Rulla ner för att komma till En Sueco
Stäng annonsen
4. februari, 2020  |  Skriven av Else Byskov · Foto Erik Gadegaard och Else Byskov

En ny bergskedja, en övergiven gruvstad, en urgammal dam och en härlig vandring

Nu vet jag gott och väl att Sierra de los Filabres inte alls är någonting nytt… det är bara nytt för mig och säkert också för många andra. Denna fina bergskedja ligger ostnordost om Sierra Nevada och är lite lägre, men sträcker sig fortfarande upp mer än 2 000 m ö.h. och den är mycket öde, orörd och okänd. Uppe på toppen finns det fem observatorier och området är bedårande. Lite längre ned, på norrsidan, besöker vi en övergiven gruvstad varefter vi beger oss till Baza för att leta efter den berömda La Dama de Baza… dock utan framgång. Tillslut vandrar vi längs en fin och jämn nedlagd järnväg vid byn Serón. Jo, vi ger oss ut för att se vad Almeríaprovinsen gömmer på.

Efter vårt besök i Almería kör vi norrut längs motorvägen A 92 som går från Almería till Granada. Vid avfart 362 kör vi av och tar väg A 1178 norrut, dvs. vi korsar bergskedjan Sierra de los Filabres på denna väg. På skylten står det Las Menas, och dit ska vi, men först ska vi se de stora observatorierna som vi sett från motorvägen. Dessa observatorier ligger uppe på toppen av bergskedjan och de är verkligen imponerande. När vi når toppen av bergskedjan når vi strax över 2 000 m ö.h. och vi svänger till vänster mot Calar Alto, som observatoriestationen heter, som är ett joint-venture mellan Spanien och Tyskland.

Vägen som leder hit upp är riktigt fin och vi stannar till lite när vi kommer till ett observatorium på vänster sida. I närheten kan vi se en geodetisk pekare, som markerar toppen av bergskedjan. Vi befinner oss 2 168 m ö.h. och utsikten härifrån är fabelaktig. Bara för sakens skull går vi fram och bestiger bergstoppen med den geodetiska pelaren och tittar mot sydväst, där Sierra Nevada ligger och glänser med sina vita toppar. Här, där vi står, finns nästan ingen snö alls, och just denna dag är det vindstilla och solen skiner, så vi sitter och bara njuter av härligheten samtidigt som vi låter tankarna vandra fritt. Utsikten norrut är vacker med ett stort berg som tornar upp sig. Vilket kan detta berg vara? Efter lite efterforskning på internet blir vi eniga om att berget är La Sagra, som är 2 381 m högt, och har en karaktäristiskt spetsig profil. Berget La Sagra ligger mellan provinserna Granada, Jaén och Murcia, och det ser ut som om det håller vakt över dem alla. Det är fint och det är också roligt att vi kan se det under hela turen, oavsett var vi befinner oss kan vi se La Sagra i norr.

Nu kör vi nedåt på norrsidan av bergskedjan och snart kommer vi fram till den lilla, spännande, övergivna gruvstaden Las Menas. Las Menas var en produktiv gruvstad som i över 50 år levererade järnmalm till Almerías hamn därifrån det sedan skeppades vidare. När gruvdriften var som störst bodde här över 2 000 människor, och det fanns sjukhus, butiker, verkstäder, kyrka, skola, biograf, barer, kontor, direktörsbostäder och gruvarbetarbostäder. Gruvan stängdes 1968 varefter hela härligheten låg övergiven i flera år. Men, för några år sedan började man sakta att renovera vissa av byggnaderna och så anlades en campingplats också. Så nu för tiden kan man övernatta dels på campingen, i stugor, och dels i det ombyggda sjukhuset, där det nu finns både ett hostal och lägenheter som man kan hyra. Se: https://www.centraldereservas.com/hoteles/espana/andalucia/almeria/seron/hotel-y-apartamentos-menas-de-seron

I det som tidigare var direktörsbostad ligger i dag Centro de Interpretación, och även om det är stängt när vi är här får vi ett fint intryck av direktörens bostadskvalitet. Han hade ett stort hus och fin trädgård med fabelaktig utsikt mot norr… mot La Sagra naturligtvis. Fint och vacker.

Det finns även en vandringstur i staden (SL-A 192) som också leder ut i naturen, och den går vi. Denna vandring kan ses på min webbplats: elsebyskov.com under hikes, maps and routes, Minas Las Menas. 

Det är ett på alla sätt intressant besök i den gamla gruvstaden, i vilken det fortfarande råder en stämning av hårt arbete, hårda levnadsvillkor och en konstant livskamp.

Efter detta kör vi ned längs berget, förbi byn Serón och vidare till Baza, där vi ska övernatta, för vi vill se den urgamla statyn La Dama de Baza. Statyn är daterad till 300-talet f.Kr. och när den 1971 var fyndet lite av en sensation. Det handlar om en figur föreställande en sittande kvinna. Den är 134 cm hög och 108 cm bred, och kvinnan har jättestora ringar i öronen, en fin huvudbonad och en förnäm kappa. Kvinnan sitter på en fin tron med ”vingar” och man vet att hon målades innan hon lades ned i jorden. Figuren visar på hög kultur, men vem har då gjort denna skulptur? Jo, svaret är att det var ibererna, den ursprungliga urbefolkningen på den iberiska halvön, och statyn är bevis på att deras kultur nått högt redan på 300-talet f. Kr. De var inte bara halvvilda människor klädda i djurhudar med påkar i händerna, så som jag föreställt mig dem, utan de var civiliserade människor med fint bearbetade redskap, smycken och beklädnader. Jag måste erkänna, att detta hade jag ingen aning om. Originalet av kvinnan finns på det Arkeologiska Museet i Madrid, men här i Baza finns en kopia på det lokala arkeologiska museet. Och dit ska vi nu för att se henne. 

När vi kommer fram till Baza är det mitt i siestan och allt är stängt, så vi tar in på vårt hotell, hotel Dama de Baza, som ligger i utkanten av staden. Hotellet är helt okej och mycket välbesökt. Ett dubbelrum med frukost kostar 50 euro, vilket är ett bra pris. Vi har sett att museet öppnar kl. 17 så vi beger oss av in till Baza för att se kvinnostatyn, men nej, när vi kommer fram och bankar på dörren till museet ser vi att det just denna dag är eftermiddagsstängt. Trist. I stället går vi runt i Baza i en timme och kan konstatera att det inte finns så mycket att skriva om. En gammal källa, ett torg med en kyrka, ett torg med en mystisk staty och ett ställe där vi fikar. När vi ska tillbaka till hotellet går vi vilse bland de smala gränderna och är det inte för en snäll kvinna som hjälper oss hade vi aldrig hittat rätt. Vårt förhållande till Baza är således aningen ambivalent… milt sagt. Men det finns bilder på La Dama de Baza på internet, och det blir det som vi får nöja oss med.

Från vårt hotellrum har vi utsikt mot norr, och vad ser vi? Jo, La Sagra, som står där i all sin prakt.

På hotellet äter man gott, alla är trevliga och det finns både en vegetarisk och vegansk meny. Så det går inte att säga att de är efter i Baza.

När vi dagen innan körde ned längs bergskedjan såg vi den lilla byn Serón, och när vi även hittade en panoramatur runt byn på Wikiloc (sendero panorámico de Serón – PR A 335) så är det dit vi beger oss följande dag, för att gå vandringen. Den börjar i La Estación de Serón och de första 3-4 km är den helt jämn, för den följer den nu nedlagda järnvägen Vía Verde del Hierro (se: http://www.viaverdedelhierro.es/). Hela vandringen är 10,50 km och har ca 250 höjdmeter. När vi vandrat ca hälften av leden kommer vi i närheten av byn Serón, och nu gör kaffesuget sig påmint, så vi hoppar av stigen. Vi hittar en bar på Plaza Nueva och sedan kommer vi inte längre, för ”pojkarna” hade vänt om då rutten lämnade järnvägen och börjat gå uppåt, och de hade hämtat bilen och stod och väntade vid stationsbyggnaden. 

Men när vi nu är i Serón (som finns med på kandidatlistan över Spaniens finaste byar) vill vi upp och se den arabiska borgen, av vilket ganska mycket finns bevarat. Borgen byggdes på 1200-talet av Nazari-dynastin med syfte att försvara byn. Den är öppen och inträdet är gratis. Någon gång i mitten av 1800-talet tyckte man att man skulle sätta en modern prägel på monumentet, så mitt i borgen byggdes ett torn med en klocka, och denna besynnerliga inrättning måste denna fina borg nu leva med. Men det är ju skönt att smilbanden får lite träning. Uppe ifrån borgen har man en fantastisk utsikt över den vackra dalen Valle de Almazora, i vars botten den gamla järnvägen en gång gick.

För att komma hem igen kan vi inte hålla oss ifrån att återigen köra över Sierra de los Filabres, för det är en fin upplevelse att korsa en bergskedja som är nästan obebodd och som ligger helt vild och jungfruligt där under Almerías sol.

Senaste nyheterna

Dyster utsikt för turismen 2020

De coronafria byarna

Spanien stänger ned helt

Costa del Sol förberett

Temperaturen faller ytterligare

Fortsatt spridning av coronaviruset

Läs också

Djup, ljus och värme - Möt Natale Orlich

Skriven av Sara Laine, sara@norrbom.com

Coronakrisen i Spanien

3 miljoner utan jobb

Dyster utsikt för turismen 2020

De coronafria byarna

La Sueca hälsar välkommen till En Sueco april 2020

Spanien stänger ned helt

Annons

Läs också

Konflikten fortsätter – Svenska kyrkan Costa del Sol stänger

Skriven av En Sueco

Fortsatt spridning av coronaviruset

Skriven av En Sueco

Toppen nås först i april

Skriven av En Sueco

Den internationella ferian i Fuengirola ställs in

Skriven av En Sueco

Coronaviruset är fortfarande inte under kontroll

Skriven av En Sueco

Costa del Sol är väl förberett på coronaviruset

Skriven av En Sueco

Spanjorerna rädda för att mista sina jobb

Skriven av En Sueco

Vintervädret återvänder

Skriven av En Sueco