Nyheter

Islam kontra Kristendom



De flesta kristna ser nog islam som en religion som är mer primitiv än kristendomen, och att resultatet av en kvalitativ jämförelse mellan dessa två religioner skulle falla ut till fördel för kristendomen. I denna artikel ska vi belysa delar av de två religionernas idégrunder och jämföra dem med varandra, på så sätt som de framställs i Koranen och Nya Testamentet (NT). Vi kommer inte att jämföra hur dessa religioner utövas, då en sådan jämförelse skulle berätta mer om människorna än om religionerna. Vår frågeställning berör snarare vilken religion som är mest logisk, rättfärdig, trovärdig och mänsklig, samt längst vägen får ni läsare tillfälle att reflektera över vilken gud ni tror kommer att klara sig längst i vår moderna tid.

Muhammed och Jesus
Muhammed såg inte sig själv som en religionsstiftare: Han var profet och sändebud av uppenbarelser från Gud. Islam har enligt Muhammed existerat sedan Adams tid och alla dem som tror eller trodde på en enda Gud betecknar Muhammed som muslimer, bland andra Abraham och Moses. I denna artikel antar vi att det mest sannolika är att Muhammed uppfann islam, även om detta alltså går emot muslimsk tro.
Jesus var inte heller en religionsstiftare, det är det som Paulus har fått äran för, och det är oklart om han såg sig själv som likställd Gud, så som han framställs av kristna idag. Att Gud, Jesus och den Heliga Anden skapar en treenighet kommer i alla fall inte från Jesus, utan är uppfunnet av människor. Muhammed var mycket mer medveten än Jesus om att han främjade en delvis ny religion. Koranen är en skrift som är mycket mer logiskt uppbyggd än NT. Den håller sig till ett syfte: nämligen att ge den mest adekvata beskrivningen av Gud, samt på hur Gud önskar att vi ska bete oss, men ingenting om Muhammeds liv och lev-erne. Å andra sidan är NT en tämligen osammanhängande framställning var Jesu liv och lära blandas och endast en liten del innehåller ordagranna uttalanden från Jesus.

Trovärdighetsperspektiv
Redan här stöter vi på ett trovärdighetsproblem i kristendomen. Hur i all sin dag ska vi tro på att det plötsligt, efter att världen funnits i flera tusen år, dyker upp en ny Gud, som är likställd den gud som har existerat sedan jorden skapades och kanske ännu längre? Vad hände med alla dem som redan var döda och därför inte upplevt den nya guden? Det är omöjligt att se logiken i detta. Tidspunkten verkar vara slumpmässig och det var ingenting i världssituationen som angav att tiden var inne för en ny gud. Så i en diskussion mellan en muslim och en kristen skulle muslimen ha en viktig invändning mot kristendomen. En invändning, som den kristna skulle ha svårt att hitta argument mot. Muhammed var klok nog att undvika detta problem: han var profet och inte en gud.
Muhammed framställer inte heller Guden som ett mänskligt väsen, så som de kristna gör. Islams gud är någonting som är höjt över havet och allt annat i världen. Han liknar inte någonting annat som finns i denna värld. Han är egentligen odefinierbar och en sådan bild av en gud verkar mer sannolik än den människoliknande, kristna guden.
Det verkar inte särskilt trovärdigt att en gud, som kan liknas en människa, har skapat allt som finns i världen, däribland jorden och solen.
Jesus skiljer även mellan det som tillhör kejsaren och det som tillhör Gud. I islam tillhör allt Gud, och i en idealbild av en allmäktig och allvetande, skulle väl detta vara det mest naturliga. Man försvagar egentligen den kristna gudens status och auktoritet genom att hålla saker utanför hans kontroll. Men vi, som bor i ett land där guden inte blandar sig i allt, bör vara tacksamma över att Jesus införde denna skiljaktighet.
En annan sak som gör att den kristna guden har en något lägre status än den islamska guden är dessa två gudars förhållande till den fallna ängeln, som i kristendomen kallas för Satan och i islam Shaytan, eller Iblis. Satan är en farligare motståndare än Shaytan, detta för att satan kan skapa stora problem för den kristna guden. Shaytan är däremot en liten svag och klumpig motståndare till den islamska guden.

Oklarheter
När en kristen ber till Gud, tänker han kanske inte på att det samtidigt med hans bön, sannolikt sänds en miljon andra böner till Gud från andra människor, som ber på samma tidspunkt. Man har knappast Gud för sig själv, när man ber. Så här får man lov att revidera sin uppfattning av Gud. Gud får i detta sammanhang liknas med, vad man i datorvärlden kallar en parallellprocessor. Muhammed må ha insett detta problem. Han fann en lösning. Gud sade till honom att på varje människas axel sitter en ängen och denna ängel noterar allt som människan tänker och företar sig.
Inom kristendomen finns det inga tydliga kriterier för om en människa kommer till himlen eller ej. Att man tror på Gud är en nödvändig förutsättning, men det är inte tillräckligt. Det framgår inte tydligt om alla goda gärningar ska räknas med. Alltså är det ganska förvirrande. Här har islam en metod som är tydligare. På domedagen lägger ängeln, som har suttit på varje enskild människas axel under livet, fram vederbörandes livsräkenskaper. Alla goda gärningar jämförs med de onda gärningarna, och balansen mellan dem avgör om man blir frälst eller ej.

Förståelse av den mänskliga naturen
Det finns flera absoluta sanningar i NT än i Koranen. Jesus lovprisade änkan som gav bort allt hon ägde. Men i Koranen står det ”Giv era släktingar, de behövande och vandraren, vad som rätteligen tillkommer dem; men förslösa inte bort (er egendom)”. Sistnämnda verkar som en mycket mer förnuftig regel. Att en gud kräver att man ska ge bort allt man äger verkar helt orimligt.
Jesus förväntar sig att man ska vända andra kinden till om man blir utsatt för någonting orättfärdigt. Man ska näst intill uppmuntra till ytterligare en orättfärdighet. Man skulle naturligtvis kunna önska att människor alltid följde denna levnadsregel, men regeln är självutplånande. En människostam som slaviskt följder denna regel, skulle enligt Darwins evolutionslära inte överleva i det långa loppet. (Det är kanske här som vi hittar förklaringen till varför neandertalarna dukade under, när vi, homo sapiens, intog deras territorier). Detta ligger knappast i gudens intresse. I islam uppfostras pojkar till att inte finna sig i ”zulm”, dvs. att bli orättfärdigt behandlade, utan däremot till att alltid kräva sin rätt, in i det sista. Det förväntas att han reagerar aggressivt och våldsamt, när någon vanhedrar hans eller hans familjs ära eller får honom eller familjen att tappa ansiktet. Här går islam mer hand i hand med den mänskliga naturen.

Mänskliga relationer
Islam förbjuder inte skilsmässa, men betraktar det som en undermålig handling. Skilsmässa är det som Gud ogillar mest av alla lagliga handlingar. I kristendomen är skilsmässa en synd, någonting som återigen visar denna religions fullständiga avsaknad på förståelse av den mänskliga naturen, och sex är någonting som kyrkan inte unnar sina medlemmar, speciellt inte inom den katolska riktningen. Medan Mohammed menar att lekamen, sinnliga glädjeämnen och denna jords njutningar hör till Guds gåvor, menar påven och den katolska kyrkan att sex ska begränsas till artens fortplantning. Sex är inte till för att njutas. När det gäller abort, menade Muhammed, att ett mänskligt foster inte får en själ förrän efter 120 dagar. Så Koranen förbjuder inte abort inom denna tidsperiod. (Men många muslimska stater har trots allt lagar som förbjuder abort).
Muhammed var inte feminist. Men ett försonande drag i hans hållning till kvinnor är att han inte lägger skulden på enbart Eva, även Adam åt av den förbjudna frukten och är därför skyldig han också. När det gäller dogmen om arvssynden, som är det mest orättvisa straffet för en helt oskyldig handling av olydnad, som den kristna guden har pålagt människan, så finns inte denna att hitta inom islam.

Slutsats
Som vi kan se hade Muhammed en mycket större förståelse för den mänskliga naturen och de begränsningar som denna medförde, än vad Jesus hade. Muhammed var nog en bättre psykolog än Jesus. Jesus lära innehåller mycket önsketänkande: han förkunnande hur han önskade att människan skulle uppföra sig, medan Muhammed nog visste att människan hade sina begränsningar, som han fick lov att ta hänsyn till. Även idag erkänner muslimska lärda att det inte är möjligt för någon människa att följa samtliga regler och lagar till punkt och pricka. Denna förståelse är inte lika framskriden inom kristendomen.
Jag vill inte påstå att jag har gjort en rättvis och objektiv jämförelse mellan islam och kristendomen. Jag har bara gjort några stickprov, men dessa visar att de kristna inte har någon anledning till att höja sig över islam.
Ett smart drag från Muhammeds sida var hans uttalande om att Gud hade uppenbarat sig för honom, att han var den sista profeten. Därmed garderade han sig mot att det skulle komma någon efter honom, som skulle påstå att han hade fått nya uppenbarelser från Gud. Om Jesus hade varit så förutseende och sagt det samma, så hade kanske inte islam och kristendomen varit konkurrenter, och vi hade kanske inte heller haft lika många kristna sekter.

PS. En del kommer kanske anklaga mig för att medvetet ha utelämnat de ohyggliga straffmetoder som finns inom sharialagen, då detta skulle kompromettera Islam. Men så är det inte. Om jag skulle tagit upp dessa straff, bland annat att man kan få en hand avhugg-en om man stulit någonting, så skulle jag i rättfärdighetens namn även nämnt det långt strängare och mer orimliga straffet, som den kristna guden föreskriver dem som inte tror på honom, nämligen att man kommer brinna i Helvetet. Förövrigt så förekommer även Helvetet i islam.

print send email

Login Form

Norrbom Marketing

Centro Idea
Ctra. de Mijas km. 3.6
29650 Mijas-Málaga
Tel. 95 258 15 53
Fax. 95 258 03 29