellt från områdena kring staden Olite, att betraktas som några av de bästa och mest kända i Spanien. Det var särskilt Prinsen av Viana (Principe de Viana) som hade stor betydelse för det. I Jerez började exporten på allvar och för första gången försökte man att lagra vin under en längre tid. Det var särskilt de vita vinerna Verjus och Malvasia som dominerade.

Under det 16:e århundradet exporterades för första gången spanskt rött vin. Det var särskilt vin från Alicante samt från Jerez, Málaga och Kanarieöarna som avnjöts i Medelhavsländerna. Framförallt utgjorde de söta vinerna på moscateldruvan ett samtalsämne. Under 1502 kom det första mer kända vinet från Castillo, närmare bestämt från Toro.

Under det 17:e århundradet blev det kanariska sachvinet mycket dominerande och stod på den tiden för i stort sett hela exporten. I Jerez dök de första vinköpmännen upp, speciellt från Holland. Det var under 1653 som de första bodegorna dök upp i Jerez, varav flertalet av dem fortfarande existerar idag. Cádiz blev en viktig hamn då det ofta var därifrån som man skeppade vinerna till England och Nordeuropa.

Under det 18:e århundradet kom de första engelska köpmännen till Jerez. De bar namn som Osborne, Domecq, Gordon, Terry och organiserade vinproduktionen och lagringen. Det första utkastet av produktionsregler i Jerez kom 1733. Förutom Jerez var det en spirande utveckling i Málaga, där man speciellt producerade de söta vinerna. I Rioja gjorde man försök med Bordeaux-liknande blandningar och de första vinerna från just Rioja exporterades till USA.

Under det 19:e århundradet drabbades Spanien av en rad stora kriser. Det var speciellt kriget mot Napoleon och vinpesten som slog hårt. När vinlusen ödelade Frankrikes vinmarker började Spaniens export på allvar, och framförallt till de törstiga fransmännen. Kanarieöarna tappade i stort sett allt på grund av vinpesten 1852 och har inte nått tillbaka till sin forna stortid sedan dess. Rioja klarade sig och var tillsammans med Bordeaux ett av de ledande områdena i Europa. Under 1860 byggdes Marques de Riscal, det första uppförandet av en modern bodega i samma stil som de led-ande slotten i Bordeaux. I slutet av detta århundrade startades en del större industriella vingårdar som Faustino, Marques de Murrieta, CVNE – alla vingårdar som fortfarande producerar vin. 11 miljoner hektoliter exporterades, främst till Frankrike som hade drabbats hårt av pesten. Under 1872 producerades den första cavan.

I början av det 20:e århundradet (1915) grundades Vega Sicilia, i dag ett av Spaniens mest kända viner. I början av århundradet planterades nya vinstockar efter vinpesten som hade slagit hårt mot Spanien det förra århundradets slut. De första vinförordningarna skrevs under 1932 och organisationer upprättades (Regulatory Council for the Designation of Origin) för att säkra att reglerna följdes. Många nya producenter dök upp, de flesta som leverantörer av druvor till kooperativ eller till större vingårdar.
Kriget skapade ett abrupt stopp för vinproduktionen och det var först omkring 1950-talet som produktionen kom igång igen. Då var det främst bulkvin på bl.a. Garnacha, Tintoera och Bobal som dominerade. En stor del exporterades till i synnerhet Sovjetunionen och Afrika, med stöd från Franco. Det var först efter Francos död 1975 som den moderna spanska vinindustrin föddes. Det som låg bakom var att priserna i Bordeaux sköt i höjden och de internationella vinköparna såg sig omkring efter billigare vin med hög kvalitet – och det hittade de i Rioja. Några spanska företagare hade förutsett utvecklingen och de hade, bara några år tidigare, gjort kraftiga investeringar i området. När de utländska uppköparna kom fanns det därför massor av goda viner till låga priser och det spanska vinäventyret var i gång.
Det skedde en övergång till mer kvalitetsmedvetna producenter och nya områden som t ex La Mancha fick plats på den spanska vinkartan. Konsekvensen var att vinproduktionen föll med nästan 40 % och att kvaliteten ökade explosivt.
Flera distrikt fick under denna period sina egna vinförordningar.
 

Det 21:a århundradet
Det nya århundradet började men införandet av den nya vinförordningen i Spanien. En vinlag som speciellt säkrat kvalitet framför kvantitet. Den viktigaste delen var de nya riktlinjerna för vem som bestämde årgångarna för varje DO. Tidigare så var det bonden eller den lokala DO som bestämde om en årgång var bra eller dålig. Detta är nu satt under administration och bestämmelser av ett nationellt organ. Dessutom förbjöds det att blanda musten från olika områden och bodegor. Ska det blandas ska det uteslutande vara druvor.
Idag är Spanien världens tredje största vinland med en produktion som motsvarar gott och väl hälften av det som produceras i Italien och Frankrike, men den yta som landet har avsatt för vin är den största. Odlat finns det idag många fina och ädla duvsorter över stora delar av landet och det är under de senaste 30 åren som de har visat sin storhet. Det råder inga tvivel om att Spanien både nu och i framtiden kommer att höra till de ledande vinproducerande länderna i världen, och vi ser fram emot att smaka alla de nya och gamla viner som framtiden kommer att bjuda på. Bra jobbat Spanien!