Girona ligger mellan havet och Pyrenéerna, 100 km norr om Barcelona och ca 60 km från den franska gränsen, och tar man bilen norrut är det att rekommendera att man gör depåstopp här.

Egentligen har jag inga förväntningar inför mitt första besök i Girona, som är huvudstad i provinsen med samma namn. Jag har för en gångs skull inte läst igenom hela internet, eller hört mig för hos människor som är mer beresta än jag själv, så därför är jag helt befriad från både förväntningar och fördomar, då jag den första eftermiddagen, efter att a checkat in på hotellet, ger mig ut i staden.

Mitt hotell ligger i den nyare stadsdelen, vilket innebär att de flesta byggnader är från omkring det förra århundradet, så jag promenerar mot öster över en av broarna, som korsar floden Onyar, till de gamla och mest intressanta kvarteren.

Väl över bron tar jag av mot vänster, längst La Rambla. Är man obekant med en spansk stad, går man aldrig helt fel, om man följer en La Rambla, som här löper parallellt med floden, och där caféernas terrasser och gatuförsäljare kryddar bilden. Senare byts det ut, och liknar de flesta spanska, inklusive katalanska städer, mot kullerstensbelagda gator och gränder.

När jag förlorar mig längre in i den gamla stadsdelen, blir det smalare och smalare och vittnar om svunna tider, då det mest var judar som bebodde denna del av Girona. Det är Kataloniens, kanske till och med Europas mest välbevarade judiska kvarter. Väggarna gömmer fortfarande deras historia.

Call, den judiska stadsdelen
Det var inte judarna som kom till Katalonien, utan Katalonien som grundades där, var det sedan urminnes tider bott judar, menar vissa historiker. Med säkerhet vet man dock, att det i det första århundradet e.Kr. bodde judar i området, som senare skulle bli Katalonien.

Denna befolkningsgrupp växte, och under det sjätte eller sjunde århundradet infördes en lag, som tvingade judar att bo samlade i en egen stadsdel som kallades judería eller barrio judío, som i dagens moderna språk är det samma som ghetto.

Några av de mer ideologiska historikerna menar dock, att kristna och judar levde tillsammans under fridfulla och tolererande förhållanden, men att det i slutet av det 14:e århundradet infördes restriktioner mot minoritetsgruppen. Ingen fick bo eller fördriva verksamhet utanför stadsdelen, samt att de inte fick röra färska råvaror på stadens marknader. När de lämnade stadsdelen och gav sig ut bland den övriga befolkningen, skulle de bära ett märke, väl synligt, som identifierade dem som judar och allt eftersom förvandlades en pacifistisk koexistens till polarisering, misstro och radikalisering på bägge sidor.

Från 1278 finns det registrerat planerade överfall och plundringar, ett årtionde senare sägs att kung Jaime I satte in hären mot de kristna horderna och 1418 firades utnämnelsen av en ny påve, Martin V, med ett överfall på judarna, och det precis efter en procession till den nya påvens ära.

Under 1492 kom den katolska monarken till makten, och det var slutet på det judiska samfundet i Spanien.

Stadsmur och bad
Inte långt ifrån var det en gång stod en synagoga, står nu katedralen Sant Feliu, vars arkitektur verkar lite schizofren, då den är byggd från och med det 11:e århundradet fram till det 17:e. Trappan upp till den stora kyrkan är lika bred, som en viss trappa som är uppkallad efter detta land.

Följande dag går jag upp på stadsmuren. Den byggdes av Karolinerna och sträcker sig längs med stadens östra del. Den är en av de mest kompletta gamla stadsmurar i Spanien, och man får ett mycket bra intryck av staden därifrån. Man ser även resterna av den gamla romerska vägen som anslöt Rom med Tarragona. Staden har också ett gammalt arabiskt bad.

Dagens Girona
Det är gågator överallt. Både i den gamla och i den nya stadsdelen, var de flesta butiker ligger, som man också bör besöka. Staden har flera museer, inklusive ett som visar hordens epoker, gallerier och ett bra utbud av restauranger.
Flyg till Girona

Ryanair flyger dagligen mellan Málaga och Girona. Flygplatsen ligger ca 10 km. från staden. Se www.ryanair.com.