5. januari, 2020  |  Skriven av Else Byskov och Erik Gadegaard

Almería – när änden är bra....

Almería kallas i bland i folkmun ”El culo de España” (Spaniens ände, rumpa eller arsle). Staden kallas nog det för att den ligger i det sydostliga hörnet av landet och är omgivet av ett landskap som påminner om öken (semi-desierto). På grund av öknen har Almeríaprovinsen varit mycket fattig och inte speciellt attraktivt att bo på. Men så är det inte längre, för dels har turisterna fått upp ögonen för områdets sköna klimat och härliga stränder och dels har man, under de senaste 40 åren, fått igång en grönsaksproduktion utan dess like. Denna produktion sker, vilket är ganska vida känt, i växthus under plast. Och kanske är det inte någon vidare vacker syn, men det har fört med sig välstånd till området och jag tycker att det är fantastiskt att man kan lyfta levnadstandaren för så många människor genom att vara företagsam och ha viljan. Så nu är det annat ljud i skällan i Almería, som i dag har närmare 200 000 invånare. Vi har rest till Almería för att se staden och ett helt speciellt fenomen, nämligen skyddsgångarna från inbördeskriget. Dessa kan nu besökas och det är en alldeles speciell upplevelse.

Nu för tiden är det motorväg hela vägen från Málaga till Almería och det tar lite under två timmar att köra bil dit, så det är ju enkelt. Vi har läst om skyddsgångarna (refugios) från inbördeskriget på stadens webbplats: www.turismodealmeria.org och då vi inte hört om dem tidigare blir vi väldigt nyfikna och vill se dem. Till detta ska man boka plats till en guidad visning, som tar drygt en timme. Biljetter kan man köpa online här: www.flowte.me/storefront/?v=597.

Då vår guidade tur börjar kl. 12.00 kör vi hemifrån tidigt och kommer fram i god tid. Vi parkerar mitt i stan, i parkeringshuset som hör till vårt hotell, så det är enkelt. Hotellet vi bor på heter Aire – Hotel and Ancient Baths, och det är riktigt bra. Se hotellet här: https://www.airehotelalmeria.com/es/home/aire-hotel-ancient-baths/   

Hotellet ligger på Plaza de la Constitución, precis mitt emot turistinformationen, och därifrån kan man få en karta över staden.

Beväpnade med karta hittar vi lätt fram till samlingsplatsen för besöket i Los Refugios, som ligger mitt i staden. De finns en paviljong där det visas en kort film innan vi dyker ned i djupet under staden. I filmen intervjuas några almeríabor som var barn under inbördeskriget och som kommer ihåg hur det var att sitta där nere medan bomberna föll. Men innan vi nu fortsätter ska vi nog påminna oss om Almerías historia under det spanska inbördeskriget, som pågick 1936-1939.  

Almería var rött, vilket betyder att staden var lojal mot den spanska republiken. Den folkvalda, sittande regeringen för republiken vältes ju av Franco och långsamt tog sig Francos styrkor in i de delar av Spanien som fortfarande var på republiken sida. Då Almería låg så avsides och var så fattigt var det en av de sista städer som föll i Francos händer. Faktiskt skedde det bara två dagar innan inbördeskrigets slut. Staden var därför en tillflyktsort för de många republikaner som flydde från områden som Francos trupper hade intagit. Almería var en republikansk fristad vilket innebar att det var ett bombmål för både frankistiska och tyska flyg. Stadens invånare med stadens ledare och arkitekten Guillermo Langle i spetsen var därför inte sena med att förstå att de behövde bygga skyddsrum till invånarna, som på den tiden var ca 50 000 personer. Bygget började 1936, 3 månader efter att kriget började, och det var färdigt våren 1938. Det tog alltså 1 år och 6 månader att gräva ut de 4,5 km långa tunnlarna som låg 9 meter under marken. Det fanns 67 nedgångar utspridda över staden, så det var lätt att ta sig till skyddsrummen. Arbetet med att gräva tunnlarna gjordes med hacka, skyffel och spade och arbetet skedde på frivillig basis dygnet runt av alla invånare. Åsnor användes för att få ut den utgrävda jorden och det är lite av en bedrift att det lyckades att gräva färdigt tunnlarna innan kriget var över. Almería utsattes för 52 bombangrepp, både från luften och havet, så det fanns onekligen behov av skydd.

Nu ska vi ned och se dessa skyddsrum och efter filmen får vi följa med en kunnig kvinna nedför några trappor och strax står vi nere i en av de många tunnlarna under jorden. Vår tur här är ca 1 km lång och samtidigt som vi guidas framåt får vi en massa information (på spanska). Här nere under jorden fanns det både matförråd, några privata rum och en klinik, där man kunde behandla sårade. För toalettbehov fick man själv se till att ta med sig en potta, för det fanns inga toaletter. Däremot fanns det bänkar längs sidorna så att man kunde sitta och så fanns det elektrisk belysning, när den fungerade. I slutet av besöket får man lyssna på en ljudinspelning med flyg som närmar sig och bomber som faller, medan lamporna slocknar. Det är väldigt effektfullt och gripande. Därefter leds vi vidare och ut på andra sidan av El Paseo, och så får vi själva hitta tillbaka till där vi började. Det är en oerhörd lättnad att komma upp i den fria luften efter detta underjordiska äventyr. Ett besök i skyddsrummen är ett måste och det är det största skyddsrummet i hela Europa som är öppet för besök.

Nu måste vi iväg och ta en titt på vårt hotell, som ju ligger centralt och som dessutom är nästan helt nytt. När vi var där i februari hade de februarierbjudande, så för ett fint dubbelrum betalade vi runt 75 euro. 

Under hotellet har de byggt några ”romerska” bad, som är mycket fina och som man inte bör missa. Som gäst på hotellet får man 25 procent rabatt på ett spabesök, som då kostar 19 euro per person… och det är det verkligen värt. Vi har bokat tid i baden till kl. 18.00, så innan dess hinner vi besöka Almerías berömda borg.

La Alcazaba de Almería är Spaniens största borg och det är riktigt imponerande. Då det ligger ganska nära centrum är det lätt att ta sig dit. Komplexet är så stort att vanliga människor, på den tiden det begav sig, kunde bo innanför murarna, och då det i sin nuvarande form först och främst byggdes av morerna kan man besöka två moriska bostäder där. Det finns fina trädgårdar, en stor vattenreservoar, bad, murar, torn och öppna platser, så det finns mycket att se. Högst upp står ett stort torn som man kan gå in i, och överlag är detta ett intressant besök och man får gå runt som man vill i det stora monumentet. 

Efter detta är det dags att besöka den jättestora domkyrkan, som även den är imponerande. Men nu börjar klockan bli mycket och det är dags för vår spatid. 

I vårt hotellrum finns badrockar och badtofflor, som vi ska ha på oss över våra badkläder (kom ihåg badkläder!). Och nu går vi ned i hotellets källare, som har byggts som ett ”riktigt” romerskt/arabiskt bad. Det ser verkligen autentiskt ut med den dämpade belysningen och stämningen är skön och avslappnad. Här finns det både frigidarium (kallt), tepidarium (ljummet) caldarium (varmt), en strömbassäng med vattenstrålar, ett flotarium (mycket salt vatten som man kan flyta i), ett ångbad och ett stort kar vari man kan bada i rödvin (detta kostar extra). Överallt finns små nischer med stearinljus som lyser upp rummet och allt är mycket fint och värt ett besök. Jag har i alla fall aldrig upplevt någonting liknande. Det ska testas!

Efter badet fortsätter vi ut i staden och äter middag på paseon. Det är mycket liv i staden på kvällen och det är inte turister som präglar stadsbilden utan lokala, som verkar trivas i sin stad. Men nu är det ju också fred och allt är gott.

Det ska sägas att Almería är en viktig hamnstad med färjor till Melilla, Nador (Marocko) och Oran (Algeriet), så detta präglar naturligtvis staden och skapar arbetstillfällen samt en exotisk prägel. Nere i hamnen kan man också se gamla ramper för järnmalm. Men varifrån kom malmen? Det ska vi ta reda på i februarinumret av En Sueco, så följ med när vi korsar en ny bergskedja, vandrar runt i en övergiven gruvstad, letar som galningar efter en urgammal dam samt vandrar längs en nedlagt järnväg. 

Senaste nyheterna

Vårvädret fortsätter

Den nya ”outleten” på Plaza Mayor redo för invigning

Fler botas från cancer i Málaga

Arbetslöshet: Förfärlig januari

Kaos på Madrids flygplats

Helt klart kring Brexit

Annons

Läs också

Andalusien förberett på coronavirus

Skriven av En Sueco

N-340 mellan Nerja och Almuñécar är farlig

Vårvädret fortsätter

Den nya ”outleten” på Plaza Mayor redo för invigning

Fler botas från cancer i Málaga

Arbetslöshet: Förfärlig januari

Nu blir drömmen allvar för kd-politikern

Annons

Läs också

Spaniens kanske mest populära viner har franska rötter

Skriven av Sara Laine, sara@norrbom.com

Kaos på Madrids flygplats

Skriven av En Sueco

Helt klart kring Brexit

Skriven av En Sueco

Nya Banco Santander café snart här

Skriven av En Sueco

Come fly with me… Museo Aeronáutico de Málaga

Skriven av Louise Mercedes Frank, louise-mercedes@norrbom.com

En ny bergskedja, en övergiven gruvstad, en urgammal dam och en härlig vandring

Skriven av Else Byskov · Foto Erik Gadegaard och Else Byskov

Veras Veranda: Dammsugare

Skriven av En Sueco

Ett hundliv

Skriven av Ingvild Mørkved
Annons