5. maj, 2020  |  Skriven av Paulo Augusto Chichon

Fotbollsmartyren från Fuengirola

En martyr är en person som offrar sitt liv för sin tro. De ofta mer eller mindre hedras efter att de har lämnat oss och minnet av dem stärks speciellt om dödsorsaken är orättvis och plötslig. Det är just det som hände med huvudpersonen i denna artikel. Och han kommer från Fuengirola. Varje vecka har tusentals nostalgiska och fanatiska fans sjungit hans namn samt hyllat honom i Madrid – en tradition som sjungit i 25 år.

Bland skandinaviska restauranger, afrikanska gatuförsäljare och asiatiska turistbutiker, på strandpromenaden i Fuengirola, står en byst av en av de största, från en av de största fotbollsklubbarna i världen. I dag är Fuengirolas huvudgata uppkallad efter honom. Hans namn pryder även den stora idrottshallen i ena änden av feriaplatsen i staden. Och om det att namnge inte är tillräckligt, så finns flera av hans personliga tillhörigheter utställda i den lokala Real Madrid-supporterkubben, La Peña Madridista de Fuengirola, som ligger vid just feriaplatsen. Här har jag stämt möte med Roberto Gómez, en av Juan Gómez González söner, för att tala om hans pappa, mer känd som Juanito.

Ett fan med fotbollsskorna på

Juanito föddes i Fuengirola den 10 november 1954. Under sina 10 år som fotbollsspelare i Real Madrid sparkade han in hinkvis med mål, vann stora pokaler samt representerade det spanska landslaget vid två världsmästerskap och ett europamästerskap. Men Juanitos minne är inte byggt på pokalskördar och idrottsliga utmärkelser. Han lämnade, mycket tragiskt denna värld i en trafikolycka den 2 april 1992. Han hade varit och sett en Real Madrid-match, lång efter att hans egen karriär hade avslutats. Att se sitt älskade fotbollslag spela var heligt för honom.

Trots att han aldrig blev en lika stor stjärna som Puskas, Di Stefano, Raúl, Figo, Zidane, Beckham eller Ronaldo så älskas han högre bland Real Madrid-fans än någon av de nämnda spelarna. Juanitos son, Roberto, förklarar det så här: ”När fans identifierar sig med en spelare och kan se sig själv i spelarens beteende är det uppenbart att det berör fansen mer. Han var ett Real Madrid-fan som snörade på sig fotbollskorna och var stolt över det, även när han inte var med i klubben längre. Det värdesätter folk.”

Barn av Costa del Sol

Efter 10 år i den spanska huvudstaden flyttade Juanito tillbaka till sin hemstad och bytte till Málaga. Klubben satsade mycket på att komma upp i den bästa spanska ligan till säsongen 1987/1988, trots ekonomiska problem. Och Juanito samt klubben lyckades, och med näbbar och klor lyckades de hålla sig kvar flera år efter att Juanito ställde skorna på hyllan och avslutade sin karriär. Han hade säkrat sin älskade hemstad en bra plats i den spanska fotbollsvärlden. 

”Han är mycket omtyckt här i Fuengirola och även i Málaga. Han var mycket stolt över att alla visste varifrån han kom. Han nämnde och upprepade det vid varje tillfälle han fick”, berättar sonen Roberto och fortsätter: ”När min pappa bodde här och därefter tillbringade sommarsemestrarna här, kände alla varandra. Han var en närvarande person, han spelade fotboll och lekte med barnen på stranden och stanna för att prata med folk som ville hälsa på honom. På den tiden kände alla honom här. När han spelade för Málaga satt han också på barerna, som alla andra. Han gick inte runt med näsan i vädret, kände sig inte speciell och han hade heller inte behov av att leva i exklusivitet.”

Den ömsesidiga kärleken mellan Juanito och kustens invånare samt hans relation till Costa del Sol är någonting som familjen märker av fortfarande i dag.

”För en stund sedan, när jag gick i Fuengirola, var det en kille som stannade, sträckte ut handen till mig och sa ’Bravo – din pappa’. Det berörde mig verkligen”, säger Roberto. Vid bordet där vi sitter under intervjun märker jag tydligt värmen i hans svar på mina frågor. Han berättar att han fylls av känslor, kärlek och minnen när han promenerar runt i Fuengirola med sina barn och han påminner dem om att ”detta är er farfars gata, den här statyn är av er farfar. Han är en älskad person här och det både ses och märks att han inte är bortglömd”, säger Roberto stolt.

Även om barnbarnen aldrig träffade sin farfar märker de ofta vilken plats han har i folks hjärtan i Spanien.

”Människor skickar bilder av sina tatueringar föreställande min pappa och så frågar min dotter: ’Men pappa, varför har de tatueringar av farfar när du inte har det?” Roberto och jag skrattar och han slår ut med armarna och säger: ”Vad ska jag svara på det? Det är en hyllning som gör mig lycklig, för det är faktiskt 25 år sedan som min far lämnade oss. På så sätt ser vi hur människor fortfarande älskar honom och kommer ihåg honom.”

Spanjor på det goda sättet

Som beskrivs hyste Juanito kärlek till Real Madrid, men han glömde aldrig bort att han var barn av Costa del Sol. Tittar man på det med lite perspektiv var han framför allt spanjor. Han var en bra person och när han, sent om eftermiddagen, gick förbi en lottförsäljare på gatan köpte han de sista lotterna, för Juanito tänkte ”han förtjänar ju också att få ledigt”. Juanito älskade tjurfäktning och när han, av Real Madrid, nekades att delta i en tjurfäktning till fördel för välgörenhet, gjorde han det i alla fall. Det var ju för en god sak.

Juanito var som passionerade spanjorer är bäst. Han försökte att balansera temperament och envishet, vilket kom till uttryck under den mest kontroversiella situationen i hans professionella karriär. Under en europacupmatch trampade han på den tyska fotbollsspelaren Lothar Matthäus huvud i en situation då temperamentet kokade över. Hela världens sportpress skrev om det, hans arbetsgivare gav honom en enorm bot, men själv behöll han lugnet, Roberto berättar: ”Han samlade familj samt vänner och sa att han betett sig dåligt.” Därefter gav han Matthäus två klassiska spanska artefakter, nämligen en tjurfäktningslans samt en ikonisk röd kappa, som används vid tjurfäktning. 

”Det var mycket spanskt och samtidigt en sann gest om förlåtelse. Fortfarande i dag pratar Matthäus bara positivt om min pappa – det säger mycket”, berättar Roberto och avslutar med en poäng som tål och förtjänar eget utrymme. Juanito kände sig varken bättre eller annorlunda jämfört med den vanliga spanjoren: ”Han bad om ursäkt, vilket är det svåraste att göra om man gjort någonting fel. Han hade inga problem med att erkänna sina fel, trots sin stjärnstatus.”


Ett legendariskt tröjnummer

Många fotbollsspelare har spelat i den vita tröjan med den ansvarstunga 7:an, bland andra Hazard, Raúl, Butragueño, Balon D’or, Raymond Kopa och Cristiano Ronaldo, men ingen av spelarna har uppnått Juanitos status. I varje match på Real Madrids hemmaplan sjunger man Juanitos namn i den sjunde spelminuten, vilket refererar till tröjnumret. En tradition som sjungits i 25 år. Och nyligen firade Real Madrid-supporterklubben i Fuengirola 25-årsjubileum, vilket inte var en tillfällighet. Supporterklubben är trogen Juanito, både i namn och värderingar.

Senaste nyheterna

Hotell Hilton redo att öppnas

Lättnader i Spanien: Málaga jublar i Fas 1

Costa del Sol hoppas på den spanska turismen

Munskydd blir obligatoriskt

EU vill öppna Europa med gemensam plan

Lättnader i Spanien: Hela Costa del Sol kan komma att fortsätta till Fas 1

Läs också

Drömmen om att flytta till Spanien!

Skriven av En Sueco

Tydligare regler kring språkbruk på casino

Miljontals spanjorer har ekonomiska problem

Obligatoriskt att bära munskydd

Hotell Hilton redo att öppnas

Lättnader i Spanien: Málaga jublar i Fas 1

Costa del Sol hoppas på den spanska turismen

Annons

Läs också

Fler har behov av nödhjälp

Skriven av En Sueco

Lättnader i Spanien: Málaga kan få komma i Fas 1 på måndag

Skriven av En Sueco

Vaccin på gång

Skriven av En Sueco

Karantän för alla inresande till Spanien

Skriven av En Sueco

Lättnader i Spanien:

Skriven av En Sueco

Det nationella nödläget förlängt

Skriven av En Sueco

Välkommen till framtidens shopping

Skriven av En Sueco

Coronavirus: Markant minskning av antalet smittade

Skriven av En Sueco