30. oktober, 2019  |  Skriven av Else Byskov Foto: Erik Gadegaard och Else Byskov

Azorerna – de lycksaliga öarna

Azorerna ligger långt ute i Atlanten och ögruppen består av nio öar som ligger spridda i tre grupper: São Miguel och Santa María i öster, Terciera, Faial, Graciosa, Pico och São Jorge i mitten samt Flores och Corvo i väster. Det är 600 km från São Miguel till Flores, så det är inte till att bara ö-hoppa, och flygbiljetter mellan öarna är rätt dyra. Vi kunde därför bara besöka en av de vackra öarna och det blev São Miguel, som är den största av de nio öarna. Det är en fin och mycket frodig ö, och man kan inte ifrågasätta att dessa öar kallas de lycksaliga öarna, för det är massa regn, massa sol och härligt varm.

Den varma Golfströmmen smyger sig runt öarna och ger en behaglig temperatur majoriteten av året. Jag har då aldrig sett någonting så frodigt och grönt – ja, frodigheten överträffar de flesta tropiska djungler. Det är därför en paradisisk plats att besöka med massa vacker natur och rikligt med spännande vandringsleder.
 
São Miguel är ca 80 km lång och bara 8 km bred där den är som smalast och på vardera sidan ligger en jättestor krater som vittnar om öns vulkaniska ursprung. Då ön är enormt frodigt har jordbruk alltid varit huvudintäktskällan men i dag spelar turismen en allt mer större roll och turister från när och fjärran besöker ön. Men i slutet av april var det inte på något sätt för mycket människor på ön och vädret var fint, så tidpunkten var väl vald.
 
Öns huvudstad heter Ponta Delgada och man kommer dit med flyg från Lissabon. Resa tar 2 ½-timme, för man ska ca 1 500 km ut i Atlanten. Vi valde att köra till Lissabon för det är krångligt att flyga dit från Málaga då man måste via Madrid.
 
Vi fördelade våra sju övernattningar så att vi hade tre i Ponta Delgada och fyra i Feteiras, där vi bodde i en fin, nyrenoverad kvarn med havsutsikt.
 
Första dagen gick vi runt i Ponta Delgada för att uppleva staden, de fina gatorna och hamnen. Ett besök på turistkontoret försåg oss med information om en mängd vandringsleder, så det var lätt att planera besöket. På São Miguel odlas det mycket ananas och vi ville direkt ut och se dessa plantager, som ligger i förorten Faja de Baixa. Därför vandrade vi dit, först längst med hamnpromenaden österut och senare upp i bergen. Vi hittade ananascentret på huvudgatan, vars trottoar är vackert dekorerad med frukten. Centret är fint och här fick vi veta allt som finns att veta om att odla just ananas. Faktiskt blev ananasen upptäckt av Columbus på ön Guadeloupe år 1493 och därefter har odling av frukten spridit sig till stora delen av tropikerna. Från centret var det 10 minuters promenad till det närmaste plantage, så det var lätt. Där såg vi massa växthus med ananas och vi fick veta att det tar 2 ½ år att odla en frukt. Vi köpte naturligtvis en ananas av den stolta ägaren och fick även lov att smaka på en god ananaskaka.
 
När vi kom tillbaka till vårt härliga hotell AC-Armazéns Cogumbreiro mitt i Ponta Delgada hade vi gått 18 km, men på grund av tidsskillnaden på två timmar var dagen ännu inte slut. Vi upplevde att dagen var mycket lång, ja, det var som om vi landat i en tidsficka där tiden stod still. Ett mycket speciellt fenomen. Nåväl. Hotellet som vi bodde på är en ombyggd lagerbyggnad med nio fina rum. Vi var mycket nöjda, och i det lilla caféet i allrummet serverade de härligt frukost och stadens absolut bästa kakor.
 
De följande två dagarna utforskade vi öns östra del och vi började med att vandra runt Lagoa (sjö) das Furnas, som ligger vid staden Furnas. Furnas ligger i botten av en jättestor krater med branta sidor hela vägen runt – vi har aldrig sett en stad som ligger så. Vi letade runt ett litet tag i staden för att hitta sjön, som ligger ca 2 km från centrum.
 
Vandringen runt sjön är ca 6 km lång och den är mycket vacker. I den ena änden kan man se svavelkällor som bubblar och sjuder och i själva sjön bubblar och sjuder det också. Vi funderade över om det även fanns svavelkällor i sjön men det visade sig vara karpar som parade sig. Stora karpar vältrade runt två och två i vattnet samtidigt som de slog med stjärtfenorna så att vattnet ”kokade” – ja, det gick vilt till i Lagoa das Furnas, och denna uppenbara sexorgie lockade till sig en hel del nyfikna. Längs med sjön såg vi massvis med vackra blommor och i den ena änden kunde man se en mystisk ruin efter en kyrka. På vägen runt mötte vi också en staty av ett sjöodjur, som Loch Ness, som sägs bo i sjön, och så såg vi också världens högsta araucaria träd. Denna rundtur är ett måste.
 
En annan sevärdhet i östra delen är Ribeira dos Caldeiroes mellan städerna Achada och Nordeste på norra kusten. Det handlar om en vacker dal med tre vattenkvarnar och två vattenfall. Det är oerhört frodigt i denna vilda dal och de tre vattenkvarnarna står där intakta, trots att de är från 1500-talet. Den ena av dem malde faktiskt mjöl, så man kunde beundra tekniken. Kvinnan som passade kvarnarna sålde kakor som hon själv bakat och dem ska man unna sig att smaka. Kakan var himmelsk – ett härligt mästerverk bakat av en mästarbagare. Sådana kakor finns inte på andra ställe, så prova den. I det stora hela rekommenderar vi ett besök här.
 
Den finaste vandringen vi gjorde i den östra delen var turen upp till Lagoa do Fogo. Det handlar om en vandring på 11,5 km med ca 350 höjdmeter. Från den södra motorvägen kör man av mot Agua d´Alto och strax innan staden visar en stor brun skylt vägen mot Lagoa do Fogo. Man kör upp längs vägen till dess man kommer till en stor skylt som visar vandringen. Här parkerar man. De första 2,8 km går det uppåt och det är ganska ansträngande, men när man kommer till ett vattenhus är strapatserna över. Härifrån går man nämligen längs med en levada (bevattningskanal) de nästa 2,5 km och det är helt jämt. Det är som att gå igenom en vacker, grön och vild djungel, och det är verkligen vackert. Vid en tidpunkt kommer man ut i en öppen dal och här är det också vackert. Här lever en stor måskoloni och det måste vara för att det finns tillräckligt med fisk i sjön, som de kan leva av. Efter en liten uppförsbacke är vi framme vid den fina sjön. Efter en vila vid denna vandrar vi tillbaka samma väg som vi kom. Ja, detta är verkligen en fin vandring och den tog oss 4 timmar.
 
Den största sevärdheten på São Miguel är utan tvivel den stora kratern i västra delen, som kallas Sete Cidades (sju städer). I botten av denna jättekrater ligger det tre fina sjöar: Lagoa Azul (den blåa sjön), Lagoa Verde (den gröna sjön) och Lagoa do Santiago. Den finaste utsikten över kratern och sjöarna har man från kraterkanten vid Vista do Rei (kungens utsikt). Det är verkligen en betagande syn att se ned över landskapet härifrån. Dessvärre står här ruinen efter ett jättestort betonghotell. Svart och tråkigt ligger denna döda jättebyggnad och stör landskapet. Vi parkerade där och vandrade de 5 km längs med kraterkanten till nästa utsiktspunkt som ligger där grusvägen slutar. Under vandringen har man en fin utsikt ned över kratern och sjöarna på den ena sidan och havet på den andra. Här får man se att Lagoa Azul faktiskt är blå och att Lagoa Verde är grön. Det är speciella fenomen. Nere i kratern ligger det två mindre kratrar och det hela är både fascinerande och fantastiskt. Efter 10 km vandring körde vi ned i botten, till staden Sete Cidades, som har fått sitt namn efter en myt från medeltiden som handlar om en biskop och sex kardinaler som drog ut i världen (kanske till Azorerna) för att grunda sju städer. Nå, Sete Cidades är dock bara en liten by vid kanten av den blåa sjön. Där finns ett par restauranger och en kyrka. En litet väg som går jämte sjön leder till en tunnel, och den ville vi se. Det handlar om en avloppskanal som byggdes 1937 för att man skulle kunna reglera vattenmängden i sjön så att den inte skulle översvämma Sete Cidades. Man kan vandra hela vägen genom tunneln längs med bevattningskanalen men när jag tittade in var den alldeles mörk och den är megalång, så det var ingenting för oss. I slutet kan man ana lite ljus där tunneln mynnar ut vid staden Mosterios.
 
São Miguel är en fascinerande ö och frodigare än någonting annat vi sett. Det finns 65 endemiska växtarter på ön och ofta ser det mycket exotiskt ut. T ex växer det ormbunkar stora som träd och på en del platser är naturen så främmande att man nästan förväntar sig att stöta på en dinosaurie runt hörnet. Att klimatet är milt bekräftas också av att det odlas te på ön – ja, vi gick förbi flera teodlingar och smakade också på det mycket goda teet som odlas här.
 
Kvar att säga nu är bara att det finns många fler vandringar än dem som jag nämnt här och att även norra kusten är vild och vacker. Det finns en mängd utsiktsplatser (miradouros) och från dem kan man få fantastisk utsikt över den vilda kusten. Jo, São Miguel är värt ett besök och jag kan rekommendera att bo i den fina kvarnen Moinho das Feteiras med utsikt över Atlanten.
 
Man kan se och ladda ned våra vandringar från www.elsebyskov.com
 

Senaste nyheterna

Kraftig nederbörd i mars

Kom ihåg att handla

Coronakrisen i Spanien

3 miljoner utan jobb

Dyster utsikt för turismen 2020

De coronafria byarna

Läs också

Coronakrisen: antal smittade fortfarande skrämmande

Skriven av En Sueco

Snabbtest har kommit fram

Kraftig nederbörd i mars

Kom ihåg att handla

Kusligt lik corona-epidemin!

Företag anpassar sig efter rådande situation

Cuenca – staden som inte är som andra

Annons

Läs också

Bougainvillean blommar

Skriven av Rikke Juell Printz

På andra sidan... Har Det Engelska Snittet blivit helt omodernt?

Skriven av Henrik Andersen

Bostadsbloggen: Hypotekslån för fastighetsköpet i Spanien

Skriven av Sven Källström, Alamo Costa del Sol Real Estate

10 uppfinningar som du kanske inte visste är spanska

Skriven av Sara Laine

Växtfärs och vegobullar – köttalternativ

Skriven av Louise Mercedes Frank

Bakom stängda dörrar – klosterliv i det 21 århundradet

Skriven av Karethe Linaae

Benidorm - Spaniens Manhattan

Skriven av Rikke Iuell Printz

7 tips till att jobba hemifrån

Skriven av Louise Mercedes Frank