30. september, 2020  |  Skriven av Else Byskov

Gran Canyon gå och lägg dig

Else i ravinen. Vi hade tur med vädret. Foto: Jesper Gram-Hansen och Else Byskov

Du kanske frågar dig om vi nu begett oss till USA? Men nej, nej… vi är fortfarande i Andalusien och vi har hittat regionens vildaste och mest sagolika bergspass: Cacín-ravinen. Det är floden Cacín som står bakom arbetet med att gräva ut passet här och det har den gjort ovanligt bra. 

Jag har aldrig upplevt en vildare och mer spektakulär ravin, och även om det skull visas 1 000 foton kan inget foto göra denna ravin rättvisa. Den MÅSTE bara upplevas i all sin storhet. Men detta är inte en utflykt för soffpotatisar och latmaskar. Denna vandring innebär en brant stig som man måste klättra upp för, det finns ställen där det enda sättet att sig ned är rappellering – att ta sig ned längs rep, och platser där man måste dra sig upp med hjälp av vajrar eller rep, det finns hängbroar, lerpölar, smala avsatser och klippor. Så det finns en hel del utmaningar. Men med tanke på att vi bägge är pensionärer, och vi klarar av det, så kan alla med arm- och lårmuskler klara av det, men jag vill också tillägga – detta är inte en vandring för dem med mycket höjdskräck.

Följ med på Andalusiens, utan tvekan, vildaste utflykt!

Cacín-floden löper på Maromas norrsida och flyter mot norr innan den löper ut i Genil-floden, som senare löper ut i Guadalquivir. Längs vägen har den grävt ut denna extrema ravin. En del av ravinen översvämmades när man byggde Los Bermejales-reservoaren, så man kan bara besöka en del av ravinen. Men den delen går inte av för hackor! Och denna del vågar jag påstå är den finaste som finns kvar, och det finns fortfarande mycket av den; vi gick 6,5 km ned i ravinen innan vi lämnade den och gick tillbaka till bilen längs en fin grusväg. Totalt är rutten, som är en rundvandring, 13,9 km och den omfattar 400-500 höjdmeter. Vår vandring tog 6 timmar, och då har vi inte räknat med några pauser, och det är omöjligt att gå snabbt, för man går upp och ned i ravinen, och ibland behöver man ta hjälp av rep. När det kommer grupper från England för att vandra i Andalusien brukar denna vandring vara höjdpunkten. Ja, denna ravin är känd, men man ska tänka på att det ska vara bra väder när man ger sig ut i den. 

Vår vandring börjar vid den östra sidan av Bermejales-dammen. Kommer man från Málaga kör man över Vélez Málaga, upp över Ventas de Zafarraya, i riktning mot Alhama de Granada och så kör man av mot Arenas del Rey på A 4150, därefter A 4303 och till sist A 338, som leder över dammen. Kommer man söderifrån (från Almuñécar) tar man A 4050 tills man kan svänga av mot Jayena på A 3302. Innan man kommer till Fornes svänger man av mot Ventas de Huelma på A 3307 och till sist tar man A 338. Parkerar gör man på en lite parkering precis vid dammen, på östra sidan, och så är det dags att fatta sina stavar. Här SKA man ha med sig stavarna, och även om de är i vägen när man ska hala sig upp och ned längs rep så är de helt ovärderliga då stigen ibland är brant och ojämn. Stigens betäckning är ”difícil” (svår), så det är inte en stig man ska ta lätt på. Ta också med ordentligt med vatten och mat, för denna vandring kan ta lång tid… 6-7 timmar. Börja därför också vandringen tidigt. Man ska inte börja själva vandringen senare än kl. 11 när det är vinter, för då hinner det bli mörkt innan man kommer tillbaka till bilen.

I närheten av parkeringen finns det några trappor som leder bort från den, och dessa går vi upp för. När vi kommer upp står vi vid kyrkan Iglesia de la Inmaculada, och här finns det ett par skyltar som visar vandringen vi ska gå. Vi går förbi kyrkans fasad och nu kan vi skymta ravinen, som ser ut som ett stort ärr i landskapet. Det finns en mirador med lite information, och härifrån fortsätter stigen mot norr. Efter en liten stund börjar stigen leda ned mot ravinen, det är inte speciellt brant och det är lätt att gå. Nu står vi nere i botten, och här i början är allt lätt. Cacín-floden porlar muntert till vänster om oss, och ännu är det inte speciellt vilt. Men strax innan vi hinner bli högmodiga möter vi vandringens första utmaning: en stege med tio steg. Jösses, tänker jag, det är väl lätt. Men nej, nej: stegen är instabil och helt lodrät. Man kan inte fatta tag i stegen med händerna utan man måste klamra sig fast i ett räcke, som sitter aningen för långt bort. Därmed blir balansen fel, så det är med nöd och näppe som jag lyckas ta mig upp. Men upp kommer vi bägge två och så fortsätter vi, och snart möter vi det första branta stycket, som vi ska kravla upp för med hjälp av rep. Detta har jag aldrig gjort tidigare, men det går mot förmodan ganska lätt. Efter detta är det ytterligare 4-5 platser med rep och vajrar, men återigen, ta det med lugn och ro, så går det bra. På ett ställe väljer jag att hasa mig ned på rumpan i stället för att ta hjälp av repet som finns, men var och en gör ju som man vill.

Vid en tidpunkt tar stigen oss nästan helt upp till kanten, och här finns det en liten avsats där vi sätter oss ned och äter lite medhavda snacks och dricker lite kaffe. Här kan man se några murbruksformationer, och där kan man komma ut ur ravinen, om man vill. Men det vill inte vi, så vi fortsätter stigen ned till botten av ravinen igen. Ju längre vi kommer desto vackrare och mer spektakulärt blir det. Ravinen är så stor att man blir helt betagen av den och den får mig att känna mig jätteliten. Naturen här skapar ett sceneri som inte finns någon annanstans. Hade detta varit på en annan plats än här så hade det säkert funnits ett pris på inträde, men som tur är, är denna fantastiska plats fortfarande relativt okänd. Tack och lov.

Med allt klättrande upp och ned går det inte speciellt fort framåt, och vid en tidpunkt tar det oss en hel timme att ta oss fram bara en kilometer. Men så slutar repen och vajrarna, och då går det lite snabbare. På en plats måste vi balansera på ett räcke, men det är inte långt ned och svårt är det inte heller. På en annan plats är det ett mycket högt ”steg” som vi måste ta oss över. Det är säkert 1 m upp, men vi klarar det tack vare att jag halvvägs sätter mig på den lodräta delen och kliver på Jespers handstol. Det går lätt och väl uppe kan jag dra upp Jesper med hjälp av en stav. Denna plats är alltså bara svår om man är ensam, men det FÅR MAN INTE VARA när man går här. Bara en dåre går denna vandring ensam.

Efter denna utmaning kommer vi till en sträcka där den väldiga klippan liksom häver sig ut över stigen. Här växer det otroligt nog brudslöja – den blomma som man förr i tiden använde till buketter. Det är en gåta hur den kan växa här i mörkret. Men fint är det.

Lite längre fram kommer vi till en lerpöl. För att komma över den måsta vi gå på några trädstammar. Och sedan kommer två hängbroar, en fast bro samt en träbro. Vandringen tar oss fram och tillbaka över Cacín-floden tills vi kommer till en plats där det finns tre skyltar. En av skyltarna pekar vidare mot norr och det står att stigen fortsätter, men vi väljer i stället den stig som leder uppåt – ut ur ravinen. Vi har ännu inte ätit vår matsäck och känner att vi fått tillräckligt av ravinvandringen. Väl uppe, där marken jämnar ut sig, kan vi se resterna av ett hus som en gång stått här vid en stor klippa.

Här uppifrån kan man se den bro som i folkmun kallas ”den romerska bron”, som leder över ravinen. Den är fin. Vi kan även se grusvägen som vi ska gå för att komma tillbaka till bilen. Den leder lite norrut, men vi genar tvärs över en mark, och sparar på så sätt en halv kilometer. Det kan diskuteras om det är mödan värd, för marken är rätt så ojämn.

När vi äntligen når upp till vägen hittar vi ett cementblock där vi sätter oss och äter. Bakom oss skymtar vi Cacín-byn, som jag har besökt för många år sedan. Denna by finns det dock inte så mycket att skriva om.

Och nu är det lätt att ta sig tillbaka till bilen – det är 6 km och grusväg. När vi tittar mot väster, ned mot ravinen, kan vi inte se den. Det ser ut som om marken bara fortsätter, som om det aldrig funnits någon ravin. Men det kan vi nu intyga att det finns!

Tillbaka där vi började, efter 6 timmars vandring (netto – vi har inte räknat med pauserna), är vi glada över att vara tillbaka och sätta oss ned i bilen. Och så är det bara att köra till La Herradura, där Anne och Erik väntar. De hade dessvärre inte skor som passade för denna häftiga utflykt, som vi aldrig kommer att glömma, och som hela familjen ska med på när de kommer.

Att hitta en naturupplevelse större än denna är svårt.

Jag har lagt upp vandringen på Wikiloc under namnet The Cacín Gorge, se: https://www.wikiloc.com/wikiloc/spatialArtifacts.do?event=setCurrentSpatialArtifact&id=44284897

Senaste nyheterna

Nya Ryanair-avgångar från Málaga

Covid-19: Stabila smittsiffror i Málaga

Black Friday slår alla rekord

87 procent i Málaga överlever bröstcancer

Regn till på fredag

Markanta prishöjningar på bilar från årsskiftet

Annons

Läs också

Covid-19: 31 milj. vaccindoser på väg till Spanien

Skriven av En Sueco

Covid-19: fortsatt låga smittsiffror på Costa del Sol

Nya Ryanair-avgångar från Málaga

Covid-19: Stabila smittsiffror i Málaga

Black Friday slår alla rekord

87 procent i Málaga överlever bröstcancer

Regn till på fredag

Annons

Läs också

Ett möte med Martin Rance

Skriven av Henrik Andersen

Coca-Cola stänger i Málaga

Skriven av En Sueco

Covid-19: smittan minskar ytterligare på Costa del Sol

Skriven av En Sueco

Ny populär gångbro

Skriven av En Sueco

De Svenska Spelbolagen agerar kreativt gällande välkomstbonus!

Skriven av En Sueco

Ett försiktigt transferfönster för de spanska storklubbarna

Skriven av En Sueco

Covid-19: smittan minskar på Costa del Sol

Skriven av En Sueco

Stor skillnad i inkomster

Skriven av En Sueco